Gabriella Joss Gabriella Joss
Allmänt

Hjärtoperation

Hej fina.

Hoppas allt är bra med er. Jag mår typ ganska bra. Tidigare idag var jag helt död och totalt orkeslös men efter en och en halv timmes träning så lyckades jag vända det lite.. Tove kommer hit snart och agerar partner åt mig, haha.. Jag är så svag just nu och vill bara ha någon att mysa med. Vill bara se på film, gosa under en filt och inte känna mig så ensam för en stund. Saknar att vara en familj idag. Saknar F. Saknar att ha någon som älskar mig sådär villkorslöst när jag behöver det som mest. För idag behöver jag verkligen det. Känner mig så ego som ens tänker på mig själv i det här läget men Jolie vet ju inte om något än så länge och så ska det förbli ett tag till. Det är så knäppt det där.. Det känns typ som att jag inte har rätt att tycka att detta är jobbigt just för att det är Jolie som ska genomgå allt det jobbiga. Ändå är det alltid mig själv jag tänker på och det blir mycket ”JAG är så orolig” ”JAG är så rädd” ”JAG är så stressad”. För jag är verkligen det. Är 100% både orolig, rädd och stressad. Jag oroar typ själen ur mig över mitt barn och hur allt kommer att bli. Det känns som att jag inte har rätten att känna så egentligen utan borde tänka på henne och hennes känslor kring det. Och det gör jag såklart också men hon vet ju som sagt inte om något ännu. Aja.. Nu skriver jag bara exakt allt jag känner och tänker så blir kanske lite väl flummigt. Men ni som förstår, ni förstår.

Idag fick vi iallafall besked om att Jolie ska opereras rätt så snart. Jag kände typ att jag ville dö när jag fick höra det. Bara tanken på att dom ska skära upp hela hennes bröstkorg får mig typ att vilja kräkas. Även om jag vet att det är för en bra sak och att det behövs. Och jag vet att kirurgerna och läkarna är helt fantastiska och att vi är i så trygga händer. Men det är ändå jobbigt. Och speciellt med tanke på att hennes fel är så ”litet” men ändå påverkar hennes hjärta så pass mycket. Ibland känns det som att det hade varit lättare att acceptera om hon hade haft fel på en större del av hjärtat eller så.. Men hon är ju så frisk? Och hon mår ju så himla bra. Blir så svårt för mig att faktiskt ta till mig att det är dags bara för att det känns så ”onödigt”. Nu vet jag att det inte är det SÅKLART. Men ni förstår kanske tanken. Hon är ju som vilket barn som helst och det varken syns eller märks på henne att hon har en missbildning i en av hjärtats klaffar.

Vi ska göra ett blodprov för bindväven till att börja med och detta ska ske så fort som möjligt. Och om det visar ”positivt” så ska jag också utredas lite mer då jag som ni vet är extremt överrörlig och kan böja mina leder och min kropp i princip hur som helst. Har ju alltid fått problem med höften när jag har varit gravid och lederna över huvud taget är inte superroliga för mig då dom är extremt böjbara åt alla möjliga håll och kanter. Jag hoppas verkligen att det visar negativt. Inte för att jag är ego (återigen allt detta prat om mig..) utan mest bara för att jag inte vill ha massor med problem själv och utredas när jag ska orka vara stark för min dotter. Hade ju inte varit jättekul att få veta att jag själv har hjärtfel med som inte har upptäcks förrän nu. Denna typ av klaffel kan vara ärftliga och även hänga ihop (det finns ett samband) med bindväven. Det med ärftligheten är dock ovanligt när det kommer till just hjärtfel men man vet ju aldrig. Usch, orkar inte tänka på det alls för blir typ för mycket känslor direkt som snurrar sönder hela mig på insidan.

Pratade iallafall med en läkare på barnhjärtmottagningen i telefon nu ikväll.. Vi pratade i en evighet och jag frågade precis ALLT jag kom att tänka på. Frågade om olika alternativ för operation, vad som händer nu, hur dom tänker, vad dom olika stegen är.. Så nu har jag lite mer grund att stå på och känner att allt kommer bli bra och gå bra.

Nej usch hörni… Känns som att hela 2020  har jobbat emot mig totalt. Har verkligen inte mått bra i år och mest (tyvärr) på grund av att jag har varit totalt hjärtekrossad och olyckligt kär men också på grund av andra anledningar. Har bland annat gått igenom ett missfall med som jag inte kommer att skriva mer om än såhär eller svara på några frågor kring.. Men ja, det har bara varit mycket i mitt liv. Även jobb/plugg osv osv osv. Ja, ni vet ju. Det har varit mycket bara på det privata. Och ni vet ju att jag gärna är personlig och berättar det mesta för er. Men vissa saker kan jag bara inte skriva om… Och ärligt hörrni. Ibland hatar jag mitt jobb. För att mitt jobb faktiskt är mitt liv. Vill egentligen inte skriva alls ibland bara för att allt är SKIT. Och så ”måste” jag ändå. Ni vet när man bara vill vara ifred och inte vara någon som syns eller hörs? Den känslan har jag så ofta. Och så kan jag inte bara skita i det iallafall utan måste dela med mig och prata om det. Det tar nästan emot att skriva detta inlägg för att jag helst bara vill ligga under täcket och att ingen ska veta vem jag är. Jag älskar ju det jag gör men känslan av att vara offentlig är något jag avskyr ibland. Speciellt dagar som dessa.

Nu ska jag torka bort tårarna lite, sminka till mig, handla lite gotta och invänta min bästis. Kram på er och tack för att ni finns <3  

Min stora, kloka, snälla, fina, starka och alldeles underbara tjej. Mamma älskar dig så att ord inte kan förklara och jag kommer alltid, alltid kämpa för dig och med dig. Du är min största inspiration i livet och det är du som får mig att förstå hur stark jag faktiskt kan vara fast jag för ofta känner att jag inte orkar. Tack för att jag fick just dig <3

Kommentarer

  1. Marielle

    Hoppas allt går bra, man kan aldrig sluta oroa sig när det är ens barn, det är helt okej att känna alla möjliga känslor ❤️och hoppas verkligen du och F finner varandra igen❤️❤️❤️ni är så fina med varandra och hur ni vårdat relationen som ex med barnen. Man blir tårögd, så fint. ❤️All styrka till er

  2. N

    De är starka de små, och du som mamma med!

    Kolla noggrant upp statistik mellan olika sjukhus hur många barn som klarar/inte klarar operationen. För många år sedan, har jag hört, kunde detta skilja stort mellan de olika större sjukhusen. <3

  3. Carolina Johansson

    Hej fina du!
    Det är klart att du är stressad och orolig över att ert barn ska genomgå en operation. Som mamma (och pappa) lever man ju genom sina barn. Man kommer alltid att vilja ta deras plats när de är sjuka eller lider på något annat sätt. Det är inte egoistiskt att du är orolig, tvärtom, det visar att du bryr dig om ditt barn. Tänk om du bara skulle vara likgiltig inför operationen, det är typ värre än att säga att DU är orolig. Så oroa dig, men försök att prata med de närmast dig, så att det inte äter upp dig inifrån. Vilket skitår du har haft, många kramar och lycka till i framtiden, du är värd din framgång!

  4. Ronja

    Hej!
    Visst vet du att du kan swisha till det dolda numret eller låtsas swisha 1 kr och på så sätt få reda på vem det är? Har hört att det ska funka 🙏🏻

  5. M

    Jag blir så imponerad av dig! Klart att man oroar ihjäl sig för sina små ♥️. Man vill ju allt det bästa för dem. Jag bölade som bara den när sonen sövdes i samband med en undersökning.
    Och jag tycker inte du är ego men ibland behöver man sätta sig själv först. Särskilt när man gått igenom så mycket som du har. Beklagar missfallet mitt i allt. Jag gick igenom det för några år sedan innan jag fick barn nr2. Är nu gravid med barn nr3 och så sjukt orolig för att få missfall igen.
    Jag håller mina tummar och tår för att operationen ska gå bra.

  6. Rebecca

    Jag tycker absolut inte du är egoistisk, det är helt förståeligt att du känner som du gör! Att låta dig känna känslorna och bearbeta dem, hjälper ju dig också att orka vara stark sen.

    Det är förståeligt att det blir för mycket ibland, men det är fantastiskt att du har så fina vänner runt dig som kan ge stöd i stormen.

    Jag hoppas verkligen att allting kommer att gå bra för er och att ni får en superbra period efter denna tunga! Önskar er all lycka! <3

  7. E

    Beklagar missfallet och allt det tråkiga. Operationen kommer säkert gå superbra! Håller tummarna.
    Tänker på en grej ni kanske ska be dem utreda om även du ska utredas, kolla upp en genetisk diagnos som heter 22q11 deletionssyndrom. Mkt vanligt att man föds med hjärtproblem, men även överrörlighet/värk i kropp etc. Både jag och min dotter har det men vi har inget hjärtfel varken hon eller jag som tur är men däremot andra diagnoser ur den gen modifikationen. Adhd o så. Men klarar oss mkt bra ändå, men finns de som föds med svåra fel i det. Mig tog de blodprov på som gick snabbt och enkelt att få svar.. Håller tummarna för er!

  8. Louise

    Ville bara skriva att glöm inte att du faktiskt har rätt till ett privatliv trots bloggandet. Tänker på det du skrev om missfallet. Jag har själv gått igenom ett par och det är ju inte tabu eller så på något sätt, utan extremt sorgligt, så om du vill prata om det så ska du givetvis göra det. Men då får man nästan vara beredd på följdfrågor, inte bara av nyfikna människor men det finns så många där ute som brukar vilja få prata om sina egna erfarenheter om dom läser sånt – med rätta! Det pratas alldeles för lite om missfall och den sorgen!
    Men i o m att du inte vill ha några frågor om det så ska du inte glömma att du inte måste dela med dig om allt, om du förstår vad jag menar? Menar inget illa utan vill bara få fram att du har rätt att bara skriva att det är tufft just nu, du behöver inte förklara dig. Dom som behöver veta (för stöd osv) – berörd man och dina vänner vet ju säkert redan om det och det är ju det viktigaste.
    Ta hand om dig och kram!

  9. Lina ~ lejamine

    Åh fina fina du… sitter seriöst och gråter nu när jag läst klart detta inlägg. Förstår inte mig själv då jag brukar ha rätt så stabil distans gentemot personer jag inte känner – men det känns ju som att jag egentligen känner dig som en bekant efter att ha följt dig sedan innan flytten till Göteborg. Allt det du känner är helt rimligt och jag är så grymt imponerad av att du orkar kämpa på med vardagen och att du tar hand om både dig själv och dina barn trots att allt känns skit. Den där klyschan ”man vet inte hur stark man är förrän man inte har något annat val än att vara stark” passar nog kanske som årsresumé över ditt 2020.

    Vet att det är svårt att tillåta sig att känna efter och låta sig själv vara ego och det gör dig bara till en ännu finare person som ens har förmågan att reflektera kring det mitt i all sorg, oro och ångest. När det dåliga samvetet blir för övermäktigt, tänk på att i en nödsituation ska du alltid ta på din egen syrgasmask/flytväst INNAN du tar hand om dina barn. Peppa dig själv med att det är livsviktigt att du också får vara ego för att du ska kunna fortsätta vara den bästa mamman åt dina barn! Men allt detta vet du och lever efter redan helt naturligt och det är vad som gör dig till en beundransvärd person!

    Hoppas denna digitala kram och kärlekspepp når dig denna novemberkväll. Du har många ”nät-vänner/bekanta” som bryr sig om dig ❤️

    1. Gabriella Joss

      Men vad du är fin!! Gråter varje gång jag läser din kommentar. Du är för fin. Och det där du skriver om syrgasmask och flytväst är verkligen SÅ sant. Ska börja tänka så. Största kramen till dig <3 det värmer så otroligt mycket med all din kärlek!

  10. Amanda

    Du är så otroligt stark fina du! Jag vet ingen som vänder allt negativt till positivt så bra som du! Världen har varit så kämpig detta år, och kommer antagligen vara det ett tag till, men tro mig; du och vi här tillsammans kommer igenom det! Vi har ju för fan varandra och du har ingen aning om hur mycket du hjälper oss, peppar oss och ger oss kärlek. Vi tycker såååå mycket om dig, alla delar av dig, den hjärtekrossade, den lilla söndergråtna gabbi på köksgolvet och den ostoppbara energibomben med världens leende på läpparna <3 andas in andas ut & kom ihåg att vi älskar hela dig.

  11. Nina

    Känner dina känslor ❤️ man förstår dig helt. Du är hennes mamma, vem hade inte reagerat så?.. Håller tummarna att allt ska gå bra och det är jag säker på att det kommer. Du måste ta hand om dig lite mer, stressa inte genom livet. Du nämner missfall.. Olyckligt kär.. Allt på så kort tid.
    Livet kommer alltid gå emot en, men man kommer alltid komma starkare ur det❤️ största kramen till dig fina du!

  12. A

    Jag fick också missfall i början av månaden.. var bara i vecka 5 iofs, men ändå. Den bebisen var så otroligt efterlängtad och det var så sjukt jobbigt. Det var min första graviditet nånsin. Tyvärr så är det ju så vanligt med missfall ändå 😞 Förstår att du inte vill dela med dig om det till hela världen, men jag är iaf tacksam att du delar det lilla du gör. Det får en att känna sig lite mindre ensam när man går igenom nått sånt. Tack ❤️

  13. Sofia

    Är det Ehler-danlos syndrom ni ska utredas för? Alla typer syns tyvärr ej på gentester. Både jag och mina barn har, fråga gärna om du undrar något!

  14. Angelica

    Vill egentligen skriva en superlång kommentar men ska hålla mig kort och ta med kärnan av det jag vill säga:
    Du har all rätt i världen att vara ”egoistisk.” det är din dotter, hon är en del av dig, klart du har ont ❤️ och inget, absolut inget, snarare tvärtom, blir bättre av att trycka bort dina känslor och tankar. Du har all rätt ❤️

  15. Mia

    Försök ta en dag i taget och se hoppfullt på resultatet ang operation. Jag känner på mej att allt kommer gå bra. Sjukvården är så kunnig och det betyder ju mycket. Jag tänker på er och vet att du har den igenom detta för du är stark inombords. Stor kram fina du. 😇💟

  16. Carolin

    Förstår dig helt i detta med alla känslor och tankar! Min dotter på 4 månader opererade sitt hjärta i Göteborg för 5 veckor sedan. Det jag kan ge dig är att det är sjukt jobbigt i början med allt men det går så himla snabbt från att dom ligger i respirator till att mediciner trappas ner och slangar plockas bort och dom blir bättre och ger en ett leende. Det jag vill komma fram till är att det är helt otroligt vad barn läker fort!
    Nu när vi varit hemma i 3 veckor känns det som att det där hände för så längesedan, det blir att man lever i en bubbla där och då och allt annat ställs på paus.
    Jag vill önska er all lycka till, kram från en annan hjärtemamma♥️

  17. Rebecca

    Hej Gabriella, jag brukar inte kommentera även om jag läser ofta, men jag hoppas verkligen du läser den här kommentaren.
    Vi har nämligen hjärtopererat vår äldsta dotter, när hon var 9,5 månad. Hon hade också ett ”enkelt” hjärtfel som upptäcktes när hon var 8 månader. Utan operation skulle hon inte bli 4 år så läkarna till oss – hela min värld rasade! Självklart skulle vårt barn opereras, operationen gjordes bara i Lund eller Göteborg, och jag var absolut inte beredd på att det skulle gå så fort. Den 14 december fick vi veta om hjärtfelet och den 26 januari låg hon på operationsbordet. Som tur var göra gick allt så bra så hennes hjärtfel åtgärdades genom att de gick in med en kateter via ljumsken och upp till hjärtat. Men nu till saken som jag verkligen vill förmedla, för ca ett och ett halvt är efter op fick vi delta i ett projekt som gick ut på att föräldrar lär av varandra, så vi fick träffa andra par med olika erfarenheter av hjärtsjuka barn. En ledare sa: ” alla känslor är tillåtna och ni har rätt till precis varenda känsla ni känner och ingen kan ifrågasätta det”, det är en mening jag burit med mig sedan dess! För det hjälpte mig att acceptera allt jag kände även fast ”andra hade det så mkt värre”.
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kan finns styrka i de orden och att Jolies op går bra ❤️ Stor stor kram till dig!

    1. Gabriella Joss

      Åh fy så hemskt att få beskedet så 🙁 <3 Och vad underbart att läsa att det har gått så bra. Skickar en stor kram och TACK för dom tankarna. Ska verkligen försöka tänka så när jag känner att mina känslor är orimliga. TACK igen <3

  18. S

    Fick precis reda på att min lilla dotter på 4 år ska sövas ner för en operation (örat) och har inte kunnat sluta gråta. Vet att det inte är en jättefarlig operation men mitt hjärta går itu och jag vet inte hur jag ska klara av att vara stark för henne. Vill inte visa henne min rädsla men är så otroligt orolig över att hon ska sövas ner i sin lilla lilla kropp..uush nää vet inte vad jag ska ta mig till. Måste bara ta mig igenom detta. Ville mest bara dela med mig från mamma till mamma med en som har erfarenhet av detta..

  19. Anna

    All kärlek till dig och din fina lilla flicka ❤️ Du är inte det minsta ego, det är ditt barn det gäller det gör ont i mammahjärtat. Stor kram 🤗

  20. Evelina Lång

    Jag har själv ett hjärtebarn som opererats 3 ggr under sina första 4 månader i livet och har sin sista operation när han är ca 2-3 år. Jag FÖRSTÅR dig Gabriella, av hela mitt hjärta.
    Har ni kontakt med en kurator? Rekommenderar även att ha en dagbok och skriva ner alla känslor och tankar i.
    Jag antar att ni ska vara i Göteborg? Jag lovar att den personalen är i världsklass. Och dom gör verkligen allt för att familjen ink syskon ska få det så bra som möjligt. Lycka till❤️

×

Om Gabriella Joss

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram! SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR: gabriellajoss@hotmail.com INSTAGRAM: @gabriellajoss