Innehåller reklam för Ideal of Sweden

Detta var min härliga syn när jag vaknade imorse, haha.. Och så säger barnen ”mamma, det är snö såhäääääär högt upp på våra fönster och på dörren” och visar med händerna och armarna hur högt upp snön låg..

Barnen får leka och mamman får skotta. Till slut insåg jag att jag lika gärna kan ta dom till förskolan på pulka och sedan skotta när dom väl är där. Ni som har barn vet ju att allt man gör tar dubbelt så lång tid när man har barnen hemma. Sagt och gjort. Jag drar dom på pulkan längs vår gata och det är SÅ mycket snö. Barnen faller av pulkan, skriker, gråter och har snö överallt medan jag skriker tillbaka på barnen att dom ska ställa sig upp och skynda sig framåt då plogbilen var precis bakom oss. Bar en påse med extrakläder (till förskolan) i ena handen och hade pulkan i andra handen så kunde inte direkt bära båda kidsen på det med. Det är som sagt gråtfest och även jag känner att tårarna börjar komma för att jag är stressad och känner mig som världens sämsta (arga) mamma på det. Hatar när jag blir arg på barnen när dom är ledsna men tyckte samtidigt att dom var onödigt gnälliga över att få lite snö på sig. Aja.. Väl framme vid förskolan så är Jason superglad igen och springer ut och leker efter att vi har pussats hejdå men Jolie var inte lika enkel. Hon vägrar lämna min famn, gråter, skriker, är så himla ledsen.. Jag klappar, kramar och tröstar i säkert 20 minuter och då lugnar hon äntligen ner sig. Och precis när jag ska gå och en av pedagogerna tar henne i famnen så börjar hon gallskrika igen men då ber pedagogen mig att gå och säger att dom fixar det. Och självklart så vet jag att dom gör det men jag har faktiskt aldrig lämnat ett ledset barn på förskolan förut tror jag.. Eller kanske någon enstaka gång förut men inte som det var idag. Som ni vet så skolade vi in barnen på föris sent så dom hade aldrig någon period där dom grät när vi lämnade utan förstod alltid att vi skulle komma tillbaka snart, kramade hejdå och var glada. Men nu blev det jobbigt för mig. Så jag fick gråta hela vägen hem och när jag väl kommer till min tomt så gråter jag ännu mer över att det är snö precis överallt och över att det skulle ta mig minst två timmar att skotta. Började skotta lite men insåg att jag aldrig kommer fixa det själv och att det i så fall skulle ta mig typ dubbelt så lång tid som jag trodde från början. Ringer min bror som bara släpper allt på sitt jobb och kommer och hjälper mig direkt. Världens bästa är han! Och jag är så himla tacksam.

Mitt i detta gnälliga inlägg vill jag passa på att skriva att min kod för Ideal of Sweden fortfarande gäller. Gör ju ett samarbete med dom på instagram men tänkte att ni kanske ville ha koden även här. Allt hos dom är redan nu nedsatt med upp till 70% och med koden joss10 får ni ytterligare 10% rabatt. Ni kommer till hemsidan HÄR.

Nu ringde förskolan (mitt i att jag skrev detta inlägg) och sa att Jason har skadat sig när han hoppat från en soffa.. Och eftersom att jag inte får tag på deras pappa så får jag rycka ut då han måste in och kolla upp det nu direkt och inte kan stödja alls på foten. Känner mest bara stress, stress, stress just nu.

Puss och kram på er. Vi hörs sen!