Hej! Jag undrar ifall du kan skriva hur du var som ungdom? Var du den skötsamma eller den populära? Vem var du? Rökte och drack du? Lite roligt att veta andra. Själv var jag den skötsamma som blev ihop med en kille och hamna i fel gäng. Från 100% närvaro till typ 30% närvaro. Och hur tänker du om Jason börjar röka och sådant? Såg några i tio årsåldern idag som försökte köpa cigg i en kiosk,som tur var han stenhård med åldern. Fruktansvärt,undra om föräldrarna vet om detta! Kram

Hej! Jag trivdes inte alls i min klass. Jag gillade inte mina klasskamrater och dom gillade inte mig om man säger så.. Har skrivit mer ingående om just det HÄR. Jag har väl varit lite svarta fåret genom hela mina tonår. Jag var stökig, rökte, hängde med äldre killar, umgicks med ”fel” människor, drack alkohol, skolkade, snattade, bodde i fosterfamilj.. Listan kan göras lång. Sedan träffade jag F (läs om vår historia och vägen till kärleken HÄR) och styrde upp hela mitt liv. På något vis skäms jag fortfarande över mitt förflutna och för mina tonår. Det är jobbigt för mig att tänka på det och jag får en klump i magen. Jag känner mig pinsam och eländig. Jag önskar att jag kunde skriva att jag var duktig i skolan, inte gjorde dumheter och skötte mig men så är inte fallet. Jag försöker vända det till att jag kanske lyckas inspirera någon som är samma situation som jag var i där och då. Jag tog mig ur ett destruktivt beteende, en självkänsla som var fruktansvärt (som jag fortfarande dagligen jobbar på) och ett liv som inte alls var bra eller hållbart. Jag var trasig rakt igenom men här står jag idag – starkare än någonsin. Idag är jag lycklig rakt igenom, gift med min kärlek, har en son jag älskar till döden, två fina hundar, jobbar med det jag älskar och har ett hus på gång. Jag är stolt över att jag tog mig ur mitt dåvarande liv och att jag tog tag i mig själv och styrde upp det hela. Kan jag så kan DU! <3

Och till den andra frågan. Jag vill vara en förstående förälder. En förälder som har ständig dialog med mina barn. Dom ska våga berätta och vi ska stå bakom och hjälpa. Gör dom dumheter så vill jag veta det så att jag kan hjälpa dom att komma ur det och lösa det på bästa vis. Jag vill inte höra från någon annan – jag vill höra det från dom. Så att vi kan hjälpas åt att lösa problemen som har uppstått. Jag tror att jag är tillräckligt ung för att kunna relatera och se tillbaka på mina egna tonår. Dom ligger ju inte så många år bort trots allt och kommer inte att göra det om 15 år heller. Jag var hemsk som tonåring på många vis och det mesta grundade sig i osäkerheten i mig själv. Jag vill kunna hjälpa mina barn istället för att bråka med dom om saker som dom redan tycker är tillräckligt jobbiga som dom är. Självklart blir jag inte glad om han röker men jag vill hellre ha en ärlig dialog om det än att han ljuger för mig. Jag vill veta när han är på fest och var han är så att vi kan hämta ifall något skulle hända. Han ska aldrig vara rädd att ringa oss mitt i natten om det behövs. Vi blir besvikna såklart men att han har en trygghet att falla tillbaka på är det viktigaste för mig. Han ska inte vara rädd för att berätta saker för oss och han ska veta att det inte är någon fara att göra fel. Det gör vi alla genom hela livet och just i tonåren blir det en hel del sådana (om jag utgår från mig själv och mina egna erfarenheter, hehe). Jag tror på en balans mellan vänskap och föräldraskap. Man får kompromissa och hitta gränser och lösningar. Vill han röka så kommer han att göra det oavsett om vi förbjuder eller ej. Man får försöka förklara nackdelarna och berätta sina egna erfarenheter, konsekvenser osv. Nu flummade jag iväg.. Självklart är det inte okej om han röker men ni förstår nog hur jag tänker och vad jag menar. Jag gjorde vad tusan jag ville som tonåring och sket fullständigt i vad jag fick och inte. Då blev det lögner och svek istället! Jag tror på att vara öppen och ha dialog. Att prata är A och O i alla relationer. Jag vill ha en god relation till mina barn genom hela livet. Det hör till livet att komma hem stupfull någon natt och det hör till livet att ta den där första ciggen och inte riktigt förstå hur man drar halsbloss.. Bara för att det händer någon gång i tonåren betyder det inte att man kommer att bli alkis eller rökare.

Det är jobbigt att vara tonåring. Man ska vara ”cool” framför sina vänner samtidigt som man ska se bra ut, klara sig igenom skolan bra, ha en relation till familj och lärare OCH framförallt hitta sig själv. Dagens unga har det inte lätt. Och jag kan tänka mig att det är ännu svårare idag när sociala medier är så pass stort. När jag gick gymnasiet så var det typ bara Facebook som gällde och vi vet ju alla hur det ser ut idag med snap, insta osv.. Man känner press från alla håll och det ÄR tufft. Dagens tonåringar är grymma och jag beundrar er. Du som läser detta får aldrig glömma att du är perfekt som du är. Var stolt över dig själv och tro på dig själv. Gå din egna väg för då kommer du att komma långt. Det finns ingen som du <3

Du och jag mot världen <3