Jag fick mens den 7e april efter att ha ammat i typ ett och ett halvt år.. Mensen var jättekort och tog slut på typ tre dagar. Jag slutade ju amma helt ett tag (jag ammar faktiskt lite fortfarande som det ser ut idag) och det var då jag blev gravid. Jag och Tove åkte till Stockholm och jag kände mig så himla konstig. Jag var hungrig heeeela tiden och mådde illa om jag inte åt något på typ en timme, det tog emot att dricka alkohol eller ta en cigg (trots att det annars är något jag verkligen uppskattar att göra ibland när jag är barnfri och ute med vänner en kväll). Jag var också sjukt svullen i magen hela tiden och Tove skojade till och med och sa att jag säkert är gravid, haha.. =)

Väl hemma tog jag ett test men det visade såklart ingenting då det var typ bara någon vecka efter att jag faktiskt hade blivit gravid. Jag hade det på känn hela tiden men det kändes för bra för att vara sant och aldrig i livet att jag skulle lyckas bli gravid efter första mensen. Nja, det kändes inte som jag. Magen var svullen heeela tiden och jag tänkte att jag måste ha någon sjukdom i tarmarna typ.. Kände mig konstig i kroppen, svullen, stor, otymplig.. Vi gjorde flera tester men alla visade negativt. Måste uppsöka en läkare för min svullna mage tänkte jag hela tiden men tog aldrig tag i det.

Den femte maj hade vi 20 grader i Umeå och strålande sol. Det var den första riktigt varma dagen för hela året. Vi köpte ett test för att testa vår lycka och det kändes nästan lite ”för perfekt” om vi faktiskt skulle plussa på en sådan fin dag. Jag kissade på stickan och la den sedan på bänken i badrummet. Den visade ingenting alls i flera minuter och jag och F gick båda dit hela tiden och kikade på den. ”Sluta kolla, jag är inte gravid” sa jag gång på gång till F bara för att jag visste hur besviken han skulle bli när det skulle stå ”inte gravid” på skärmen. Jag gick sedan in i badrummet igen efter en stund och pysslade med tvätten (stickan visade fortfarande ingenting) och F kom också in i badrummet och sköljde av Jason som hade fått mat. Jag sneglar lite på stickan och där står det helt plötsligt ”gravid”. ”JAG ÄR GRAVID!!!!!” tjuter jag och viftar med stickan! Fs ögon bara tåras och han står där och ser så jäkla lycklig ut. Exakt samma uttryck som han hade när vi plussade sist om inte ännu mer lycklig. Vi bara kramas och kramas och kramas och sedan går vi runt och mumlar att ”gud vad detta är overkligt”, ”kan det verkligen stämma”, ”nej men det kan ju inte vara sant”. Vi hade ett till test då vi köpte tvåpack så jag kissade på det med och det visade samma sak. 1-2 veckor stod det. Jag tvekade ändå.. Tänk om mensen jag fick i april egentligen var ett missfall och så visar stickan ändå positivt bara för att jag har kvar hormoner i kroppen? Nej, jag kan ju inte vara gravid.. Det tar ju lång tid för mig att bli med barn. Gud vad tankarna snurrade.

Ringde och pratade med kvinnokliniken och kollade med dom vad dom trodde och dom sa att det var svårt att säga. Att jag lika gärna kunde ha blivit gravid innan mensen också och att kroppen bara inte hade hängt med och fått mens ändå. Veckorna som visas på testet ska ju vara 98% säkra (tror jag det är) men hon som jag pratade med tyckte ändå att jag skulle ställa in mig på att jag kanske var längre gången än så just på grund av att jag hade haft symptom så länge. Vi bokade in oss på ett ultraljud för att få veta och precis som stickan sa så hade jag blivit gravid efter första mensen och vi var då inte så långt gångna. Nu går vi in i vecka tolv på fredag och jag håller alla tummar och tår att allt ska fortsätta gå bra och att vi blir fyra i januari. Hur fantastiskt hade det inte varit att flytta in FYRA personer i huset i mars/april!? Livet alltså. Jag älskar det <3