Hej finisar!

Hoppas att ni mår bra! Det känns som att det enda jag gör när jag har en stund över är att begrava mig i husrelaterat. Läser på om byggnadskreditiv, olika husmodeller, golv, kakel, klinkers, blandare, köksluckor.. Haha! Jag och F har inte riktigt haft tid att sätta oss ned ORDENTLIGT tillsammans och gå igenom allt så det ska vi helt klart göra nu inom det närmsta när vi får en liten stund över någon kväll. Jag jobbar ju alltid kvällstid och F brukar passa på att  plugga under tiden.. Så nu när han även jobbar under dagtid så hinner vi knappt prata med varandra. Men det gör gott för vår relation i det stora hela måste jag säga. Man känner saknaden! Saknaden efter en kram, en puss, ett långt samtal om allt och ingenting. Jag vill att han ska hålla om mig när vi ska somna för natten bara för att få vara nära en liten stund.

Det är så intressant vilka faser man går igenom i ett förhållande. Och det är spännande att se relationens utveckling, medgångar och motgångar genom alla olika faser och tider. När vi bodde i Göteborg och jobbade som mest så gled vi ifrån varandra. Vi sågs inte alls om dagarna och trots att vi älskade varandra så blev det mest jobbigt att inte ses. Det låg ingen fördel i det. Saknaden efter varandra var inte heller så stor då vi båda hade så mycket för oss att vi knappt orkade med att vara i vår relation. Vi var mest irriterade på varandra. Vi kämpade på men det var jobbigt. Sedan kom det där plusset på stickan som vände allt upp och ner och fick oss att komma ner på jorden och inse vad som faktiskt är viktigt och betyder något. Vi började se varandra igen. Jag skulle inte säga att plusset räddade vårt förhållande utan snarare att det fick oss att stanna upp och se klart igen. Inse värdet i vad vi faktiskt har ihop och prata om hur vi vill leva och ha det. Ibland behöver man stanna upp när man kör på i 180 och knappt ser något annat än jobb, jobb, jobb.. Vi tränade, jobbade, hade hand om hundarna, jobbade om varandra dag efter dag.. Nej usch! Det var en jobbig tid. Nu är vi i en sådan situation igen där vi inte ses så mycket. Denna gång känns det annorlunda. Jag saknar min man, jag värderar tiden med honom mycket mer. Jag vill inte sitta med mobilen när vi väl får en stund att mysa i soffan – då vill jag prata och ha dialog, lägga all tid jag bara har på honom! Kramas, pussas, vara i hans famn. Annars har vi oftast umgåtts otroligt intensivt genom livet, jag och F. Varje dag och dygnet runt. Vi har gått skolan tillsammans, jobbat på samma jobb, gått hemma ihop.. Denna nya tid är spännande och rolig. Och ja, vårt förhållande känns välmående och saknaden vi har fått för varandra om dagarna känns fin.. Det var någon som sa till mig en gång att om man känner saknad för någon så älskar man den personen väldigt mycket. <3