Jag fick en fråga om vad otrohet innebär för mig och hur jag skulle hantera situationen ifall min partner var otrogen. Jag tycker att otrohet är ett väldigt flummigt begrepp och att alla kan ha olika åsikter om vad det innebär, både för sig själv som person och som par. För vissa kanske gränsen går vid ett sms medan det för andra krävs sex eller någon annan typ av förhållande. Jag är extremt trygg i vår relation och 110% säker på att jag aldrig skulle utsätta min partner för något som ens kan förknippas med otrohet eller bli utsatt för det själv. Det finns inte på kartan och ska jag vara helt ärlig så har jag ALDRIG tänkt på det förrän jag fick frågan här på bloggen. Kan ju iallafall vara lite kul för er att läsa detta inlägg då många önskat mer bloggande kring relationer och liknande.

Och ja, var går gränsen egentligen? Jag vet inte. För mig personligen så hade nog psykisk otrohet varit värre än fysisk. Så om min partner var emotionellt bunden till någon annan och hade haft smskontakt/ringt/besökt caféer ihop osv så hade det känts värre än ett engångsligg. För då har man inte en relation på samma vis som om man skulle ses ofta och bygga upp något. Jag tycker dock att båda är fruktansvärda och skulle aldrig utsätta någon annan för det eller tillåta mig själv att bli utsatt. Jag tycker att det är smutsigt och förnedrande både mot en själv och mot sin partner att vara otrogen. Att bli utsatt för en otrogen partner måste kännas extremt jobbigt och man känner sig förmodligen korkad då man missat att personen man delar livet med gått bakom ens rygg. Usch! Får nästan lite rysningar av obehag. Jag tycker nog kort och gott att man lika gärna kan göra slut om man har en tanke/plan på att vara otrogen eller gå bakom ryggen på någon. Sen går ju gränsen på olika ställen för alla, och det är ju självklart så det ska vara. Vi i vår relation har ögon enbart för varandra och jag vet hur besatt F är av mig och mitt utseende och jag av hans. Vi älskar också varandras personligheter och har alltid så jäkla kul ihop. Vi är allra bästa vänner och vill jag dela något med någon så är det alltid med honom.

Det finns många som är i en relation som ändå tycker och tänker att andra än deras partner ser bra ut och till och med kan diskutera med varandra om vem som är snygg och vem man tycker är snygg osv. Många väljer också hellre att först prata med sina tjej/killkompisar innan dom pratar med sin partner. Alla är olika och jag respekterara alla typer av relationer. Enda sedan jag mötte F så har jag iallafall ALDRIG haft ögon för en annan kille och jag vet att det är samma för honom. Porr är också helt uteslutet i vår relation och det är något ingen av oss vill se på eller känner behov av. Vi är båda ense om att man kollar på porr om något i relationen och sexlivet saknas och det ser vi isåfall till att det aldrig gör genom att prova nya saker, använda leksaker, prata och diskutera om det osv. Det är svårt att förklara hur jag menar och känner men ni som har en likadan/liknande relation och synsätt på relationer förstår nog vilken typ av förhållande vi har. Självklart får man tycka att andra ser bra ut när man är i en relation eller kolla på porr, det är upp till var och en – men just vi har delade åsikter om att det inte är något som har plats i vår relation och vårt förhållande. Alla gör som dom vill och man sätter ”regler” i ett förhållande tillsammans. En del regler kommer naturligt, emotionellt eller fysiskt och en del bestämmer man tillsammans genom diskussioner och samtal. För mig är det svårt att förstå en viss typ av förhållanden och många har säkert svårt att förstå min och Fs typ av relation. Men vem vet, hade jag inte tyckt att F hade varit den snyggaste mannen i världen så hade säkert jag också tyckt att andra killar såg bra ut eller kollat på porr?  Och hade jag haft massor av tjejkompisar kanske jag hade valt att dela saker med dom innan jag hade pratat med F?  Jag vet inte. Och kommer nog aldrig få veta det heller. Ni förstår var jag vill komma iallafall!

Nej hörrni, jag har inget bra svar om otrohet då det inte är något jag funderar på. Ni får nöja er med ett tråkigt och flummit svar tills vidare så kanske jag får mer åsikter om det i framtiden, för just nu tycker jag bara att det är vidrigt och inte mer än så. Å andra sidan så kan jag kanske förstå dom som väljer att vara otrogna också. Man kanske inte trivs med något i sin partners utseende/inte trivs med sexlivet/bråkar mycket osv. Men jag tycker ändå att det är oacceptabelt och att det är bättre att separera direkt om något inte stämmer. Jag tror att det är viktigt att trivas med ALLT med sin respektive. Annars kommer det aldrig hålla. Om man stör sig på minsta lilla eller känner att något litet stör en eller inte stämmer är det nog bäst att göra slut direkt. Jag är 110% i min relation och är så oerhört lycklig och glad över att jag har fått chansen att möta den mest fantastiska människan i hela världen som kompletterar mig, dyrkar mig och älskar mig över allt i hela världen. Och jag känner samma för honom. Glöm aldrig bort att ni aldrig ska nöja er med något, för det leder aldrig till något bra. Man ska känna med hela hjärtat att alla stämmer och är bra. För det är bara då det är det.