När blev du mamma?  Jag var 20 första gången och kommer att vara 22 när bebisen föds.

Hur många barn har du? Ett barn på utsidan och ett barn i magen =)

Var graviditeterna planerade? Ja, det var dom! Vi önskade barn sååå mycket innan Jason flyttade in i magen (dock reagerade jag inte som jag trodde när jag väl plussade – läs mer om det här) och även denna bebis är så himla efterlängtad. Vi ville ha ett till barn i princip direkt efter att Jason kom till oss. Det känns bara så rätt.

När berättade du om graviditeterna? För vänner och familj har vi berättat direkt vi har plussat. Första graviditeten gick vi ut offentligt med i typ vecka 13/14 och andra graviditeten berättade vi om redan i vecka 8/9 (om inte ännu tidigare). Vi visste ju dock inte exakt i vilken vecka vi var i.

Hur många barn vill du ha? Man kan ju inte direkt bestämma sådant. Varje barn är en enorm gåva och inget att ta för givet. Men om jag får bestämma så vill jag har minst två och max fyra. Helst tre tror jag.

Tätt ihop eller långt isär? Jag vill ha tätt mellan alla barnen. Och sedan vill jag vara 40 år och ha vuxna barn =) Så vår plan är att bli klara med bebis och barntiden nu inom närmsta åren. Sedan får vi se hur det går med planen.. Men man får ju hoppas!

Har du oroat dig mycket under graviditeterna? Jag har varit sjukt orolig för missfall under både graviditet ett och två. Det börjar släppa lite nu men samtidigt så kommer oron tillbaka vid minsta lilla magsmärta eller när något känns konstigt i kroppen. Jag är en hönsmamma och vill skydda mina barn. Är livrädd att något ska hända dom oavsett om dom ligger i magen eller är utanför.

Hur var graviditeterna? Med Jason i magen så låste sig min höft i vecka 35 typ.. Det var HEMSKT. Kommer ihåg att jag grät och sa till F att jag aldrig mer kommer att kunna gå ordentligt. Att halta är min värsta mardröm (eller att inte kunna gå eller röra sig som man vill över huvud taget!) och det var det jag gjorde då.. Kunde inte stödja alls på ena benet och haltade och hade så ont.. Nej fy. Det visade sig att det var en låsning i höften och jag gick till både privat kiropraktor och massör då jag inte fick hjälp när jag ringde MVC. Dom sa direkt att det var foglossning och helt normalt. Så var det ju inte.. Men ja, det är hemskt när kroppen inte fungerar som den ska och jag lovade mig själv där och då att alltid vara tacksam över att ha en fungerande kropp och två ben som gör att jag kan gå och springa. Det är inte en självklarhet men man tar det lätt för givet. Jag mådde även sjukt illa och spydde mycket med Jason i magen.. Det har jag gjort även denna gång och det återstår att se hur det fortsätter. Graviditeten i sig är ju annars fantastisk på många vis. Att få känna sparkar, alla förväntningar man har, att få förbereda inför förlossning och nyföddtiden.. Det är som att man hamnar i en egen bubbla. Det är så fint på något vis. Men jag har haft mycket krämpor och det ska jag inte skjuta under stolen med.. Sedan vet jag att många har det ÄNNU värre och jag lider verkligen med er som har det. Man får ju verkligen en belöning för allt i slutändan iallafall.. Att få barn är det finaste som har hänt mig.. <3 Hade gjort om det alla dagar i veckan! Gnälla lite måste man ju få fast man är lycklig och tacksam 😉

Gillade du att vara gravid? Neeej! Dom flesta jag har pratat med älskade och älskar att vara gravida men jag trivs sjukt dåligt i mig själv som preggo. Längtar bara tillbaka till min ”vanliga” kropp och känner mig tung, stor, svullen och otymplig. Men jag älskar att känna sparkar och rörelser i magen och jag älskar det man får ut av det i slutändan.

Visste du vilket kön det skulle bli? Med Jason i magen så var jag säker på att det var en flicka men så var det ju inte fick vi veta sen i vecka 20. Denna gång har jag ingen aning men F är säker på att det är en flicka. Ärligt talat spelar det ingen roll alls för mig.. Hade varit kul med en av varje men får vi en pojke till är det bara så underbart det med.

Apropå förlossningar. Hur har de varit?  Födde med enbart lustgas och hade en låååång förlossning.. När jag väl började krysta gick det fort men processen innan det var långdragen och otroligt smärtsam. Jag kände ändå ”WOW, vad häftigt detta var” när det var över bara för att jag fick sådan styrka och kraft i mig själv.. Tänk att JAG har burit och sedan fött ut ett barn.. Jag är en riktig jävla superkvinna! Min förlossning var en fantastisk upplevelse trots att det var mer smärtsamt än vad jag hade kunnat föreställa mig. Jag vill föda barn igen, igen och igen =) Läs min berättelse här. Läs Fs version här. 

Hur var första bebistiden? Den var så fin och speciell. Allt var så nytt och man hade ingen aning om vad man höll på med. Får vi ta med honom hem? Hur ska vi sova? Hur nattar vi honom? Hur ska vi hålla honom nöjd? Vi blev trygga i föräldraskapet snabbt ändå och idag kan jag nästan skratta lite åt hur extremt osäkra vi var dom första veckorna. Men det är något så fint i det. Det där med att inte känna sitt lilla barn alls samtidig som man ändå känner den starkaste kärleken man någonsin har känt. Och sedan lär man känna den lilla människan ganska snabbt samtidigt som kärleken bara växer för varje dag. Och när man tror att man inte kan älska mer så vaknar man ändå upp dagen efter och älskar ännu lite starkare. Jag älskar att vara mamma.

Hade du bestämt namnen sedan innan? Ja, Jasons namn var spikat ganska snabbt. Men det hade vi pratat om redan långt innan vi plussade med honom. Denna gång har vi lite namn på gång och eventuellt ett helt bestämt flicknamn om det blir en flicka.

Ett råd till blivande mödrar? Lita på DIG! Ingen vet vad som är bättre för ditt barn än just DU. Alla kommer att tycka och tänka så var stark i dig själv och kom ihåg att du känner ditt barn bäst. Du vet vad just ditt barn behöver och låt ingen ta ifrån dig det. Jag tycker dock att man kan lyssna på alla tips och råd man får men man behöver inte ta åt sig av allt och följa allt alla säger. Ta till dig av dom råd och tips du får som känns bra för just dig och som du tror på. Lita på din magkänsla och följ ditt hjärta och njut av att få vara mamma till just ditt perfekta lilla barn.. <3