När jag var på Gotland så lärde sig Jason att cykla utan stödhjul. Jag skrek typ av lycka när F skickade videon på när han cyklade fram. Och han har blivit SÅ duktig på så kort tid. Är så stolt över honom! Jag och F hade lovat honom ett Nintento den dagen han faktiskt lärde sig cykla så igår var det dags. Vi åkte och inhandlade ett + ett spel och konsol och han var sååå mallig och lycklig.

Om lycka hade ett ansikte, haha! Han var så himla glad och han förtjänar det verkligen så mycket. Materiella saker är egentligen oviktiga men jag vet själv hur glad man kan bli över något man verkligen, verkligen har önskat under lång tid. Många av Jasons vänner har ett Nintendo och han ÄLSKAR Mario (precis som många av hans vänner, hehe) och är helt besatt av det i form av tidningar, spel, lego, gosedjur, kläder osv. Och att äntligen kunna spela Mario på sitt egna Nintendo ihop med sina kompisar här hemma är verkligen en dröm för honom.