På onsdag har vi hjärtkontroll för Jolie. Jag är så orolig i hela kroppen. Det känns lite som om jag väntar på liv eller död. Vet att det inte är så men det är känslan jag har. Antingen så får vi veta att allt är stabilt eller så kanske det ser sämre ut.. Hjärtat kanske har blivit förstorat, läckaget kanske har blivit större.. Är så många tankar som cirkulerar i mitt huvud och jag har varit så ledsen till och från nu under helgen. Vill inte tänka att vi kanske är ett steg närmre operation. Det är ju fantastiskt att vi har den vård som vi har i Sverige men att föreställa sig att dom ska skära upp bröstkorgen på min lilla bebis gör att jag skulle kunna kräkas. Vill inte tänka på det mer.. Ska försöka fylla dessa dagar med konstanta aktiviteter och roligheter bara för att orka ta djupa andetag. Ni som inte vet hur det är att ha ett barn med hjärtfel tycker kanske att jag låter jätteknäpp. Men ni som vet.. Ni vet. Det är så jävla tufft och tungt och dagarna innan kontroll är dom värsta i livet. Man vill veta men samtidigt inte.

Det är så svårt att beskriva vad jag känner och jag som vanligtvis har lätt att sätta ord på känslor bara försöker utan framgång. Det gör bara så ont. Det gör fysiskt ont.. Att vara maktlös som mamma, att lägga sitt barns liv i någon annans händer. Jag är så rädd. Det är så ovisst och läskigt. Och det är framförallt så förbannat jäkla orättvist att min lilla dotter ska behöva gå igenom allt detta.

Nu ska jag krypa ner hos min sovande flicka och bara lyssna till hennes andetag. Hon ger mig lugn och styrka. Orkar hon vara stark så orkar jag med.

Vill ni läsa hur allt var i början och mer om situationen över huvud taget så bloggade jag om tankar och känslor HÄR förut.

Kram fina vänner och ha en fin kväll <3 Var rädda om varandra.

När allt bara känns tufft och orättvist: 

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :”
Välkommen till Holland”

”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien”
Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring……och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat”
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.
Men…..om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbara……….med Holland.

En dikt av Emily Pearl Kingsley