Hej fina ni och tack för en mysig blogg! Jag var lite nyfiken på om ni har ”gjort slut” någon gång efter att ni gift er? Jag kommer ihåg att ni sagt att ni gjort det några gånger förr. Hoppas ni får en härlig dag! kram

Hej fina du! Tack för fina ord, blir så glad! <3 Vi har som jag nämnt förr gjort slut flera gånger när vi var yngre. Vi träffades ju 2010 och var rätt unga då (vilket vi fortfarande är såklart, haha) vilket var rätt påfrestande för vårt förhållande på många plan. Vi umgicks ju otroligt intensivt då vi gick på samma skola och även umgicks varje dag efteråt, sov hos varandra osv. Vi hade nästan aldrig en paus ifrån varandra då vi även hade samma vänskapskrets och hängde ihop med dom. Det är svårt att träffas tidigt och sedan hålla ihop då man utöver sin relation ska finna sig själv, sin väg i livet och hantera allt som har med tonåren och skolan att göra. Vi hade ju dessutom var sitt jobb + bodde ihop och hade hund. Ekonomin skulle fungera, hundvakt skulle ordnas, mat skulle handlas.. Ja, ni vet! Vi hade ju lite mer utav vuxenlivet redan då. Det blev lätt för mycket för oss båda många gånger och vi rök ihop titt som tätt om olika saker. Oftast helt onödiga saker men vardagen tog hårt på oss ibland. Vi har gjort slut ”på riktigt” ett par gånger i yngre dagar men alltid hittat tillbaka till varandra. Det skedde rätt naturligt då vi fortsatte umgås i samma gäng och fortfarande var kära i varandra.

Vill ni att jag ska vara helt ärlig så kan jag svara JA på frågan du ställde. Vi har ”gjort slut” även efter att vi har gift oss och det skedde under graviditeten. Jag var så himla full av hormoner och känslosam. Minsta lilla ”fel” som F gjorde blev jag sååå arg eller ledsen över. Han kan inte ha haft det lätt med mig som preggo då jag hade så otroligt nära till alla former av känslor + ett brutalt illamående på det. Jag kunde vara riktigt omogen vid bråk och bete mig som en riktig skitunge. Vara sur och arg för ingenting och vägra att be om ursäkt när jag själv gjorde fel. Men ja, det är inte lätt att vara gravid och det vet nog dom flesta som har varit det. Det är tungt för både kropp och psyke på många vis. Det var det för mig iallafall. Jag gjorde slut med F en gång när jag själv hade smällt min mobil i marken av ilska och tyckte att det var hans fel (för att det var honom jag var arg på). Och så gjorde jag slut på det också och tvingade honom att packa alla sina saker och åka. När han väl hade åkt så låg jag kvar på toalettgolvet och spydde (som ni vet hade jag problem med att över huvud taget behålla något jag åt) och grät och insåg att jag hade varit så himla dum och omogen. Ringde hem honom direkt och bad om ursäkt. Han hade inte ens åkt utan satt kvar i bilen utanför då han visste att jag skulle ringa snart, haha..

Nu när jag skriver detta så förstår jag inte ens hur jag faktiskt kan önska en till graviditet. Men det är nog för att jag VET vad man får ut av det i slutändan och att det är så värt allt man får gå igenom. På något vis glömmer man bort det jobbiga man fått gå igenom och för mig var graviditeten verkligen TUNG på alla plan. Många säger att det kan vara helt olika från graviditet till graviditet så har jag tur kanske jag slipper galna känslostormar, problem med humöret och illamående nästa gång. Vi kan ju hoppas på det iallafall! =)

Hoppas att du fick svar på din fråga och jag funderade faktiskt länge på om jag skulle dela med mig av detta eller ej. Men jag är mänsklig precis som alla andra och jag VET att många gravid kvinnor har gått igenom/går igenom samma sak som jag gjorde. Jag har också gjort helknäppa och omogna saker som jag ångrat och som jag skäms lite smått för. Vem har inte? Kram kram och hoppas att du också får en bra dag!

Varning för galen gravid kvinna! Dessa bilder är tagna i juli 2015.