Gabriella Joss Gabriella Joss
Okategoriserade

Måndag

Hej fina.

Känns så konstigt att öppna datorn och skriva. Har ju inte bloggat på typ tre veckor. Känns nästan lite som att jag har glömt hur man gör. Jag har haft en så sjukt jobbig period i mitt liv. Fick veta på tidigt ultraljud att fostret i magen inte levde och fick göra klart ”aborten” efter ett par dagar då kroppen inte stötte ut den själv. Jag har behövt min tid för att bearbeta allt och innan allt detta så mådde jag så illa att jag i princip inte kunde ta hand om mina barn. Har precis kommit tillbaka lite på benen igen och börjar landa lite i allt som har varit och är.

Och då kommer vi till frågan om hur jag mår och hur det känns. Nu när jag har landat i allt så känns det faktiskt helt okej även om jag känner mig tom. Allt gick så fort och ingen av oss hade nog räknat med att det skulle gå så snabbt trots att det ändå var välkommet. Jag ser det som att vi får mer tid att vara bara vi och ge relationen tid, ha kul med varandra bara vi två osv. Trots att det såklart känns jättetråkigt med och jag har varit otroligt ledsen till en början. Men mest har jag bara haft en tomhetskänsla. Och ni som undrar om vi ska försöka igen (gissar på att den frågan lär bli väldigt ställd om jag inte nämner det) så vill vi bara landa i allt det här som har varit först så får vi väl se sen.

Jag kommer inte vilja svara på frågor om detta eller diskutera det vidare över huvud taget. För mig känns det enklast att bearbeta det själv med min kille. Kommer med andra ord inte skriva mer om det eller svara på frågor då det är tillräckligt tufft som det är och jag har tappat mig själv och min egna, vanliga glädje till livet i allt detta. Men vet att jag kommer tillbaka dit snart igen och att jag bara måste ge det lite tid. Vi har en resa bokad om några veckor också så ska bli skönt att komma bort från Umeå och Sverige och bara mysa med min älskis i en hel vecka. Inte göra något annat än sola, bada, sova och äta gott. Tror jag behöver något att längta till och förhoppningsvis så har jag hittat mig själv mer igen fram tills dess också.

Med detta inlägg så lämnar vi detta och jag säger välkommen tillbaka till både mig och er. Jag har saknat er <3

 

Kommentarer

  1. Svara
    C

    Beklagar sorgen 😔 jag var med om ett MA i julas som jag fick reda på när jag var på kub-ultraljud i vecka 14. Fostret hade dött en eller två dagar innan… Blev igångsatt dagen innan nyårsafton för att föda ut fostret. Mått mycket upp och ner de första månaderna och nu har vi kämpat för att bli gravida igen sen i februari. Hoppas på att lyckas snart. Kram till er!

  3. Svara
    Riita M

    Mådde du verkligen så illa när du hade ett missing abortion? Det brukar avta ganska snabbt så fort fostret dött. Skulle vara intressant att veta då jag själv haft 2 st sådana och nån vecka efter det dött försvinner alla känslor av graviditet. Det är lite intressant att få veta om ditt illamående fortsatte fast fostret var dött.

    2. Svara
      Mf

      Är du dum i huvudet på riktigt?

      Jag fick ett MA i vecka 17. Hittades på UL i vecka 19. Klart som fan att kroppen fortfarande skickar ut graviditetshormoner om barnet är kvar i magen, det är ju därför det inte blir ett vanligt missfall.

  5. Svara
    Alice

    Finaste! Jag har själv gått igenom ett missfall. Hade exakta symtom (som du) väldigt tidigt och det berodde på mf. Jag minns att jag skrev det till dig för några veckor sen att mitt mf startade exakt som ditt, med starka symtom. Hoppas ni får en underbar resa trots att pandemin inte är över! Var rädda om er och när ni är tillbaka i Sverige så testa er för säkerhets skull. Ingen av oss vill att ni blir smittade eller ta med smittan, vilket vem som helst kan göra såklart. Kram!

  7. Svara
    Åsa

    Jag beklagar! Har varit med om samma sak, och tyckte att det var väldigt tufft både fysiskt och psykiskt. Låter klokt att ta er tid för varandra. Ta hand om er!

  18. Svara
    Dahlia

    Har själv varit med om missed abortion vid fler tillfällen än vad som känns som normalt, men å andra sidan blev det till slut syskon, även om vägen dit blev både lång och snårig. Det positiva är att sjukvården är bra på att kontrollera mycket och ofta i efterkommande graviditeter.
    Det är dock alltid tungt, oavsett om man förlorar tidigt eller som mitt värsta – i vecka 20, ta din tid och låt dig själv läka, prata om du känner för det och låt bli om du inte orkar.
    Det kommer en dag då du kommer se detta som att du är en erfarenhet rikare, till dess – ta hand om dig och dina nära så kommer allt ordna sig <3

  23. Svara
    Mia

    Beklagar förlusten. Om jag var du skulle jag vänta med bebis. Du behöver ju inte stressa. Tyvärr har stockholm tills ni haft skitväder med bara regn. Men nu ska solen vara kvar. Hoppas. Ta hand om dej och kramis.

  25. Svara
    L

    Beklagar! 💕 Har själv haft 5 missfall i rad nu under 1,5 år. Det är fruktansvärt när man längtar efter något så mycket och hinner ”bryta band” redan i magen ❤️ Har också hyperemesis varje graviditet så det gör ju inte saken enklare med illamåendet osv osv 😔❤️

  29. Svara
    Maria

    All styrka till dig och sambon ❤️ Vi fick vårt första missfall 6 månader innan vi son blev till. Det var det värsta jag gått igenom. När vi skulle på första ultraljudet för vår son var min man med via FaceTime. Jag blundade och grät för var säker på att bebis inte levde men det gjorde han så det stod härliga till. Idag är min älskade son 5 månader och han är allt vi någonsin drömt om. Blir mest troligt inte fler barn för oss då resan till vår son var hemskt jobbigt för mig och min man både fysiskt och psykiskt

  30. Svara
    M

    Usch vad jag lider med dig! Jag förstår att du har behövt att ta din tid till att få distans och läka. Jag vet ju inte alls hur man går tillväga vid en abort när det inte sköter sig själv men gissar att allt blir jobbigare för både kropp och skäl. Ta hand om dig! ♥️

  35. Svara
    Johanna

    Beklagar. Så himla tufft att få ett sånt besked när man är så förväntansfull på att få se en liten bebis. Ta all tid du behöver så hoppas jag att allt blir bra. ❤️

  48. Svara
    Ellinor

    Förstår din sorg! Har själv varit med om ett utomkvedshavandeskap (foster växte fast i min äggledare) och var tvungen att opereras (dagen innan julafton desutom). Var väldigt ledsen då men julen efter satt vi med en liten bebis i famnen trots att en äggledare var tvungen att tas bort. Nu sörjer jag inte det som hände i och med att jag blev gravid så snabbt men minns hur månaderna efter operatitionen var och undrar om jag någonsin skulle bli gravid igen. Kram och ta hand om er ❤

  50. Svara
    Carro

    Det enda rätta är att ge sig själv den tid man behöver, det kommer att kännas bättre, men det måste få ta den tid det tar. Och det är så olika från person till person. Ta hand om dig och ge dig den tid du behöver ❤️ Jag har varit där du är mer än en gång, och man kommer ut på andra sidan igen. Men tar man inte hand om sig så får man det tillbak senare, sorgen måste få ha sin tid och sin plats. ❤️

  52. Svara
    Josefin

    Fina du! Kan knappt tänk mig din sorg!! Ta bara hand om dig själv och skippa allt som heter prestige! Låt det ta sin tid! Kärlek till er❤️❤️❤️

  55. Svara
    Anna

    Beklagar verkligen❤️ Gick igenom samma förra sommaren och det var oerhört tufft. Men nu har jag en nästan fullbakad bebis i magen som kommer inom några veckor! Till slut blir det bra❣️

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
gabriellajoss@hotmail.com


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish