..Jag tänker ofta tillbaka på den där bebisbubblan och första tiden som nybliven förälder. Känslan av att få sätta sig i bilen efter ett par dagar på BB och ta med sin skatt hem. Det kändes nästan som om vi stal med oss något som inte var vårt hem. ”Får vi verkligen bara ta honom och åka?”. En sådan värdefull liten skatt. Så älskad från första stund. Tänk att Jason var den lilla människan vi hade väntat på så länge. Jag kommer ihåg att vi la ner honom i vaggan och inte riktigt visste vad vi skulle göra med honom. Hur gör man när han gråter? Hur ska vi lägga honom när vi ska sova för natten? Allt var så nytt och främmande men kärleken var allt annat än främmande. Det var som att den var självklar från dag ett. Som om man var gjord för att älska den lilla personen man hade fått. Åååh, får rysningar när jag tänker tillbaka. Vet att många gravida följer mig och herregud vad ni har något fantastiskt att se fram emot. Det där mötet med ens barn är så stort och äkta. Så var det iallafall för mig och för oss. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden och få uppleva den känslan gång på gång på gång.

Lite bilder från vår första tid som familj. Älskar bilden på F och Jason. F håller på att flytta honom från en axel till en annan och jag kommer ihåg hur otroligt försiktig han var. Som om den lille var gjord av glas. Och jag levde verkligen i sköna tights och mjukisar i början. Ganska välbehövligt när man hade en stor ”blöja” på sig. Usch, att blöda efter förlossningen saknar jag inte. Det var jobbigt! Tur att det gick över ganska snabbt för mig.