Hej! Vi har en hund som vi snart haft i 9 år. Hon är inte stressad av sig, som du beskriver er hund, utan väldigt lugn. När vi fick barn, för drygt 3 år sedan märkte vi inte speciellt mycket på vår hund. Ibland tyckte jag att hon blängde och suckade typ när Hilma skrek 🙂 Nen det jag vill komma till är att när vår flicka blev 1,5-2 år ungefär var hunden irriterad. Hon högg aldrig men hon markerade ett par gånger. Skällde till och buffade, men aldrig med tänder. Vår flicka kunde vara hårdhänt mot hunden då,tex dra hårt i pälsen och så, Nu är vår flicka 3,5 och sedan 1år tillbaka är det inget problem alls, tvärtom. Hon viftar med svansen mot vår flicka och leker gärna. Den jobbiga tiden fick vi vara nära jämt. Vi delade även av huset så att hunden visste var den fick vara ifred och fick all sin mat där. Så det kan bli bra 🙂

Självklart ska du inte avliva hunden bara för att den inte gillar barn! Det är väldigt vanligt att hundar är osäkra på barn eftersom de uppför sig otroligt hotfullt sett från hundens synpunkt. Barn stirrar, viftar med armarna, går rakt mot hunden, skriker osv. Det samma som en hund gör när den är arg och på väg att attackera! Egentligen är det konstigt att inte alla hundar har svårt för småbarn. När hunden nafsar är det för att markera att den inte känner sig trygg med situationen och den försöker mota bort barnet pga rädsla. Det är inte ett tecken på att den är aggressiv. Du har två val. Omplacera hunden till någon som inte har småbarn eller se till att hunden ej är i samma rum som barnet utan att du har stenkoll och att barnet ej får gå bort till hunden.

Hej! Väldigt tråkigt läge 🙁 Jag har haft hund hela livet och förstår ditt dilemma.
Dock kan jag säga direkt att jag hade tagit bort den hunden! Tyvärr är risken oerhört stor att han kommer göra det igen även om ni jobbar med det. Jag tänker också på att ni har en bäbis snart och ja…då har ni 2 barn vilket innebär större risk att olyckan är framme. Hur svårt det än är….ni måste överväga omplacering eller ja annat 🙁 Jag hade ej tvekat en sekund då ett sådant beteende ej är normalt tyvärr. Kan gå att arbeta bort..men risken finns där under tiden <3 <3 <3 Lycka till med bäbis och vill passa på att säga…Gud så vacker du är gravid…även annars men bilden på dig på bloggen med den vita klänningen i nån spets..WoW <3 Ha det fint och hoppas det löser sig för er <3

Vad tråkigt att det är så med hunden. Jag har en 9 årig stor hund som är lika mot folk han inte känner dock super med familjen. Vi va väldigt försiktiga när vi introducreade våra två barn för hundarna dom fivkntitta på håll och sedan komma fram efter hand, aldrig i uppjagad tillstånd utan avslappnad hållning och barnet en högre än hundarna.
Visa inte dexter att du är stressade och ledsen över detta, tyck inte synd om honom i hans närhet. Va lugn, bestämd och visa honom med en fast hand vart han får vara, ligga. Han får vara med om han är lugn och undergiven, sätt gränser, inget stressande runt Jason, ha en fast plats bädd tex. Där han har en frizon från er och Jason. Våra hundar svarar bra på regler och endast hand blandar med kärlek när dom är lugna och harmoniskA. Dom får vara i soffan när vi bjuder in dom dit tex.

Hoppas ni hittar en lösning alltid jobbigt med övriga alternativen. Lycka till

Jag har varit med om ungefär samma sak. Vi hade en staffordshire bullterrier hane, alltså av betydligt kraftigare typ än er lilla hund. Han var osäker och väldigt speciell. Inte alls så som en staffe vanligtvis är. Allt fungerade bra med vår son tills han var ungefär 1 år och då markerade han sin osäkerhet genom att bita vår son. Helt oprovocerat. Vi valde att omplacera en tid, men sedan morrade han åt ett barn igen och då bestämde vi oss för att låta honom somna in. Han var helt enkelt för opålitlig och stressad och hade för mkt problem i övrigt. Han mådde inte bra och det bästa för honom var att somna in. Men vilket tufft beslut det var för vår bästa vän. Om jag var ni hade jag i första hand testat att omplacera till en familj utan barn. Men blir det inte bättre av det och man har uteslutit att hunden har ont osv, då hade jag nog låtit hunden somna in. Det funkar ju inte att konstant ha ögon i nacken och konstant vara orolig att han ska flyga på Jason eller något annat barn, helt oprovocerat. Det hade ju varit en annan sak om Jason drog honom i svansen eller gjorde något mot honom och han ville försvara sig. Men vissa beteenden är bara inte ok, och då får man bara fråga sig själv, vill vi ha det såhär? Massa kramar till er❤️

Jag vill tipsa dig om att ta kontakt med Susanne Lindberg, en hundinstruktör i Skellefteå. Hos Susanne kan du bland annat boka en ”privatlektion” där du kan få många goda tips och råd gällande Dexter 🙂 Jag har själv gått flera hundkurser hos Susanne och har aldrig blivit besviken! Jag vet att hon även tar sig an uppdrag utanför Skellefteå 🙂 Hennes hemsida hittar du här: https://rackarungarnashundskola.com

Lycka till! <3

Hej fina du! Jag har en mexikansk nakenhund på 2 år som är EXTREMT skygg. Rasen är tydligen ”reserverad men aldrig rädd”, men min lilla kille är verkligen rädd. Han är osäker, ängslig och stressad. Han är dock för snäll för sitt eget bästa och skulle aldrig hugga. Well, man ska aldrig säga aldrig när det gäller osäkra hundar, men han har inte visat något tecken alls på aggressivitet. Han skäller istället som en dåre, men bara mot människor. Han är sjukt rädd för människor och främst barn och män. Vi försöker jobba mycket med detta, men det är sjukt viktigt att få hjälp och att träna med sin hund om hunden är osäker, har jag lärt mig. Detta är min första hund och som du har jag ingen vidare kunskap. Detta gör tyvärr att man ”uppfostrar” hunden helt fel, och istället förstärker det dåliga beteendet. Vi har gått mycket hundkurser med honom BARA för att träna honom att vara bland människor, och så har bättre lydnad och kontakt kommit på köpet. Och han blir mer och mer självsäker. Jag tycker att det är viktigt att ha en duktig instruktör som DIREKT kan gripa in och säga hur man ska göra och reagera när hunden beter sig fel. Säger som flera andra, att ni måste jobba med honom ensam. Både helt ensam utan Jason och Zelda, men också tillsammans med övriga familjen, fast kanske utan Zelda då. Men som sagt – leta reda på en duktig instruktör eller gå till er brukshundklubb. Hur gör ni mot Dexter när han biter mot Jason?

Så tråkigt att höra detta förresten, men jag tror verkligen att det går att träna bort! Bara ni går in för det ordentligt, TA er tid att göra det för både hans och er skull. Han kanske alltid kommer vara ängslig och osäker, men just att bete sig illa kan nog tränas bort med rätt hjälp! Älskar din blogg, kram <3

Hej Gabriella,

Du har fått många bra och kloka ord, en del lite mjukare och en del lite hårdare men sanna är dom! Jag förstår verkligen din ovilja att göra dig av med en familjemedlem men du måste! Ikväll fick Jason betala för att ni vuxna inte längre kan skydda honom. Ni måste ta ett vuxet beslut och inse att ni kom undan extremt lindrigt innan ni var tvungen att ta detta beslut för ni vill inte vänta tills ni sitter på akutmottagningen med en blödande Jason som kanske förlorat ett öga mm. Ni får inte chansa på att få någon fler varning…. Skulle faktiskt vara lite intressant att hör hur du och din man tänker er att ni i fortsättningen ska skydda Jason?

Finns det verkligen ingen vuxen utan barn som kan ta honom och försöka se om det är något problem som går att avhjälpa men där det inte finns ett helt oskyldigt barn? Din bror tex som du kände tidigare?

Förlåt för hårda ord men jag blir så himla illa berörd och orolig för Jasons skull :-/

Nu kommer jag säkert låta jättekall och så. Jag har själv alltid levt med hund. Hade två stycken innan barnen föddes, en av dem av det mer nervösa slaget. Jag valde att placera om mina hundar då den ena visade tendenser mot att kunna hugga mot små barn. Båda hundarn fick flytta ihop eftersom de alltid levt tillsammans. Fick flytta till ett äldre par utan småbarn.

En hund som är så rädd och nervös och som visar tendenser mot att bitas skulle jag ALDRIG ha hemma. Den hunden mår enligt mig inte bra och en hund får aldrig bita mot folk och absolut inte mot barn som är små och inte förstår eller kan skydda sig. Aldrig. Jag har älskat mina hundar som barn typ, men har ändå synen att hundar är hundar. Barn går ALLTID först. Givetvis.

Som sagt. Jag kommer verka känslokall men det är jag inte alls. Men en hund är en hund, och beter den sig så så mår den inte bra och bör antingen bo hos någon med stor kunskap som kanske kan rehabilitera hunden, eller så bör hunden kanske inte finnas alls…. Jobbigt att ta tag i detta, hunden är en familjemedlem förstås… men barnen måste gå före.

Gå in och läs på positivhundtraning.se, tror hon även har onlinekurser och hjälp över mejl osv. Har hjälpt mig super mycket!

Hej!
Tänkte börja med att säga stt jag är väldigt ledsen för er skull. Har själv hund och barn. Den relationen fungerar väldigt bra, men mina föräldrars ena hund påminner mkt om Dexter, osäker och biter hellre än flyr undan om hon känner sig ”hotad”. Det har dock gått över all förväntan med mina föräldrars hund och vår dotter, som är 1 år och 9 mån. Men de är ALDRIG ensamma tillsammans och vår dotter får inte gå fram till hunden utan hunden får själv ta kontakt om hon vill. Som vissa kommenterat tidigare skulle jag börja med besök hos duktig veterinär och/eller sjukgymnast som kan gå igenom Dexter så att han inte har ont någonstans eller liknande. Tyvärr kan det vara bökigt att hitta rätt veterinär som vet vad han/hon pysslar med. Sedan är det ju viktigt för alla hundar, men framförallt kanske osäkra hundar att de har platser i hemmet där de alltid får vara ostörda, samt att ni alltid är med och har koll på vad både Jason och Dexter gör. Vill ni söka hjälp skulle jag vända mig till någon som arbetar med ”positiva” metoder. Metoder som går ut på stt Dexter ska veta ”sin plats” kan mkt väl få honom ännu osäkrare (detta är ju dock ett känsligt ämne och hundvärlden är tudelad..). Jag bor tyvärr i Sthlm och känner bara till utbildade instruktörer/hundpsykologer här, men vill du kan jag melja kontaktuppgifter till folk som ev. kan hänvisa vidare till ngn i ert område. Slutligen kan det ju tyvärr vara så att det kanske är bättre för Dexter att bo hos ngn som inte har barn och en stillsam tillvaro, Hur sorgligt det än känns. Stort lycka till!

Hej Gabriella <3
Jag förstår när många säger att du inte skulle förlåta dig själv om Jason skulle bli biten.. men jag äger själv hund och vet hur mycket de betyder för en. Jag har ingen barn än men har många gånger funderat på hur det kommer att bli i framtiden. Min hund har alltid varit snäll mot andra barn och liksom bara låtit de göra vad de än vill, men man håller ju ändå koll.
Ens första hund, är alltid något SÅÅÅ speciellt, det blir ju som ens första barn!! Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan min lilla Elli och vet att jag skulle göra allt, precis som du vill, för att det ska kunna funka. Det måste väl finnas någon lösning? Jag kanske tänker för positivt men det måsta ju hjälpa?! 🙁 <3
Jag önskar att jag kunde säga exakt vad du ska göra för att det ska bli bättre <3 Testa några av de tipsen du fått av de andra och GE INTE UPP DIREKT! Försök tro på dig själv och lilla Dexter så kommer det förhoppningsvis bli bättre 🙂 <3

Vi har en hund som varit exakt likadan.
Vi satte han på plats ordentligt. Inget säga ”nej nej” ”fy fy” utan faktiskt nypa tag å visa lite mer som hundar själv sulle gjort och det varje gång tills han sedan slutade. Jag litar inte på han helt, men han har ALDRIG gjort någonting ny längre. Förut högg han jämnt till alla.
Jag tolererar verkligen inte att hundar bits men samtidigt som jag tycker att varje hund har sin säng och det är deras frizon. Så ligger hunden där är det ingen som går dit, punkt.

Men om ni testat allt och inget funkar skulle jag faktiskt ta bort hunden. Att flytta runt hundar är bra mycket värre tycker jag.

Förstår er frustration och håller med många i kommentarerna. Dexter mår inte bra. Uppenbarligen. Varför är en annan fråga. Har ni kraften går de att träna bort men tror han mår bättre av en omplacering, går inte de kanske han ska få somna in? För hans egen skull. Har flera vänner som haft mindre hundar och fått barn och haft samma problem som resulterat i omplacering och i ett fall avlivning. Man måste tänka på vad som är bäst för er och för hunden. Eftersom han alltid varit så kanske de ligger i hans ”natur ” och då kanske de är svårt att bli av med när de redan gått så långt.. ni får ta er en funderare.. och göra de som känns bäst. Kram <3

Ett tips är att ta kontakt med en instruktör eller brukshundkklubben i närheten för att få hjälp. Vet en i Nordmaling som jobbar mycket med ”problem” hundar så kan tipsa om henne om det är intressant?

Usch vad jobbigt. Jag är dock tyvärr i exakt samma sits. Vi har en nakenhund som är precis som du beskriver dexter. Väldigt stressad o känslig o har nafsat efter vår son. (Som förövrigt också heter Jason :)) nu fick vi vår andra son i juli o han är ännu mer stressad. Vi vet inte heller vad vi ska göra. Mår jätte dåligt av detta så förstår dig precis. Tyvärr har jag inga tips på hur ni ska göra. Hoppas det löser sig på bästa vis gör er o dexter. Kram

Åh så jobbigt.. förstår att det är en tuff situation! Jag har alltid blivit lärd att ”man kan aldrig räkna med hunden igen efter första bettet” så jag själv hade nog valt bort hunden illa kvickt innan det händer något tokigt.. men det är ju så känslosamt! Man får ju ett sådant band.. 🙁 Hoppas det löser sig på bästa tänkbara sätt för er!

Alltså först och främst: det är bättre att ta kontakt med ett proffs på en gång istället för att vända dig till bloggen. Förstår att du gör det för att få tips, men på nätet finns det HUR många som helst som TROR att de kan hundar och gärna har åsikter. Jag blir så himla ledsen av att läsa alla kommentarer om att det ”bara är att omplacera hunden” och ”HUR skulle du kunna förlåta dig själv om något hände Jason”, det kan ju faktiskt hända saker oavsett och tar man sig an ett djur så har man ju faktiskt en skyldighet att göra allt man kan för att detta djur ska må och ha det bra.

Det låter ju som att ni har provat det mesta och tycker att det ändå inte fungerar, och just där tror jag problemet ligger. Du skriver själv att ni inte har någon direkt kunskap om hundar och då blir det ofta att man testar flera olika tekniker (kanske bli arg, skälla på hunden, alternativt en snällare variant en annan gång) osv och då blir nog hunden bara förvirrad. Jag skulle råda er att ta kontakt med en hundpsykolog som kan komma hem till er och kika på hur Dexter fungerar och hur han beter sig hemma. Där tror jag att ni kan få SÅ mycket bra tips som du inte kommer att få genom bloggen, och då är det från ett PROFFS.

Det viktiga är ju att både hund OCH barn respekterar varandra, men att komma dit kan ju vara lite knepigt. Det kräver jobb. Men jobb som jag helt klart tycker är värt att lägga då djuren som ni säger ju är älskade familjemedlemmar.

Jag tror inte heller på att straffa Dexter när han gör som han gör för jag tror inte att han gör det för att vara elak, utan snarare kanske för att ”läxa upp Jason” om han anser att han behöver ta den ställningen i flocken. Vi har en liten hund här hemma och en 1,5åring och när vår hund åt ett ben kröp vår dotter fram till honom och han reagerade instinktivt med att bita henne (för att försvara sitt ben). Många tänkte nog genast ”omplacera hunden! avliva hunden, han är aggressiv” men enligt mig är det befängt. Jag reagerade ju först med ilska just för att jag blev så himla rädd för vår dotters skull såklart, men sedan började jag tänka logiskt (som man ju faktiskt måste) och jag förstod att där skred hon över hans gränser, det var inte ok för honom. Så nu får han ALLTID vara ifred när han äter sitt ben och vi har ALDRIG haft något problem med något sedan dess. Nu är detta kanske en liten parantes i ert kanske större problem men jag ville bara dela med mig av en erfarenhet. Jag anser att väljer man att skaffa djur måste man göra allt i sin makt för att de (och hela familjen) ska leva i harmoni och respektera varandra. De behöver inte bli bästisar (för om vi ska vara ärliga så är ju inte små barn djurs favoriter många gånger) men de ska ha ÖMSESIDIG respekt för varandra och det kräver lite arbete.

Hoppas att detta gav dig några uppslag och att ni kan få må bättre snart hela familjen, både håriga och mindre håriga familjemedlemmar :))) Hör av dig om du vill prata om något annat, jag är långt ifrån något proffs men brinner för djurfrågor och har förhoppning om att det mesta går att lösa, bara man orkar! Stor kram!

Viktigt att ni inte ser hundarna som barn! Hundar är hundar och ingenting annat och ska därför behandlas som sådana. Hundar behöver en alfa för att både känna sig trygga och vara en trygghet bland människor. Dexter är klart och tydligt chef i hemmet, kanske även kan förklara hans nervositet. Han har ingen att luta sig emot utan allt hänger på honom i hans värld. Lösningen är alltså att ta över hans roll och sätta han på plats. Han är en flockmedlem och ingen ledare, han behöver inte vara nervös, vakta hemmet eller bestämma vem som är välkommen eller inte, det är inte hans jobb, utan erat. Nu när han visat aggressiva tendenser tycker jag ni borde ta hjälp av en hundtränare som förstår sig på hundpaykologi. Tipsar även om att se ett och annat avsnitt av Caesar Milan ”the dogwhisperer”. Lycka till 🙂

Hej. Jag har inte läst igenom alla kommentarer så du kanske redan har fått många bra tips. Men jag läser till djursjukskötare nu och vi har precis haft en kurs i djurs beteende. Där fick vi informationen om att det inte är bra för djuret med negativ bestraffning/förstärkning. T.ex slå till, ryta eller vad man nu kan göra. Detta gör bara djuret mer stressat ofta. Man kan lära hundar genom positiv förstärkning också vilket är bättre för djuret. Det låter kanske konstigt men ska fungera väldigt bra. T.ex om du har en hund som försöker hugga om du blåser på den, så ska du ge godis till den precis efter du blåst och såklart se till att du sitter på ett säkert avstånd så att den inte kan bita dig. Blås igen, var snabb med godis. Och fortsätt göra detta flera gånger så kommer den till slut lära sig att inte hugga när någon blåser på den. Tänker att man kanske kan göra något liknande när han är nära jason. Ge honom godis när ni märker att han blir ängslig. Ge godis ofta i närheten av jason. Kanske låta Jason stå brevid när ni ger godis osv. Finns Youtubeklipp på detta. Kolla gärna och kolla också om du kan hitta mer info på nätet 🙂

Hej! Vad tråkigt att er situation är som den är 🙁 Jag är ingen utbildat hundpsykolog men jag har levt med hundar hela mitt liv och har tagit hand om en del ”problemhundar” som har varit rädda, stressade och aggressiva. Hundar är väldigt mottagliga för energier. Är du arg, ledsen eller stressad så känner hunden det. Vissa hundar är mer mottagliga och blir mer påverkade av sin ägares energier. Då hundar är flockdjur så är de beroende av att ha en flockledare. Därför är det viktigt att man som ägare är lugn, bestämd och sätter gränser. Nu känner jag inte dig och vet inte alls hur ni där hemma uppfostrar era vovvar. Vad jag har sett på din blogg så får vovvarna väldigt mycket kärlek och det ska alla djur få! <3 Men hundar behöver också motion och disciplin. T.ex dagliga promenader så att dom blir trötta. Under promenaderna med mina hundar så ska dom följa mig, alltså gå fint. Sedan under promenadens gång så får hunden belöning i form att vovven får gå som den vill en stund, t.ex lukta vid vägkanten och kissa. Att ha en lugn och bestämd flockledare är en belöning i sig för en hund. Det ÄR svårt att ständigt försöka ha en lugn och bestämd energi. Speciellt när Dexter har visat ett sådant beteende mot er son, jag själv hade också blivit arg och frustrerad. Men det går att lösa! Ta hjälp av en riktigt hundpsykolog/hundtränare. Det finns böcker och filmer man kan läsa och se på. Bland annat av Cesar Milan och den svenska "Hundcochen" Fredrik Steen.
Jag har tagit hand om en hund som blev misshandlad av sin tidigare ägare. Han var så rädd när han kom till oss, så fruktansvärt att se. Han morrade, gjorde utfall och bet våra andra hundar. Efter några månader ville han bara ligga i min famn och gosa <3. Dexter kommer att bli en normal hund igen, så ni behöver inte avliva honom. Om ni blir hans flockledare så kommer ni hjälpa honom att komma i balans och bli en vanlig hund. Det kommer att ta tid och energi och det kommer vara jobbigt, men det kommer att gå!
Stor kram till er, jag tror på er och att ni kommer fixa detta 🙂 <3

http://www.umeahundskola.n.nu/problemutredning

Hoppas att allt löser sig! Kram

När jag väntade min son hade vi en tik och en hane jag va livrädd att jag skulle behöva göra mig av med hanen o japp de fick vi göra då han gjorde ett aggressivt beteende mot den andra hunden o sonen . Han gillar lixom inte barn . Så min syster har honom nu . O de är det bästa valet vi har gjort dels jag hade aldrig förlåtit mig själv om hanen högg sonen så vi hade varit tvugna att avliva honom . Så nu vet man att han har de bra hos min syster . Hoppas ni hittar en bra lösning för er . Kran

Även jag ber om ursäkt för hård ton. MEN. Jag skulle aldrig riskera mina barns liv pga ett djur. Jag skulle omplacerat hunden pronto. Oavsett vad! Skulle aldrig förlåta mig själv och dessutom tkr jag ni plågar hunden som uppenbarligen visat tecken på att inte må bra :/

Jag hade placerat om huden, skulle aldrig förlåta mig själv om något hände mitt barn eller en kompis barn. Jag har själv hund. Och den e som mitt barn med. Min bästa vän och världens bästa. Men skulle han visa sånt beteende mot min pojk hade jag placerat om han direkt. Hade nämligen en klass kompis som blev av med kinden ca 5×5 pga en hund som bet han.
Kram till er!! Jobbig situation

Hej! Skulle du inte kunna kontakta han som har Lilla Nymo? Fredrik Steen eller någon hundkunnig på en brukshundklubb i din närhet? Det löser sig eftersom du ser problemet och vill lösa det 🙂 Lycka till!

Har haft hundar som vi fått ta bort för att deras temperament och opålitlighet inte har funkat när vi var små. Måste finnas nån som kanske kan hjälpa er, men hade jag varit i er sist hade jag nog omgående försökt hitta en ny ägare. Har det hänt en gång händer det garanterat fler gånger och med barn funkar det ju inte… förstår er frustation!

det där går abslout att träna bort. Jag har tränat min lilla hund. Det gäller att lägga ner tid på hunden bara, tar jag hem folk så låter jag antingen hon sitta i ett annat rum för titta på eller så låter jag personerna jag släpper in att ingrorera min hund. Man behöver inget nytt hem till er vovve utan träna träna träna så löser det sig det lovar jag!

Skojar du?!

Självklart ska du inte riskera att hunden biter någon- framförallt inte ett barn!!!

Förlåt för hård ton men på riktigt- att du riskerar det är för mig helt galet.

Hundar är som människor- de har ju alla olika personligheter och en del funkar inte med att byta till ett hem med barn och barns energier. En del måste få vara som en sur gammal tant eller farbror och ha lugn och ro runt sig hela dagarna.

För allas skull; hitta ett nytt hem åt hunden som passar personligheten och riskera INTE att den blir så nervös att den biter ett barn- ni kommer aldrig förlåta er själva om det skulle hända så sluta utmana ödet för att det är ett jobbigt beslut att ta.

Lycka till och ta hand om er <3