Gabriella Joss Gabriella Joss
AllmäntHjärtebarn

Lördag

Hej på er <3

Är som en vandrande vålnad idag. Har så ont i huvudet och är så trött. Ser typ i kors. Vi var vakna sent inatt så får skylla mig själv. Men ändå. Längtar redan till att få sova ikväll, haha.

Ligger iallafall i sängen just nu och skulle kunna somna. Ni vet den känslan när ögonlocken bara faller ner när man sitter eller ligger ner en stund? Exakt så känner jag nu. Ska snart vakna till, göra oss i ordning och ta med barnen till en lekpark. Jolie har önskat en rosa bulle så det ska vi också försöka hitta.

Tränade på mitt gamla ”hemmagym” igår och gud vad jag har saknat det! Och denna maskin har jag saknat så. Sjukt att det var fem år sedan jag stod där sist.

Hade glömt min vattenflaska hemma så köpte min favoritjuice direkt efter passet och svepte hela på någon minut. Önskar såååå att vi hade denna juice i Umeå. Den är så sjukt, sjukt god!

Min frukost idag! Älskar dessa majskakor med färskost, tomat, spenat, örtsalt och citronpeppar. Mhhmm.

Måste också visa Jasons fina teckning från igår! Han har ritat Super Mario, Luigi och Peach.

Dom är så fina här på Ronald McDonald. Ordnar kaffe varje morgon, bjuder på frukt, chips och annat gott och tidigare idag när vi kom hem från en liten tur till havet så hade dom hängt en stor påse godis på vår dörr. Så lyxigt att få vara här. Är sjukt tacksam att man blir så väl omhändertagen. Känns nästan som att bo på hotell!

Vi var på vår favoritplats vid havet i förmiddags. Det blåste SÅ mycket men barnen hade så mysigt. Vi gungade, letade snäckor och stenar och njöt av känslan av vår och av västkusten. Jag älskar Göteborg så så så så så mycket. Gud, vad jag känner mig hemma här. På denna strand spenderade jag och F varenda ledig helg när vi precis hade flyttat hit. Vi låg på klipporna och solade och jag minns att jag kunde ligga topless då det var så långt till närmsta person. Man kände sig så fri och levande. När jag var gravid var vi också här var och varannan helg. Tog med hundarna, lät dom springa runt i skogen, solade, badade, åt jordgubbar som vi hade köpt med.. Och när Jason var liten så hängde vi typ här konstant med trots att det var på hösten. Älskar känslan av att vara på just denna plats och denna gång var inget undantag.

Nostalgitrippen fortsatte och vi visade Jason var vi bodde när han var bebis. Området har förändrats så mycket sedan vi hade lägenheten här. Helt galet!

Köpte fika på ett av våra favoritställen som låg i samma hus som vi bodde i.

Nej hörrni.. Det är så konstigt att vara här. Jag känner mig pirrig, lycklig och levande. Samtidigt så känner jag mig tom, orolig, rädd och ledsen. Imorgon är det sjukhusdags igen och vi ska prata med narkosläkaren, Jolie ska duscha två gånger med descutan, göra lavemang osv osv osv. Lite mer prover ska också göras. Jag är så rädd. Är så rädd att hon ska dö från mig, att dom här dagarna är dom sista dagarna som jag får höra hennes röst, känna hennes små fingrar pilla i mitt hår, krama henne, se henne skratta. Jag är verkligen livrädd. Och samtidigt så känns allt fortfarande så overkligt.

Nu ska jag krama mina barn och sedan beger vi oss mot lekparken. Puss/G

Kommentarer

  1. Emma

    Hej Gabriella, nu blir det här ett jätte långt meddelande om allt och inget. Du behöver absolut inte godkänna det om du skulle uppleva det som ett ”intrång”. Det är svårt att utveckla en slags ensidig relation till någon man följt, och identifierat sig med så mycket. För mig känns det som att vi är vänner ” på riktigt” samtidigt som du inte känner mig alls.

    Jag heter Emma, jag är 28 år gammal och bor sedan årsskiftet 18/19 i Skåne. Dessförinnan bodde jag i Stockholm. Jag har tre barn tillsammans med en man som under deras uppväxt har opererats i ryggen vid ett flertal tillfällen, och som till slut också utvecklade ett svårt läkemedelsmissbruk. Jag har därför bott ensam med mina barn under flera omgångar de senaste åren.

    Jag tror att det var i och med din och Fs separation som jag började känna att jag identifierade mig väldigt mycket med dig. Dels har jag och barnens pappa också känt varandra väldigt länge (13 år i år) och vuxit upp tillsammans. Dels hade vi varit ihop I många år redan första gången det tog slut. Dels levde jag i ett väldigt snarlikt tempo som du. Jag pluggade till sjuksköterska under tiden jag var ensam. Jag hade mina barn på heltid med tanke på pappans problematik. Jag tog körkort. Jag var väldigt hjälpsam gentemot alla runt omkring mig och sade aldrig nej, och jag hade väldigt begränsat nätverk (beträffande familj och släkt, närmare bestämt ingen inom 40 mil och ingen kontakt med någon annan än mina egna morföräldrar), krävde av mig själv att hemmet skulle vara nitiskt rent och förrådet väl sorterat liksom. Jag hade konstant pulspåslag, sov knappt om nätterna och körde bara på. Tills jag blev utbränd…

    När du skrev om dig själv, och att du funderade på en möjlig ADHD-diagnos beslutade JAG mig för att efterfråga en utredning. Jag djupdykte i ämnet och försöker fortfarande att läsa på. Läste senast igår en bok som heter ”Från duktig flicka till utbränd kvinna”. Började gråta redan under förordet. För även om det är mycket som inte stämmer (jag tycker ju om att läsa t ex) så var det så mycket som…handlade om mig.

    Du inspirerar mig på så många olika sätt, du introducerade mig för Aimn, jag prövade blodmasken för att du skrev om den, jag köpte broccoli- och blomkålsris när du skrev om det (och har längtat efter att tipsa dig om broccoli och blomkåls ”wings” från Apetit, som nu också har släppt några.. sötpotatis respektive morotsringar, alltihop finns bland det djupfrysta). Såg också att Max ”No chicken” crispy burger och nuggets går att köpa nu. Vilket förövrigt också är något du inspirerat mig till. Allt välja allt mer vegansk kost. Jag har även köpt ett av läppstiften du tipsat om… Stockholm-nyansen och valt att satsa på min träning. Drömmen vore ju att uppnå en rumpa som din. Har kommit till 110 kg i hip thrusts, så jag har ju en bit kvar… Satsar dock ganska hårt på min överkropp också och har faktiskt kommit till en punkt där mitt PB i bänkpress är 70 kg.

    Jag känner ju själv att allt det här låter lite stalker-aktigt… Och så är inte fallet! Du är bara som en sådan tjejkompis alla önskar att de hade. Inspirerande, motiverande, ödmjuk, genuin, stärkande och snäll. Du har lärt mig så mycket gällande mitt förhållningssätt till mig själv som person och som mamma, stärkt mig så mycket och jag är väldigt tacksam för det.

    Avslutningsvis vill jag bara skriva om Jolie, och när du skrev om att du vill tatuera hennes hjärtrytm att det var bland det vackraste jag sett. Symboliken i hur mycket du har förändrats, vuxit och lärt dig av att hon kom med just sin hjärtfrekvens och ödet i att hon kom till just dig som är så stark, modig, självständig och framåtsträvande och att hon fått ärva så många av dem egenskaperna från dig, är vacker minst sagt.

    Jag och min familj ska till Göteborg nästa helg. Jag förstår så klart att det är skogstokigt att fråga, och jag förstår 100% om du inte vill/har möjlighet, men om du vill komma ifrån en stund och kanske köra ett pass tillsammans (på det där gymmet med den där fantastiska maskinen som jag aldrig fått möjlighet att pröva) så skulle jag tycka att det vore jätte kul (eller åtminstone tala om vilket gym jag behöver besöka för att få pröva den?) Eller kanske om du skulle vilja ses i någon lekpark och Jason kan få möjlighet att träffa och leka med andra barn? Jag vet inte hurdan han är med nya vuxna och jag förstår att du kanske inte skulle känna dig bekväm men om han och ni skulle tycka att det var OK skulle han gärna få hänga med oss till Universeum eller något annat roligt så kanske du och F kan vara tillsammans hos Jolie, eller få möjlighet att ladda batterierna bara. Jag är absolut inget creep, har inget brottsregister, är väldigt omtyckt på jobbet och privat och frågar enbart av omtanke. Du är så fantastisk Gabriella, och jobbar så hårt för dig, för dina barn och dina närstående och har också så mycket att ge till oss, dina bloggläsare. Det skulle kännas fantastiskt att kunna göra någonting för dig.

    Stor kram
    Emma

  2. Kikki

    Alkemisten……BASTA KAFFET I SVERIGE. Den dar standen aker jag till varenda gang jag halsar pa min syrra, min favorit ocksa!! Krya pa Jolie, glad att allt gatt sa bra!

  3. Maria

    Sånt himla sammanträffande! När jag såg den röda dörren så hoppade jag till! Min bror bodde i det huset förut! Från att det var nybyggt 😁
    Jag blir så himla rörd av det du skriver, jag tänker så på er! Så himla värdefullt att ni fått uppleva så fina saker medan ni väntat ♥️

  4. Åsa

    Känner så med dig! ❤️ Minns exakt känslorna dagarna före vår pojke opererades. Men det gick bra för oss, och det kommer det att göra för er också! Vi är många som tänker på er och håller tummarna!

  5. P

    Tänker på er ❤ Åh vilket område bodde ni i och vad heter fiket? Är nyinflyttad till Gbg och har inte hittat ett favvofik än, viktigt ju 😁

  6. Anna köhler

    Jag bodde på Ronald MacDonald 2017 då min son opererades i Göteborg kan hålla med otroligt fina människor som jobbar där

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
gabriellajoss@hotmail.com


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish