Hej, jag undrar om du var nervös inför komplikationer efter förlossningen, att dem ska missa någon skada, framfall, läckage och allt tokigt som kan ske. Jag är jätterädd för sådant (vet så klart att det oftast inte är någon fara) men upp emot 70% får ju någon form av obehag av olika slag även flera år efter förlossningen. Jag vill verkligen verkligen ha kejsarsnitt men vet att det kan vara svårt att få om det inte är medicinskt nödvändigt (och såklart en risk i sig), hur tänker du? Kram <3
Hej! Jag förstår! Jag har inga komplikationer alls efter mina graviditeter eller förlossningar där nere vilket jag är SÅ glad för. Jag både känner mig och ser ut precis som innan graviditeter och förlossningar. Dock så blev jag sjuuukt svullen där nere under båda graviditeterna, haha.. Men det gick över så snabbt bebisen var ute. Verkligen i samma sekund som dom kom ut! Och med Jolie behövde jag inte ens sy ett enda stygn. Med Jason sydde jag några stygn men det läkte fort och jag kände knappt av det efter ett par dagar. Jag skriver inte detta för att ”skryta” utan mer bara för att berätta att det faktiskt kan gå bra också.. Många frågar om man ens är tight där nere efter att man har tryckt ut en eller flera kiddos och JA det kan man bli. Jag har inte ens gjort något speciellt. Någon enstaka knipövning då och då och det känns verkligen precis som innan! Så man ska inte oroa sig för mycket över sådant.
Men ja.. Jag tycker att man ska prata sjukt mycket mer om förlossningsskador. Det är så otroligt viktigt! Man pratar ju så mycket om graviditeten och lite mer om förlossningen men inte så mycket om första tiden med bebis och kroppens återhämtning och mående.. Många skäms och mår dåligt och det ska man INTE göra. Vissa vågar inte ens söka vård och hjälp och det är riktigt hemskt! Nej fy.. Det ska pratas mer om allt detta! Och jag tror att mycket missas och går illa just för att många kanske väntar för länge med att söka hjälp. Klart att man bör hitta det mesta direkt efter förlossningen men många kanske går runt och har ont, känner att något inte är som det ska men vågar inte ta upp det..? Så man bör helt klart lära ut mer gällande detta. Att det är naturligt och inget man ska skämmas över. Att man ska söka hjälp och dubbelkolla vid minsta obehag och när man känner att något inte är rätt. Jag vet ju inte om det är såhär men vet att flera av mina vänner ex. inte har vågat söka hjälp förrän det varit ohållbart typ.. Det behöver inte ens gälla förlossningsskador utan saker som rör snippan över huvud taget!
Gällande kejsarsnitt så var det bland det värsta jag skulle kunna tänka mig. Var livrädd för att behöva föda med just kejsarsnitt och ville föda naturlig väg båda gångerna. Så mitt mardrömsscenario bägge gångerna har varit just snitt. Jag har båda gångerna försökt att tänka att min kropp KAN föda barn. Och den andra gången var jag så jäkla självsäker i vad jag höll på med. Under första förlossningen var jag mer osäker.
Mina bästa tips är att verkligen lita på sig själv och våga trycka på när kroppen säger till! Jag tryckte som tusan när jag skulle och vågade verkligen göra det och höll emot när jag inte skulle.. Det är ju så olika hur det känns för alla men för mig har verkligen kroppen sagt till vid varje krystvärk och det enda jag har velat göra är att trycka på! Vi är skapta för att föda barn så mitt bästa tips är att verkligen lita på sig själv och sin kropp. Du KAN föda! Och även om du inte kan så kan din kropp. Och är du osäker så finns det ju personal på plats som kan guida och hjälpa. Dom har ju stenkoll och är proffs på barnafödande! Och det går ju faktiskt bra i dom flesta fallen. Förstår dock att du är rädd. Tycker att en graviditet och en förlossning över huvud taget är ett rätt stort orosmoment.. Man är orolig att något är fel på ens barn, att barnet inte rör sig i magen, funderar på hur man ska bli som förälder, oroar sig för förlossningen, är rädd över bristningar och viktuppgång, kroppens förändringar.. Man har hormoner överallt och ska lära känna sin ”nya” kropp på bara nio månader.. Föda, amma, lära känna sitt barn, hitta sig själv i mammarollen.. Jaaa. det är ju väldigt mycket att tänka på och klart det väcker oro. Försök att ta allt lite mer som det kommer och lita på dig själv.
Sedan tycker jag väl egentligen också att alla ska ha rätt att föda som dom vill! Det är så svårt det där men om man verkligen vill föda med kejsarsnitt så borde man väl fasiken få det? Vad tycker ni? För vissa är ju det ett drömscenario medan det för andra (som ex. för mig) känns som en mardröm.
Har ni erfarenhet av förlossningsskador? Hur har det gått för er andra som fött barn? Jätteintressant ämne tycker jag! Och som sagt så bör det pratas mer om.
Kommentarer
Heja Gabriella, gärna mer om förlossningsskador! Jag drabbades själv av en sfinkterruptur grad 4 (sprack hela vägen från vagina till anus och upp en bit i tarmen) i november 2011. Tyvärr gick det illa för mig, jag drabbades hårt av komplikationer och har idag, drygt 7 år senare, genomgått 30 operationer. Jag lever sedan några år tillbaka med stomipåse på magen. Jag har missat så många saker i vår dotters liv som många andra tar för givet, små vardagliga saker, som man inte ens reflekterar över att man har möjlighet till förrän den möjligheten försvinner framför fötterna på en, små vardagliga saker som blir väldigt stora då man inte ens har möjlighet att göra dem.. och allt på grund av skador vid en vaginal förlossning.
Jag har samtidigt haft tur för jag har under alla dessa år mått bra psykiskt, hur mycket smärta och jobbigheter jag än tvingats igenom så har jag, tack vara familj och vänner, fått må bra psykiskt. Vet inte hur eller ens om jag överlevt om jag drabbats inte bara fysiskt utan även psykiskt ❤️
Vi har i flera år längtat efter ett syskon, vår dotter var två år när drömmen om ett syskon började växa. Hon fyller 8 år i november och om allt går bra blir hon äntligen storasyster i juni ❤️ Förlossningen är planerad med snitt då jag inte har möjlighet att föda vaginalt på ett säkert sätt (jag får inte för mina kirurger) och det blir en spännande resa med snitt någon gång mellan vecka 36 och 38 😊
Fler behöver våga prata om komplikationer, kanske kan vi då få bort den skam som omgärdar förlossningsskador och som bidrar till att en del kvinnor inte ens vågar söka hjälp. En stor eloge till dig som lyfter ämnet även om du inte själv är drabbad! Mer sådant tack 😉😘❤️
Hej <3 jag minns dig från tidigare tillfällen när du kommenterat på min blogg. Din historia berör mig så mycket och som du säger så är det SÅ viktigt att prata med och informera mer om vad som KAN hända om man har otur.. 🙁 <3 jätteviktigt att du delar med dig. SÅ bra av dig att göra det. STOR kram till starka dig och stort lycka till med allt. <3 <3 <3 håller tummarna att förlossningen som ligger framför går JÄTTEBRA <3 <3 stor kram!
Vår kille låg i säte och vändningsförsök misslyckades. Bestämde mig för att föda i säte då jag verkligen ville föda ”naturligt” man måste då röntga bäckenet och mitt var tyvärr för smalt för att få föda i säte och var därför tvungen att göra snitt. Första dagarna när jag fick det beskedet, kändes som en sorg och var jätte ledsen att inte få vara med om vaginal förlossning. Dock blev det akut snitt då vattnet gick och värkarna startade en vecka innan planerar snitt. Är ändå glad för det för jag fick uppleva vattenavgång och värkar. Snittet gick jätte bra och det blev en bra upplevelse. Men hoppas verkligen att jag kan föda vaginalt med framtida syskon. Vill så gärna uppleva en ”naturlig” förlossning.
Åh förstår verkligen det <3 så skönt att det gick bra för er och hoppas du får en vaginal förlossning nästa gång. KRAM <3
Jag är en av dom som fick en förlossningsskada, partiell sfinkterruptur med första barnet. Det betyder alltså att en del av ringmuskeln går sönder och hela mellangården.Detta var min största skräck före. Jag blev opererad på operationssal efteråt vilket jag upplevde som traumatiskt då jag var ifrån min nyfödda, ledsen och orolig över vad som hänt mitt underliv. Hade också känslor av skam och att jag inte var lika duktig som kvinna som råkade ut för detta. Hade även väldigt ont efteråt och tyvärr tog det en del fokus från den första tiden. Hade en långdragen förlossning, ingen eda, profylaxandades och enbart lustgas på slutet. Enda förklaringen jag fått till att det hände är att det blev förlossningspallen på slutet och att vissa har skörare slemhinnor än andra. Barnmorskorna höll emot mellangården och jag krystade inte när jag inte skulle. Nåväl så läkte jag fint och har inga men i dagsläget. Det jag blir irriterad på ibland när jag varit öppen om detta är att folk tar sig friheten att kommentera det i stil med ” stackars dig hela ditt underliv blev trasigt”. Jo visst men mitt underliv mår jättefint idag och betraktar inte det direkt som trasigt! Är även jättestolt över min förlossning och det är ett fint minne! Det jag vill säga är att om det värsta ändå skulle hända så kan det bli precis som vanligt igen med tiden! Opereras man efteråt på sal av en förlossningsläkare är chanserna goda till läkning, det är snarare dom som inte blir detta som får problem efteråt då kanske det bara är barnmorskan som syr. Med andra barnet kände jag att jag inte ville föda vaginalt igen för att jag inte ville riskera gå igenom samma igen och ingen kunde ge mig några garantier på det. Kejsarsnitt kändes helt och hållet rätt för mig och min kropp. För att få kejsarsnitt behövde jag i vecka 30 träffa en speciell läkare för att övertyga hen om vad jag anser vara bäst för min kropp. Ett mardrömsmöte som slutade med att jag började gråta för jag kände mig så överkörd.. läkaren försökte övertyga mig på alla sätt och vis att föda vaginalt är bäst för mig och att min skada inte var så farlig. Till slut fick jag ändå en tid för snitt, Kejsarsnittet var en fantastisk upplevelse och jag fick min ” revansch” när dottern kommit ut då jag enbart kände lycka och glädje. Jämfört med min tiden efter första barnet var det en walk in the park att läka från ett sår på magen. Kände mig så nöjd och inte på något vis sämre för att jag fött med kejsarsnitt ( vilket jag förstått är vanligt). Är glad och tacksam för mina erfarenheter och även om man råkar ut för en förlossningsskada så lovar jag att det kan bli bra till slut, riktigt bra till och med!
Tack för din kommentar <3 får ont i magen av att läsa vad du har gått igenom.. 🙁 Skönt att du fick som du ville till slut.. Sjukt att man ska behöva övertala någon för det.. kram kram, vad du är stark!!
Blir lika kränkt varje gång jag läser dina inlägg ang dina tankar kring förlossningar och ”hur” man ska föda. ”Att kroppen KAN och VET” osv. Då tillhör jag den tragiska skaran som fått göra akuta KS då? Tror du vi föder sämre bara för att vårt utgångsläge var annorlunda? Antingen är du bara korkad eller så skriver du såhär för att provocera
Oj, vad hårda ord! Konstigt att du skriver sådär när jag är väldigt tydlig om att alla kvinnor ska få föda som dom vill enligt mig. Tycker det är hemskt att man inte får välja själv om man vill föda vaginalt eller med KS. Allt är lika rätt och alla är vi olika 🙂 för MIG hade det varit en mardröm och det är det sista jag vill göra! Medan vissa känner precis tvärtom. Och att kroppen ”kan föda”.. så är det ju? Sedan har ju vissa mer otur med skador och liknande.. Men kvinnokroppen i sig är ju gjord för att föda barn?! Min barnmorska peppade mig jättemycket med just dom orden. Hon sa hela tiden ”även om DU inte kan och känner att du klarar av det så kan din kropp, lita på den”. Och med dom orden så hoppades jag väl kunna peppa någon annan precis så som hon peppade mig. Vet ju att många gravida läser min blogg och såklart oroar sig för förlossningen osv. Tråkig att du tog så illa upp, men det sitter nog mer i dig än i mig.. <3 kram!
Men kom igen!? Tror du inte jag också blev matad med hur ”kvinnokroppen är skapt för att föda barn” och ”lita på kroppen för den vet vad den ska göra.” Och när det sedan inte blir så? Vad ska man då känna? Jo, att man är värdelös. För det är ju exakt det man är då. Du skulle behöva komma ner från dina höga hästar och få lite perspektiv på livet.
Så är det ju såklart inte 🙂 sitter inte på några höga hästar? Så tråkigt att du upplever mig så. Självklart har vissa otur med mer skador, akut snitt osv. Det beror ju inte på att man är sämre på att föda barn på något sätt! Vad fjantigt att ens tjafsa om detta.. Du förstår nog vad jag menar. Jag lämnar nog denna dialog här men vill bara förtydliga för dig att jag inte ser ner på någon och att jag verkligen inte tycker att man kan vara bättre eller sämre på att föda barn. Vissa har ju bara otur medan andra har mer tur och klarar sig från skador osv. Du är absolut inte värdelös utan helt tvärtom. Kram på dig <3
Tror att många inte tänker på att KS är stor bukoperation med alla risker det innebär! Det är även en stor kostnad för samhället om man ska börja välja KS bara för att man vill! Pengar som kanske gör mer nytta på annat! Menar nu INTE att man inte aldrig ska få ett KS. Det jag menar är att man på något sätt måste minska rädslan för vaginal förlossning samt öka förståelsen/följa upp/och behandla de komplikationer som man man kan få efter en vaginal förlossning! Om detta fungerade kanske fler skulle välja att föda vaginalt! Sen tror jag att ALLA förstföderskor är rädd för smärtan och vad som väntar! Skulle ljuga om jag sa att jag inte var det oxå! Det är inte en svår fråga!
Ja, det är verkligen en svår fråga <3 jag tycker ändå någonstans att man ska ha rätt att välja hur man vill men få mycket information och stöd om man är rädd. KRAM <3
Kostaderna för vaginal födelseland vs. kejsarsnitt är otroligt små. De kostnader som skjuter i höjden är de som skapar svåra komplikationer vid en vaginal förslossning. Vår förlossningsvård för kvinnan har blivit sämre, något landstingen arbetar extra med. Vår förlossningsvård behöver öka sin kunska om och hur komplikationer vid vaginal förslossning ska motverkas i störta möjliga mån, något landstingen börjat arbeta med. Det är alldeles för hög siffra på svåra komplikationer vid en förlossning. Tyvärr. Lycka till alla, ni är grymma! Och stå på er om allt inte känns helt rätt efter en förlossning. Ni känner er kropp bäst! <3
Du har så rätt! Kram <3
Min första förlossning slutade med ett akutsnitt då sonen låg i odiagnostiserat säte som upptäcktes efter ca 9 timmar med värkar. Efteråt kändes det som att jag blev ”bortglömd” då det var så mycket som hände och jag mådde mycket dåligt efteråt. Jag sa direkt att om vi fick fler barn så skulle jag välja snitt för att slippa känna på samma sätt.. så kände jag tills jag hade 5 veckor kvar till bf. Jag hade gått hos en aurorabarnmorska för att bearbeta förlossningen då jag hade en ganska stor rädsla inför förlossningen och vi skrev en plan för att genomföra en ”vanlig” förlossning och så blev det. Pga havandeskapsförgiftning så satte dom igång mig 5 dagar efter bf och förlossningen gick bra då min kropp skötte sig fint. Men då sonen kom ut så grusades den fantastiska känslan av ett plask. Jag förlorade drygt 2 lite blod (tror det var att livmodern inte drog ihop sig eller nåt sånt) och så hade jag fått en grad 2 bristning invändigt som fick sys på operation. Nu har det ju bar gått 3 månader sen förlossningen så jag är inte fullt återställd än, men jag hoppas att jag blir det en dag. Trots att det blev som det blev så ångrar jag inte att jag vågade.
Men så hemskt att det ska behöva vara så 🙁 <3 Förstår dig helt! <3 Hoppas jag också.. Stor kram till dig. Du är så stark!
Jag födde min första för cirka fyra månader sedan. Vi hade ett långdraget förlopp. Han sjönk aldrig ner. Efter ett dygn med kraftiga värkar hade jag varken kunnat sova eller få i mig något att äta. Jag blev utmattad och man försökte ta ut honom med sugklocka. Fick ett klipp i samband med det. Det lyckades dock inte och efter 6 försök med sugklockan fick det bli ett akut snitt. Då hade han sjunkit ner så pass mycket att det var svårt att dra upp honom igen. Det visade sig att han kom i vidöppen bjudning och att han var en stor kille!
Jag blev rejält rädd. Klippet gjorde ont. Snittet gjorde ont och jag hade svårt att röra mig under första tiden. Nu börjar jag längta efter ett syskon och är kluven på om jag vågar försöka med vaginal förlossning igen eller om jag ska be om ett snitt…
Åh jag förstår 🙁 du är så stark som varit med om det. Hoppas att du till slut kommer över den rädslan och vågar igen. Men FÖRSTÅR om du inte gör det med tanke på vad du varit med om, kram <3
Hade mycket foglossnings smärta (bäckensmärta)under båda mina graviditeter och 1 år efter att jag fött min yngsta dotter hade jag förtfarande problem med smärta från ländryggen. Fick då hjälp av en gynmottagning som rekommenderade att jag skulle prova att ta bort min ägglossning (”gravidhormoner” mjukar upp bäckenet och kan ge smärta i nedre delarna av ryggen) med hjälp av p-piller och sen dess har jag varit smärtfri😊 vårdcentralen rekommenderade bara sjukgymnast så dom verkar inte ha koll på det här med hormoner och att få dom i balans efter en graviditet. Annars har jag inte haft några komplikationer alls efter graviditet och förlossning😅
Åh förstår <3 Skönt att du är smärtfri!! <3 kram!:)
Jag fick väldiga komplikationer ihop med mitt första barn. Han var en 5-kilosbebis född i v 37 därav komplikationerna. När dottern sedan skulle födas övertalades jag av läkare att ta planerat snitt pga ökad risk för förslossningsskador. Idag är sonen 5 år och dottern 3 år. Jag har inga problem men vet att det är snitt som gäller för framtida barn. Detta känner jag mig så lugn med. Mina förlossningar har varit så fina båda två men snittet innebar för mig betydligt mindre komplikationer. Vi har fantastisk vård i Sverige och det är jag så tacksam för!
Åh förstår <3 Härligt att höra att du vet vad du vill och vad som funkar för dig. KRAM <3
SÅ bra ämne att ta upp! Älskar dig blogg ❤ Jag fick tyvärr en grad 4 (värsta graden) samt även ett klipp med första.. förlossningen i sig gick bra, hade allt under kontroll, bara inne i 3 h innan hon kom, hann bara med lite lustgas. Tyvärr gick bebis puls ner väldigt mycket på slutet och det blev väldigt bråttom, så krystfasen blev väldigt forcerad. Antagligen därför jag sprack så mycket.. Jag var också rädd för snitt innan men nu när jag är gravid igen känner jag att jag hellre väljer ett ärr på magen än ett trasigt underliv igen som troligtvis då inte kommer kunna läka igen. Och angående att söka hjälp efter vid problem. Finns endast ett fåtal ställen i Sverige som har kompetens och pga detta får många höra att ”det ser bra ut” trots att många muskler kan vara av. Sorgligt att det ska behöva vara så idag och att man som kvinna får räkna med att leva med vissa saker bara för man fött barn. Så till er som har kvarstående problem men fått höra att allt ser bra ut! Ge inte upp!
Åh förstår! <3 JA, det är HEMSKT! Håller helt med dig! <3 <3 man ska inte ge sig i första taget men förstår om man inte vill/vågar tjata.. Så tråkigt att man ska behöva ha det så.. 🙁 KRAM
Födde min dotter 2014. Hade ett jättebra förlopp och litade på kroppen och allt sånt där. Ändå fick jag skador. Grad 3 periniealbristning (mellangården) och partiell sfinkerruptur (ringmuskeln). Har besvär än idag med samlagsmärtor, nervsmärtor och bajsar ibland på mig om det vill sig illa. Det tog oss fyra år innan vi vågade försöka få barn igen.
Är nu gravid i v18 och jag har redan från start sagt att jag måste ha snitt. Det skrämmer mig enormt med snitt och det är en sorg att inte få föda vaginalt igen. Men jag kan inte riskera mitt underliv igen. Visst det kan gå superbra, eller så gör det inte det och skadorna går upp och i värsta fall blir värre. Det är ingen risk jag vågar ta.
Det största problemet med vården är att det inte finns tillräckligt med kompetens om förlossningsskador. Allt för många kvinnor får höra ”allt ser bra ut”, ”Du kan inte räkna med att se ut som innan du födde”, ”gå hem och knip så blir det bättre”. Kvinnor måste skriva egenremisser utanför sina län för att ens få en chans att få hjälp.
Blev väldans lång kommentar, men sist vill jag tipsa, om någon läser här som har problem eller fått skador, om världens bästa grupp på fb, Förlossningsskadad? Du är inte ensam!
Kram
Men åh vad jobbigt 🙁 <3 så himla tråkigt att läsa! SÅ hemskt att det ska behöva vara så. Får ont i magen av att läsa det 🙁 KRAM <3
Min första förlossning var bra men krystfasen tog tid då bebisen ”fastnade” och inte kom ner ordentligt. Så barnmorksa höll på att köra runt med fingrarna och därför fick jag bristningar som behövde sys och hade svårt att hålla tätt de första 3 månaderna efteråt. När jag stod där på BB några timmar efter och kissade ner mig var jag så chockad! Ingen hade berättat att det kunde bli så, jag var ändå väldigt påläst! MEN det läkte och blev bra! Jag hade ont första veckan, men sedan gick det över. Med andra barnet gick förlossningen mycket smidigare, fick sy lite då också, men hade verkligen knappt ont efteråt, inga problem med att hålla tätt alls. Känner mig nästan som innan barn (min minsta är 17 månader). Endast små förändringar faktiskt, som inte gör så mycket.
Så skönt att det läkte och blev bra till slut. Ja, det är så mycket man inte vet fast man kanske läser på om typ.. ALLT enligt sig själv.. Man borde få mer information ändå tycker jag! Om just sådana saker iallafall! <3 kram kram!
Känner att jag måste dela med mig av min historia för att visa den fina sidan av ett snitt. Jag valde att föda min dotter med ett planerat snitt och jag blir lite ledsen när så många skriver att det viktigaste för dom är att föda ”vanligt”. Jag är övertygad om att man inte menar något illa men på något sätt så ger det en lite nedlåtande ton mot snitt.
Vet att många upplever akutsnitt som tramautiskt men ett akutsnitt och ett planerat snitt är inte alls samma sak.
Jag födde alltså min dotter med ett planerat snitt och en finare upplevelse går inte att önska. Det var lugnt, tryckt och glatt. Min sambo fick större utrymme istället för att fokus bara var på mig. Efteråt kunde det hugga till lite i snittet om jag gjorde någon rörelse för fort. Absolut inget som man inte står ut med. Stod upp 4 timmar efter och gick en lugn promenad ute två dagar efter.
Snittet läkte snabbt men hade nervsmärtor/ilningar i en månad kanske.
Många säger även att man inte får bära men det stämmer inte riktigt. Man ska inte lyfta tungt dom första 8 veckorna, tror gränsen går vi 10 kg, men man får ju självklart bara sin bebis.
Underbart att läsa!! <3 det är ju så det ska vara efter en förlossning (och under tiden som man föder såklart!). Dock så har ju såklart alla rätt till sina egna tankar och känslor och just för mig så är kejsarsnitt något jag verkligen INTE vill göra helt enkelt.. <3 Och vissa känner ju raka motsatsen.. Menar ju såklart inte det som ett påhopp mot någon som väljer KS. Men det är MIN sanning och min största mardröm. Det är ju så individuellt och jag tycker att alla har rätt att föda precis som dom vill 🙂 Blir iallafall väldigt glad över att läsa att det gått så bra för dig. <3 STOR kram!
Vill bara säga att jag efter min vaginala förlossning endast fick bära min dotter då jag var tvungen att göra en skrapning på grund av rester i livmodern!
Min första förlossning var en mardröm! 36h och avslutades medsugklocka och 2 barnmorskor hängandes på magen! Trasig svanskota (som jag har problem med än idag, 6 år senare. MEN 3 ynka stygn och inga problem med resten alls! Förutom att hon var sjuk och vi fick ligga kvar i 12 dagar! Men allt gick som tur var!
Blev gravid 8 månader senare.
2 förlossningen var en dröm! Tog 11 timmar och fick åka hem 6 timmar efter, inte ett stygn! svanskotan fick lite stryk igen, men inte alls som första gången! Även om jag inte kan sitta efter ordning på hårda underlag än idag!
Och min största mardröm var också kejsarsnitt! Men jag tycker verkligen att man ska få välja som man vill där! För min syster vägrar av den anledningen att hon inte törs föda vaginalt att skaffa barn, och så ska det inte behöva vara!
Nej men fy 🙁 <3 så hemskt.. Starka du! Och UNDERBART! Så glad jag blir av att höra att det gick så bra andra gången! Det ger ju hopp till andra som varit med om liknande första gången.. <3 Förstår dig helt! Håller med dig i det också, alla ska få göra som dom vill!
Har fött 2 barn och känt precis lika som dig ang kejsarsnitt. Det har verkligen varit min stora rädsla. Har bara spruckit lite med både barnen och inte haft några komplikationer. Självklart lite öm sådär ett par veckor efter förlossningen, men såklart man borde känna av att man fött ut ett barn 😅 Och jag har upplevt att jag blivit ännu tightare efter barn trots att jag aldrig gör knipövningar 😳 Med första barnen tog jag EDA främst för att jag helt tappade kontrollen av smärta efter att ha fått värkstimulerande dropp. Jag kände knappt krystvärkarna sen. Med nummer 2 vägrade jag dropp och EDA, och jösses vilka krystvärkar. 😅Kroppen visste verkligen vad den skulle göra! Det var bara att följa med. Kvinnokroppen är fantastisk 😍
Förstår dig helt! <3 Ja, det är precis så jag kände och också därför jag inte ville ha ex. EDA. Hört att många inte känner krystvärkarna alls när dom fått det. Hela min kropp bara skakade när jag skulle krysta. Helt sjuk känsla verkligen att kroppen bara sköter det själv! Kram finis <3 🙂
Så himla bra att du lyfter detta ämne! Så viktigt att folk får läsa om när det går bra också.
Min högsta önskan har också alltid varit vaginal förlossning, och efter första barnet kände jag att jag skulle bli väldigt ledsen om jag skulle behöva snittas någon gång eftersom det var så häftigt och fint och helt fanatiskt att föda vaginalt!
Första förlossningen gick rätt fort, så jag sprack i cervix och då fick jag ett stort hematom strax nedanför som gav den värsta smärtan jag någonsin upplevt (ja, bara någon timme efter förlossningen, så hade ändå att jämföra med). Jag opererades efter några jobbiga timmar och sen var det problemet löst. Inga komplikationer eller smärta efter det. Alltså verkligen ingenting!
Andra förlossningen gick ännu snabbare, men fick bara sy några stygn. Kunde se att det var lite uttänjt där nere i några dagar, sen blev allt som vanligt igen. Det enda jag har nu, 10 månader senare, är att något ärr känns som att det kanske stramar lite vid sex, men sen är jag också ganska torr medan jag ammar så det är lite svårt att avgöra helt än.
Jamen visst! <3 <3 Åh vad jobbigt med operation men vd skönt att det blev bra.. Skönt att höra att du klarat dig så bra ändå trots detta och att det bara känns lite just vid sex.. Håller med om att amningen gör sitt, haha! <3 vet hur det är 🙂 så kanske blir bättre sen när man har slutat amma också. KRAM fina du <3
Födde för 6 månader sen, blev igångsatt pga högt blodtryck som inte gick ner med medicin. Har typ bara hört skräcksenarion om igångsättning så här är en positiv historia:)
Var öppen tre cm så de tog hinnorna och satte värkstimulerande dropp. Efter 3 timmar började värkarna son var märkligt hanterbara, man hör ju bara om hur hemskt ont det är. Efter ytterligare tre timmar var han ute och jag klarade mig fint på lite lustgas, förvånad över att jag tyckte smärtan var hanterbar hela tiden.
Behövde inte sy eller nånting, första barnet. DÄREMOT så kissade jag på mig lite när jag både skrattade och nös men det blev mindre och mindre och efter två veckor upphörde det! Tack och lov 🙂
Men wow!! Underbart 😀 så häftigt ju! Ja, det är nog rätt vanligt 🙂 <3 skönt att det slutade efter ett tag, kram<3
Håller helt med dig om att man borde våga prata mer om hur kroppen mår efter en graviditet och förlossning!
Jag födde min första son April 2018 och var så otroligt taggad på förlossningen men tyvärr slutade med med urakut operation då jag fick en grad 3 sfinkterruptur och förlorade närmare 3 liter blod!
Vilket är tur idag så har jag inga besvär efter skadan vilket är en stor lättnad 🌸 men är tyvärr LIVRÄDD för en ny vaginal förlossning men vill gärna ha ett till barn men är även rädd för kejsarsnitt :/ men jag bearbetar min räddsla och det lutar åt att jaga ändå väljer vaginalt i framtiden!
SÅ viktigt tycker jag! <3 Men gud 🙁 förstår VERKLIGEN det.. Hoppas verkligen du får hjälp att jobba med den rädslan.. <3 <3 och att ni vågar igen. Stor kram fina <3
Jag hade inga komplikationer efter jag födde vår dotter, fick sy några ytliga stygn men inget mer än så. Återhämtade mig väldigt bra förutom att ett av såren som syddes läkte fel. Det läkte inifrån och ut så det där skyddande översta hudlagret tog god tid på sig. Sved bra länge. Men när det väl var läkt så var allt som vanligt. Hoppas på samma tur denna gång 😊
Men åh vad skönt att det läkte till slut <3 <3 kram!
Hej! Tycker att detta är ett väldigt intressant ämne och blev så glad att du tog upp detta!
När jag var gravid med min son hade jag inte en tanke på förlossningsskador. Därför blev jag så chockad över komplikationerna som jag fick efter förlossningen. Inte så konstigt tänker jag nu i efterhand. Av de tiotal personer jag träffade under graviditet och förlossning, var det inte en enda som tog upp någonting om förlossningsskador. Och vad vet jag som förstföderska? Jag blev så besviken. Där sitter jag hemma, med ett underliv som är tjugo gånger större (svullnad) och en brusten svanskota. Jag kunde inte röra mig någonting.
Efter 7 månader blev mitt underliv bra, och jag kunde släppa den oron. Svanskotan är mycket bättre (ett år sedan förlossning) men kan fortfarande kännas när jag sitter längre stunder.
Jag tycker definitivt förlossningsskador är någonting som ska tas upp mer! Detta gäller även från mödravårdcentralerna, förlossning etc. Jag önskar så mycket nu i efterhand, att jag skulle frågat vad som kan ske/sker EFTER förlossningen. För det var just efter förlossningen, som jag hade mest komplikationer. Och jag är nog inte ensam.
Kram fina Gabriella. Ha en trevlig kväll 💕
Jamen ellerhur! SÅ viktigt att prata mer om.. Ja, det förstår jag att du blev.. Man får ju inte veta något alls om det under graviditeten typ.. 🙁 Herregud, så stark du är som gått igenom allt detta. Förstår dig helt i dina känslor.. Och jag tror att väldigt många känner PRECIS som du.. Man borde få veta mer om allt detta redan när man är gravid. KRAM och detsamma vackra du <3
Jag tyckte att jag var väldigt tight FÖRE barn, fick ofta höra det också haha. Men känns som att det, om möjligt, är ännu tightare nu :O är ändå glad för det då jag var så rädd för att bli ”slapp” men det verkar vara en rejäl myt. Jag ser också ut precis som innan. Och allt känns exakt likadant. Skönt!
Haha samma här 😉 SÅ bra att du kommenterade så att fler får se att det kan gå hur bra som helst!! 😀 kram!
Jag fick inte heller några skador efter min förlossning med mina tvillingtjejer. Sydde endast några stygn men inget som märktes! Min kropp har oxå gått tillbaka sjukt bra för att ha gått igenom en tvillinggraviditet, lite bredare om höfterna och lite skrynklig hud vid naveln. Annars känner jag mig som mig själv i princip 🙂
Däremot brösten, hade små innan men nu är det lite mer som små bröst som inte har något innehåll haha!
Hur känner du med dina bröst nu? Vet att du skrivit tidigare om dina bröst efter amning. Jag kände att brösten lixom ”dog” när jag slutade amma och mådde lite dåligt över det ett tag. Som att jag tog död på en fullt fungerande funktion i kroppen (slutade amma tjejerna efter en månad då dom bökade rätt mycket vid bröstet och spydde nee mig samt att jag kände att det var smidigare att flaskmata när det var två små bebisar) och det blev kvar två tomma skinnpåsar!
Känner du att du är rädd för att sluta amma pga hur brösten kanske blir? Vore skönt att veta att man inte är ensam om att känna att det var/är jobbigt att sluta amma pga rädslan för hur man ska må med sin nya kropp..
Tack för en grymt bra blogg, du är fantastisk som vågar ta upp alla möjliga ämnen och inte bara visar upp en putsad fasad!
Kram <3
Så härligt att få känna så <3 Jag känner ju såklart att dom är annorlunda! Lite större, lite mer tyngd i dom.. 🙂 så dom är inte som förr kan man ju säga! Men jag ammar ju fortfarande så dom är ju fylliga och sådär.. Får se hur det blir när jag ammat klart. Har ju ammat och blivit gravid direkt efter varandra och sedan ammat igen så har ju knappt känt av mina bröst utan hormoner om man säger så ;p kan tänka mig att jag kommer att känna precis likadant.
Ja, nu när du säger det så har jag faktiskt tänkt tanken på det några gånger.. Men försöker intala mig själv om att det är en ytlig grej och att jag helt enkelt får lära mig at leva med brösten i så fall ändå. Försöker att inte tänka så mycket på det och ta det mer som det kommer… Men JA självklart är jag orolig för hur dom ska bli sen efter amningen om man nu får vara så ytlig.. Det är dock inget större problem egentligen men absolut en tanke jag också har! Det är ju verkligen svårt vissa gånger att acceptera sin "nya" kropp efter graviditet och amning och jag tycker att det är helt okej att det är så! Ingen skam i det! Man förändras ju i kroppen efter allt den går igenom och man ska lära känna sig själv, älska sig själv och acceptera sig själv på nytt. Inte alls lätt alla gånger.. <3 kram och tack för så fina ord, blir så himla glad!! <3 <3
Jag födde min äldsta dotter (3 år) med vaginal förlossning och det var tyvärr en traumatisk upplevelse. För många detaljer att ta upp här men kortfattat så blev det oerhört långdraget, vi båda blev väldigt sjuka och var sekunder från urakut snitt. Efteråt var jag så ”sargad” att läkaren propsade på att sy ihop under narkos men eftersom jag inte ätit på mer än 26 timmar då och bara ville ha något i magen så gjordes det med lokalbedövning och lustgas. Det tog väldigt lång tid och var inte alls behagligt. Var även så pass dålig i flera dagar efter att jag knappt kunde ha min nyfödda i famnen, vilket resulterade i att hon inte fick till amningen, fick koppmatas och blev jätteslö. Usch, hemska minnen. Kunde knappt sätta mig på ungefär 3 månader efteråt. I ett år efter så gjorde det ont vid sex. Så himla trist. Men! Så blev jag gravid med dotter nr 2 (8 månader nu) och då bestämde jag tillsammans med läkare att planerat kejsarsnitt var det bästa alternativet. Dock hade lillan väldigt bråttom så det blev ett ”akut snitt” en vecka tidigare. Men det var SÅ fint. Alla var lugna, sansade, kändes så tryggt. En fantastisk förlossning och jag var fullt återställd och kroppen kändes som innan, efter 1 månad. Eftersom min man var hemma med vår äldre dotter och hälsade på dagtid, så var jag ensam och nysnittad med vår nyfödda på BB. Trots smärta så knatade jag på med henne i korridorerna och var så stolt över mig själv! Jag vill absolut inte skrämma någon med min första förlossning för grejen är att jag ville/vill så gärna ha syskon så skulle göra om det igen! Men nu fungerade snittet bättre för iaf oss, och det blev det säkraste alternativet.
Jag möter folk ibland som tycker att man inte fött barn på riktigt om det är med snitt. Dummaste jag hört! Det viktigaste är att barnet kommer ut ordentligt och att mamma och barn mår bra! Nu vart det jätterörigt det här men nu har jag delat med mig iaf. 🙂
Kram!
Åh gud… 🙁 så himla hemskt… Jag förstår att man blir avskräckt från vaginal förlossning när man går igenom en sådan sak. Starka du!! <3 <3 Så underbart att få känna så!! Du ser, det är SÅ olika hur man känner om just snitt och vaginal förlossning <3 Du har så rätt, håller helt med dig. STOR kram!! <3
Låter liknande som för mig!! Är nu gravid med andra och är livrädd att dom ska neka mig kejsarsnitt (ska boka in möte efter rul)… Ville knappt bli gravid alls igen pga förlossningen. Mig sydde dom också i tre timmar med lokalbedövning och fyra olika läkare….. Fyfan va hemskt, vet inte vad jag ska göra om dom nekar mig ks……
Huva vad hemskt 🙁 hoppas du får som du vill <3 kram
Hej
Får jag fråga varför ett kejsarsnitt skulle vara mardrömmen för dig?
Jag vill bara inte göra det. Vill föda ”naturligt” helt enkelt och vill inte bli skuren i magen, behöva läka, ha ett ärr, eventuella komplikationer.. Alla är ju olika och jag vet många som känner precis tvärtom! Finns ju inga rätt eller fel<3
Jag sprack lite under min förlossning. Tror de var en grad 2(men lindrig) åh ja vet inte om de va för att ja va förstföderska men hade så fruktansvärt ont i underlivet efter det. Att pinka/bajsa gjorde inte så ont men att vara uppe åh gå, sitta hårt de gick inte alls. Skulle ta en liten promenad en dag (men då ville sambon att jag skulle gå upp till huset vilket vi höll på att städa då de hade varit råttor/åh väldigt stökigt där så ville ej ta dit dottern så vi sov hos svärfar Åh de är ändå lite över 2km att gå) åh efter det så hade ja så ont att jag började grina. Det sved åh värkte hela kvällen sen.. Åh de va typ 2 veckor efter förlossningen. (Första veckan fick ja ligga inne på bb pga spinalhuvudvärk så va inte alls uppe mkt då).
Ibland känner ja av lite smärta men de är absolut inge farligt nu som i början.
Vill gärna ha en till bebis nu när dottern är 1(lr snart den 19/3) men vill inte ha sådär ont… Men vill inte heller göra kejsarsnitt då ja vill kunna bära osv efter förlossningen vilket man inte får med snitt…
Åh förstår.. 🙁 <3 Hoppas det slutar smärta helt!! Tack för att du delade med dig. KRAM <3
man får bära barnet efter snitt 🙂
Jo barn vet ja men eldar i huset åh bär in ved så är snitt inge bra 🙂
Med första barnet så sydde jag 3 stygn, men fick fruktansvärt ont i ryggen (kan ha varit svanskotan som bröts eller från edan) och än idag, 3,5 år senare har jag fortfarande ryggproblem. Med andra barnet sydde jag 5 stygn men läkte betydligt snabbare. Dock kan jag inte kissa ordentligt/tömma blåsan, så jag ska söka hjälp för detta snarast.
Ja, gör det!! SÅ viktigt <3 <3 kram finis!
Jag fick fjärde gradens bristning med spfinkerruptur. Så fick kraftiga förlossningsskador!
Åh så jobbigt 🙁 hoppas det är bättre idag.. <3 kram
Har följt din blogg länge och har själv två små en född 2015 & den andra 2017. Älskar dina reflektioner och tankar men detta inlägg fick mig att haja till. Vårat första barn kom den naturliga vägen efter att vi varit inne på vändningsförsök pga sätesläge som misslyckades så fick vi en tid för kejsarsnitt dock så kände lillen för att självmant vända sig två dagar innan snitt så tiden avbokades och han kom naturligt istället. Dock vårat andra barn kom med snitt, han låg i tvärläge och jag hade en lågsittande moderkaka.. Snittet var en otroligt fin upplevelse och inget jag skäms/mår dåligt över. Men däremot så KAN JAG OCKSÅ FÖDA BARN! Tack vare den fantastiska vården vi har i Sverige så kunde lillen komma till världen utan att varken han eller jag miste livet (det hade hänt vid en naturlig förlossning). Det jag egentligen vill komma till är att man kan fasiken föda barn även fast det inte kommer den naturliga vägen. Kram
Självklart kan man det!! Jag har ju inte skrivit att man inte föder barn om man föder med snitt? Man föder ju precis lika mycket ändå! Eller uttryckte jag mig tokigt någonstans i texten? Då ber jag om ursäkt för det! Kram kram! <3
Med första fick jag havandeskapsförgiftning och det var en fruktansvärd upplevelse. Var inlagd länge innan och mådde dåligt. Förlossningen blev kaotisk men han kom ut frisk och kry. Tog ca 6 timmar med igångsättning. Efteråt fick jag sy mycket och hade ont kanske två veckor. Åkte även på förlossningsdepression på grund av allt….
Däremot! Tvåan och Trean gick som på räls. Tvåan tog fem timmar från vattenavgång och första värk, supersmidigt förlossning och behövde inte sy ett dugg. Sköterskans ord var ”det ser inte ens ut som du fött barn” 10 minuter efter att dottern kommit in. Jag mådde jättebra och var bara lite trött. Trean kom tre timmar från det att det börjat göra ont på riktigt. Smärtmässigt var det den värsta förlossningen, men det var också den bästa då jag hade så bra kontroll över situationen. Ju fler barn ju säkrare blir man liksom. Sydde inget och förlorade minimalt med blod. Mådde tipptopp efteråt och var redan igång med vardagen dagen därpå!
Så för mig har det verkligen varit helt olika upplevelser. Var livrädd efter ettan, men tänk så bra det kan gå efter en fruktansvärd första upplevelse! Jag är så tacksam för att vi försökte skaffa fler barn och inte lät rädslan ta över 😊
Förstår det 🙁 FY! <3 Starka du!! Men underbart att du vågade igen och att det gick så bra dom andra gångerna!! STOR kram <3 <3
När jag födde min första så kunde jag inte gå på en vecka, knapp sitta. Sydda bara några enstaka stygn men jag visste ju inte hur det ”skulle” kännas efter man fött barn. Jag pinade mig igenom denna vecka tills det började lukta i nedre regionen, så jag bad min sambo kolla och han fick panik. Vi åkte till bvc där jag gjorde en koll. Och det visade sig att de på förlossningen hade glömt 3!!! Tussar stora som en näve inuti i mig när de skulle stoppa blodet för att sy. Jag var såå nära att få en infektion men tack och lov klarade jag mig. Men denna vacka blev verkligen inte mysig som man önskar med en nyfödd, hade ju så ont att jag knappt klarade att ta hand om min son. 😔😔
NEJ MEN ALLTSÅ VA!!!?!?! Inte okej!! 🙁 <3 <3 Förstår verkligen det.. Så himla hemskt.. Man vet ju verkligen inte hur det ska vara när man är förstföderska heller så man litar ju på vården.. 🙁 KRAM <3
Jag hade regelbundna täta värkar i 28 timmar, varar 2 timmar krystvärkar. Bebis borrade sig snett ner i spinae från start så förmodligen tog det därför så länge, jag behövde klippas ca 3 cm. Fick många stygn och hade så ont så jag knappt kunde sitta på 5 veckor men sökte inte hjälp förän mannen skulle börja jobba coh jag inte klarade mig själv med bebis.. Hade massa stygn kvar som stramade därav smärta. Nu är han 15 månader och jag har fortfarande obehag/svullet i ärret dagligen. Finns knappt några jeans jag kan ha, och har jag suttit ner mycket under en dag känns det extra mycket. Det var min historia 🙂
Men åh 🙁 <3 Så jobbigt.. Hoppas det går över helt så småningom! Du ska inte behöva ha ont 🙁 kram <3
Med första barnet gick förlossningen fort & jag fick en ganska stor bristning. Var jättejobbigt efteråt att försöka komma in i allt vad en bebis innebär & samtidigt ha ont, tog nästan ett år men sen blev det helt bra (försökte få hjälp av vården under tiden men allt drog ut så på tiden så när jag äntligen skulle få hjälp hade kroppen löst det själv). Med nummer två var jag jätterädd att det skulle bli på samma sätt igen. Det gick fort även denna gång men fick bra bemötande/hjälp av bm & klarade mig med en liten bristning bara – SÅ skönt!
När det gäller kejsarsnitt känner jag samma som dig, livrädd för det! Dock tycker jag att man borde få mer att säga till om som födande kvinna, det är ens egen kropp & man befinner sig i en väldigt utsatt & känslig situation.. 🙂
Förstår det 🙁 <3 Underbart att det gick bra andra gången iallafall!! <3 Håller helt med dig om det med kejsarsnitt. Man ska få föda hur man vill!
Födde mitt första barn med snitt eftersom hon låg i säte och inte gick att vända. Det var en hemsk upplevelse från början till slut och jag hade så fruktansvärt ont efteråt, strul med amningen, svårt att knyta an osv. Min kropp bara skrek nej.. Mitt andra barn födde jag vaginalt och wow wow wow säger jag bara! Vilken revansch jag fick! Visst gör det ont som f-n att föda vaginalt men det är som du säger, låter man bara kroppen sköta jobbet så gör den det. Amningen kickade igång direkt (helammar och dottern är nu 6 månader) jag kunde knyta an direkt och jag hade inga smärtor mer än lite ömhet därnere någon vecka. Fick sy några stygn men det har läkt fint, Jag tycker att frågeställaren ska ta upp sin rädsla och få hjälp med den. Få prata om sina farhågor och efter det kunna ta ett informerat beslut om hur hon vill föda.
UNDERBART att du fick en sådan revansch!! Kul att du vågade igen trots den första upplevelsen!! <3 <3 KRAM! <3
Jag har 2 barn! Fick sy några ”skönhetsstygn” som bm kallade det med första barnet, inget med andra! Känner mig som vanligt där nere med undantag att jag inte kan kan hålla mig lika lätt! Typ hoppa studsmatta kissnödig eller hosta om jag är kissnödig! Då kan det typ komma några droppar! Inget jag lider av och har inte varit duktigt med knipövningar 🙂
När det gäller kejsarsnitt så känner ja mig tveksam! Gick själv i aurorassmtal inför och under 2:a grav då det uppstod komplikationer med första! Blev erbjuden kejsarsnitt, men tackade nej då det inte var själva utförandet som var mitt bekymmer! Tänker att det är en stor op, ökad risk för komplikationer och man mår sämre efteråt! Tänker att man kanske måste reda ut varför man inte vill föda vanligt! Tror KS är värre än att göra vanligt!
Tack för att du delade med dig 🙂 <3 förstår dig helt och känner samma sak, kram!
Fick en grad 2-bristning första förlossningen och en grad 1-bristning andra gången. Det känns lite stramt och ärrigt och det kommer det troligtvis göra nu, men inget som stör alls i vardagen utan typ gynundersökningar blir mer obekväma 🙈
Jag är operationssjuksköterska och är med på massor sv kejsarsnitt. Det var verkligen min stora skräck att hamna i den situationen också, troligtvis för att jag varit med så många gånger nu då det varit påväg att gå riktigt åt skogen med mamman och bebis (allt från nära att dö under operation till massiva skador på andra viktiga organ i buken. Eller akuta kejsarsnitt då det tar jättelång tid att få ut bebisen för att det är så mycket ärrvävnad efter tidigare snitt, för att ge några exempel). Tror många glömmer bort/inte inser att ett kejsarsnitt är en massiv bukoperation, vi är ju liksom och gräver bland tarmarna. Är väldigt tacksam över att mina förlossningar gått så bra och kunnat skötas i förlossningssalen! 🙂
Förstår! <3 skönt att det inte stör dig i vardagen <3 Tack för att du delade med dig. Ja, jag är LIVRÄDD för det. Skulle hellre föda vaginalt 10 gånger, haha! Men alla är ju olika och det är ju ens egna rätt att bestämma hur man vill föda tycker jag! <3 Tycker det är så tråkigt att man inte har något att säga till om nästan som gravid kvinna! KRAM
Att säga att kvinnor är skapta för att föda barn kan vara lite jobbigt att höra för oss som är förlossningsskadade. Det är som att vi som har fått stora skador och uppenbarligen inte är skapta för att föda barn skulle vara sämre på något sätt eller mindre kvinnliga.
Jag VET att du absolut inte menar något sådant och att du inte har avsikt att såra någon, det är ju inte alltid lätt att veta vad man ska skriva för något lär alltid såra någon 😅
Och väldigt många förlossningsskadade söker hjälp men får höra att allt ser bra ut trots att det inte gör det. Problemet sitter alltså inte i att kvinnor måste våga söka hjälp utan det sitter i att vården inte tar skadorna på allvar. Därför är det så många kvinnor som går med skador och besvär efter förlossningen. 😔
Nej fy alltså, skönt att allt har gått bra för dig! KRAM ❤️
Menar ju såklart VERKLIGEN INTE så!! Utan vill mer peppa dom som är oroliga och rädda inför hur man ska göra när man föder osv 🙂 var ju själv så osäker första gången och blev stärkt i när ex. min barnmorska sa ”din kropp KAN, lita på den” osv!! 🙂 <3 <3 så lovar att jag inte menar något illa. Och det är ju verkligen inte så! Vissa har ju så otur bara.. 🙁 inget som har med hur bra man är på att föda barn att göra SÅKLART.
Nej fy vad hemskt och jag blir så arg och ledsen av att läsa det 🙁 man vill ju lita på vården och man ska ju inte behöva ligga på och tjata för att få hjälp.. Det kanske tog tillräckligt mycket kraft och mod för att ens söka hjälp? och så kanske man inte vågar göra det igen 🙁 nej huva.. <3 kram
Jag har två barn. Första föddes vaginalt och precis som du ville jag absolut Inte göra ks, det var min mardröm! Hade en bra förlossning o sydde ett par stygn som jag inte märkte av nämnvärt. Mådde toppen nästan direkt! Drygt 5 år senare med andra barnet blev jag svårt sjuk i v.25 o i v.29+0 var de tvungna att ta ut dottern med akut planerat ks (fick veta knappt ett dygn innan det var dags). Precis som innan var det min mardröm och såhär i efterhand vill jag aldrig göra om det! Fy tusan! Föredrar en ”vanlig” förlossning helt klart. Mådde jättedåligt innan, under och efter kejsarsnittet. Hade sååå ont efter o kunde knappt röra mig på ett par veckor. Fick morfinsprutor för att ta mig upp ur sängen 🙄 Skulle vilja ha fler barn men vill inte göra en sådan resa igen 😔
Åh förstår verkligen 🙁 fy.. Starka du som gått igenom detta. KRAM <3
Har haft två toppenförlossningar. Inte behövt sy ett enda stygn. Känner samma som du inför kejsarsnitt, kan typ inte föreställa mig när obehagligare än att vara vaken när de skär upp magen och plockar ut ungen ur den. Nä fyyy, ryser av bara tanken! Men som sagt, alla är vi olika 🙂
Har precis samma tankar! <3 kram! Och ja, alla är vi olika och det är ju verkligen helt okej 🙂