Ett ärligt inlägg mitt i allt.. Alltså jag känner inte igen mig själv. Jag hade humörsvängningar förra graviditeten med men absolut inte som jag har nu. Jag pendlar så snabbt mellan olika känslor, gråter i tid och otid, blir arg för ingenting.. Är så himla lättirriterad på F också trots att han anstränger sig för mig med precis allt. Känner mig som världens sämsta människa, fru och mamma.. Blir så ledsen av att jag inte kan hantera alla känslostormar som kommer. Jag är så glad och tacksam över att få vara gravid igen men jag hade verkligen helt glömt bort allt som kommer med en graviditet. Avundas verkligen alla som får gå igenom en graviditet och bara må bra samtidigt som jag unnar er det till max såklart.. Nej fy! Vissa dagar är värre än andra. Mitt illamående är mycket, mycket bättre iallafall och jag spyr nästan ingenting längre. Det är guld värt! Hoppas det fortsätter såhär nu bara. Vill tacka er för att ni kikar in här varje dag och delar peppande och stöttande ord. Ni är bäst och ni får mig att känna mig så himla mycket mindre ensam genom det hela. <3
Bild av: Katya
Kommentarer
Jag förstår dig helt och hållet!
Jag brukar vara så pedagogisk i mitt bemötande och tänk, men nu är jag en riktig bitch.. Tycker så synd om min man som ska stå ut med mig haha. ❤
Haha 😉 ja det blir ju så.. Skönt att man inte är ensam <3 kram
<3 om det är till någon tröst skulle jag göra så så mycket för att vara gravid idag, menar inte att skuldbelägga dig men det kanske kan ge dig kraft i svåra stunder.
/ Du är så vacker och din familj med <3
Förstår det <3 tack för peppen och för fina ord, kram kram <3
Hej! Måste ”hantera känslorna” likställas med att tygla dem, som jag förstår det på ditt inlägg. Tillåt dig att känna. Och be om ursäkt när du måste. Vad din kropp åstadkommer genom att skapa en helt ny älskad familjemedlem kan inte helt läggas på dina axlar. Vad som ”kommer ut” i form av ord och handlingar kanske bara är någon procent av allt som du tvingas hantera på insidan. Ni är en familj i detta (även om inte Jason kan lastas för att vara det barnet med det förståndet han har som drygt 1.5 åring) så kan ni bära detta tillsammans. Det är ok (även om det är jobbigt) att det pendlar i det tuffa, men låt stunderna där emellan vara fina och kärleksfulla. Kräv kramar över att du blir ledsen över småsaker etc. Acceptans är det bästa sättet att ta sig igenom jobbiga perioder som man vet kommer gå över av sig själva när tiden är inne❤
Tack snälla du för pepp och kärlek!! Stor kram till dig <3
Vad skönt att du inte längre spyr så mycket❤️Måste vara riktigt skönt eftersom du haft det lite jobbigt med det de senaste veckorna. Det kommer nog bli bättre lite längre fram med humöret kanske❤️❤️Tänk på allt positivt som kommer med en graviditet❤️Inte för att det har med inlägget att göra men imorgon ska jag på min farmors begravning men hoppas att ni i hela familjen får en underbar dag imorgon✨Kram
Ja, det är jätteskönt <3 tusen tack för peppen <3 Hoppas att ni får en fin dag och jag beklagar verkligen sorgen <3 kram
Hej Gabriella!
För det första så älskar jag att läsa din blogg om ditt liv och dina fina tankar, du sprider så mycket pepp och glädje! 😚
Men jag har en liten sak som jag skulle vilja ha ditt råd om…. Jag är 21 år och läser till förskollärare med en termin kvar. Jag har ätit p-piller och minipiller i flera år tills jag för ett par månader sedan slutade med de. Inte för att bli gravid men för att jag var trött på hormonerna. Sedan dess har jag och min sambo använt kondom förutom vid 2 tillfällen då jag har svårt att tro att jag ska ha kunnat bli gravid. Men nu är min mens sen. Vår största dröm är att bli gravida och få barn, men det är inte så lägligt just nu. Jag har som sagt en termin kvar på min högskoleutbildning och har fått ett fast jobb att börja på i januari. Jag vet inte riktigt vad min fråga är mer än att du gärna får dela dina tankar kring hur du skulle ha tänkt/gjort om du var jag… Kram 💕
Hej! Men åh tack <3 blir så glad!! <3 Men åh vad spännande!! 🙂 Ett barn är ju verkligen en gåva och inte en självklarhet så om ni båda önskar barn och du är gravid så hade jag inte ens tvekat på att behålla det. Allt annat löser sig med tiden. Så länge ni har er kärlek, trygghet och tak över huvudet + en fungerande ekonomi så kommer allt att gå jättebra!! <3 Det finns aldrig något "rätt" tillfälle att bli gravid 😉 tro mig, haha! 🙂 Tror att det alltid är något som för att det inte känns 100% rätt och att man känner att det finns ett bättre tillfälle 🙂 så följ ditt hjärta <3 stort grattis om du är gravid! Lova att berätta hur det går, kram <3
Usch fy! Känner så väl igen mig.. mår illa och spyr varje dag nu. Känner mig helt värdelös som mamma hela dagarna när man mår såhär dåligt. Vill inget annat än att busa och leka med min lilla. Avundas alla som får må hur bra som helst när de är gravida. Jag avskyr det verkligen, trots att jag är så evigt tacksam att jag är det. Nä hoppas tiden går fort. Stor kram till dig!! Och heja oss som kämpar 💙
Det är hemskt 🙁 Förstår dig verkligen! Har varit där. Tiden går ju jättesnabbt med en till liten hemma så jag hoppas också att det ska gå superfort och att bebis är här snart 😉 kram kram och massor med styrkekramar!! Du är grym och såå duktig som gör ditt bästa varje dag, kram <3
Åh. Låt det vara så bara, du är gravid och humöret påverkas av alla hormoner. Jag är själv extremt känslig och trött nu de här sista veckorna. Gråter för precis allting. ❤️
Ja, det blir ju så.. <3 kram
Man känner sig hemsk som människa med alla humörsvängningar men jag tror det är väldigt viktigt att försöka komma ihåg att det är graviditeten som talar. När jag får humörsvängningar brukar jag alltid vara noga med att be om ursäkt när stormen väl lagt sig och det uppskattar min sambo jätte mycket. Kämpa på du är en fantastiskt fru och mamma. Tänk vilket jobb du gör varje dag och vilket jobb din kropp gör varje dag <3
Ja, det är ju så <3 precis! Det tror jag också! <3 Tusen tack finaste du och detsamma, kram <3
Är gravid i v 33 me 3 barnet o är hemsk! Ogillar verkligen mig själv när jag är gravid.. men skönt o läsa att man inte är ensam!! Kram!
Ja, samma här haha.. Skönt att man inte är ensam, verkligen! Kram <3
Kanske lite utmattad mitt i allt, kombinerat med gravidhormoner? Då är man extra känslig och mottaglig. Du har ju skrivit en hel del om stress på sistone, å det ger precis sånna symptom. Känslig, växlande humör, irritation, gråtattacker osv 😊
Ja precis 🙂 så är det nog!