Pratade med en vän på telefon igår om Jolies hjärtfel och oron kring det. Vi pratade rätt länge om just oron gällande sina barn och att man i princip alltid är orolig för något. Det kan vara smått som stort men alltid är det något och det är kanske en grej som man helt enkelt inte kommer ifrån som förälder. Tyckte det kändes som ett intressant ämne att lyfta här på bloggen. Jag har i perioder oroat mig olika mycket för barnen på grund av olika saker… Min vän var exempelvis orolig över att hennes son har problem med maten, inte äter så mycket och ofta är förstoppad. Den oron har jag däremot aldrig känt då Jason alltid ätit galet bra och all mat. Däremot har jag annan oro såklart så tänkte dela med mig av den här nedan. Vad jag oroar mig för med barnen:
Jason: Hans tal! Det kommer mer och mer och han förstår ju A L L T man säger, har egna ord för saker, babblar konstant och vi föräldrar förstår ju men kanske inte så många andra.. Han har lärt sig alla färger, har börjat räkna lite.. Ja, det kommer mer och mer. Men som mamma är jag lite orolig ändå. På treårskontrollen ska vi be om remiss till logoped bara för att få lite verktyg och hjälp på traven. Sen tror jag att det kommer släppa när han börjar på förskolan nu med =) men oron finns där ändå och ibland kommer tanken ”tänk om han aldrig börjar prata!?”.. Så lär det ju knappast bli men ni förstår nog hur jag menar, haha.
Jolie: Vår lilla tjej har kommit med mycket oro för mig. Förutom hennes hjärtfel som just nu är stabilt men ändå otroligt ovisst så har hon lite eksem runt halsen och på lite andra ställen till och från (smörjer flera gånger om dagen och då blir det bättre), eventuellt mjölkproteinallergi (ska lyfta det med BVC nu när vi ska dit då jag upplever att varje gång jag äter något med mjölk så får hon eksem och orolig mage) och som ni minns så hade hon även lite blod i bajset en period. Nej, det har varit mycket oro gällande min älskade Jolie. Ringde barnhjärtmottagningen imorse för att prata av mig lite då jag gråtit hela morgonen och varit så ledsen över att hon en dag måste genomgå en hjärtoperation. Ibland slår det mig lite extra att hon faktiskt är född med allvarligt hjärtfel men samtidigt är jag så enormt tacksam över att det hållit sig stabilt och att hon fått växa på sig och blivit så stor och stark som hon är idag. Hon motbevisade oss alla med sin styrka då det pekade mot något helt annat till en början.
Vad oroar ni er för gällande era barn? Stort som smått? Dela gärna med er och skriv av er! Kul om vi kan berätta för varandra och att man kanske känner sig mindre ensam. För ensam är det sista man är. Alla har vi våra jobbigheter här i livet som vi får leva med och oroa oss över mer eller mindre.
Sedan Jolie föddes har jag blivit så mycket mer ödmjuk. Jag tycker att jag var det redan innan men nu är det på ett nytt plan. Man ska aldrig döma någon någonsin. Man ska aldrig vara elak, reta eller vara taskig mot någon annan utan möta alla med respekt och förståelse. Man vet aldrig vilken kamp andra går igenom just där och då. Jag tänker bara på oss när vi går i en butik.. vi ser ut som en helt vanlig familj (vilket vi är såklart men ni fattar) med två friska barn som mår bra. Kanske inte många som ens tänker tanken på att den knubbiga bebisen som skrattar och ler mot alla faktiskt har ett hjärtfel. Just nu mår hon ju bra men framtiden för oss är oviss vilket är så läskigt. Det är lätt att glömma bort att man faktiskt inte ser allt utifrån.
Och varför delar jag med mig av allt detta? Jo, för att om jag kan få någon människa där ute att känna sig mindre ensam så gör jag gärna det. Vet själv hur utsatt och ensam man känner sig när man får ett barn som inte är som alla andra. För vår del syns det ju inte utåt och det kan få mig att känna ännu mer ensamhet. ”Hon är ju som alla andra, oroa dig inte så mycket” har jag fått höra många gånger. Och ja, hon kommer att leva som vilket barn som helst tack vare den svenska sjukvården som är helt fantastisk.Men som förälder kan man ändå känna sig ensam många gånger i en sådan situation.
En påminnelse till oss med lite annorlunda barn:
En dikt av Emily Pearl Kingsley
Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :”
Välkommen till Holland”
”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien”
Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring……och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat”
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.
Men…..om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbara……….med Holland.
Denna text hänger på en stor tavla på barnhjärtmottagningen här i Umeå. Grät när jag läste den första gången. Kunde inte sluta. Ja ja.. Nu ska jag invänta killarna som kommer hem från inskolningen snart. Jolie sover här bredvid mig och jag tänkte träna en snabbis på yogamattan men väljer nog att bara gosa med henne för en stund. Hoppas ni alla får en fantastisk dag. Kram och kärlek.
Kommentarer
Hej!
Jag undrar hur tanken var när du gjorde reklam för huawei honor och var super nöjd med den osv, men ändå använder apples iPhone? Bara för pengarnas skull? Eller var huawei dålig så du ändrade dig??:.
Hej 🙂 Jag fick ju prova mobilen från huawei under ett par månaders tid för att testa funktionerna och mobilen i allmänhet. Tyckte att den var fantastisk men hade kvar min iPhone på sidan av hela tiden 🙂 Så bytte aldrig mobil utan använde båda två 🙂 provade mig fram med den och fick recensera den om du förstår vad jag menar. Men kan varmt rekommendera, den var toppen!! Kram kram
Hej! Vilket fint inlägg.
Min resa med barnen ser ut såhär
Missfall (skrapning)
Fick en frisk och fin pojke
Missfall
Fick en frisk och fin pojke till
Missfall igen som var helt fruktansvärt.
Och folk runt om kring frågar redan efter när barn nummer 3 kommer. Den yngsta är 10 månader. Mammor ”skryter” om att det kommer vara tätt mellan deras barn och det kommer bli jobbigare men mysigare och bättre.
Folk runt om kring mig vet ju inte att jag precis fått missfall, ingen vet att jag inte aktivitet har valt antal månade mellan mina barn, utan att ibland så går det faktiskt inte.
Jag är bara glad att mina barn mår bra och jag hoppas på ett tredje barn men inget jag tar för givet.
Ingen vet vad någon annan går igenom, va snäll, respektera andra!
Kram
Hej fina du <3 så stark du är som gått igenom allt det där <3 <3 Stor, stor kram och du har så rätt i det du skriver!
Så fin text och fin dikt♥️♥️. En sak jag lärt mig är att man slutar aldrig vara orolig för sina barn. Aldrig. Inte ens när de blir vuxna. Man får dock inte visa så mycket framför barnen att man är orolig. Tror de själva kan bli påverkade. Tycker det är fantastiskt bra att ni hållt eran son hemma fram tills num har läst så mycket att ubder de 3 första åren så behöver barnen endast sina föräldrar. Mem samtidigt tror jag inte det gör någon skada att de är där några få timmar i veckan. Leka lite med kompisar umgås och en massa annat. Också pga av Jolie då det går så mycket sjukdomar på förskolan, nu är hon lite äldre och förhoppningsvis starkare. Ni verkar vara fantastiska föräldrar ♥️
Men ellerhur <3 ja, det kan jag tänka mig. TACK för så fina ord. Det känns så rätt för oss båda att vi har gjort såhär, kram <3 och tack igen!!
Förstår din oro, känner likadant för min tjej ibland. Hon föddes med njursjukdom som heter hydronefros och en missbildning på ena njuren. Blir ständigt påmind om det också då hon varje dag måste äta antibiotika, lilla stackarn 🙁 har gjort det sedan hon var en dag gammal. Och inte nog med det så har hon nog haft varenda barnsjukdom man kan tänka sig; krupp, astma, pälsallergi, feberkramp, svamp mm… ja, oron är ständig för våra små hjärtan.. men det är tur att vi har den sjukvård vi har i dagens Sverige. Vi mammor får stötta varandra i oron för vi är ju långt ifrån ensamma och jag tror att vi är dom enda som faktiskt förstår den oron som kommet attackerande så.
Åh förstår dig 🙁 <3 så jobbigt när det är så… Vet precis hur du känner! Vilken liten kämpe ni har. Dom är så starka dom små! Håller helt med dig i det att man ska stötta varandra, så viktigt. Kram
♡ Jag förstår dig i din känsla av ovisshet, jag känner den varje dag.
Min son föddes i mars – 18, och tre dagar efter förlossningen hamnade vi på IVA. Där vi fick höra att han inte skulle överleva då han är metabolsjuk.
Jag grät i flera dagar, kunde inte sova, kunde knappt andas kändes det som.
Men vi tog oss därifrån, idag är vi hemma med en så stark & pigg kille som ser ut som vilken frisk bebis som helst.
Trots att han är allvarligt sjuk i en mitokondriell metabolsjukdom, som gett honom en komplikation på hjärta & lever.
Jag oroar mig mycket för honom, för att framtiden för oss är helt oviss. De kan inte berätta hur han kommer må eller vad som kommer ske. Det enda jag försöker ha är hopp, och jag försöker fokusera på att han mår jättebra. För det gör han, även fast det inte är lätt ibland.
Men det är viktigt att vara ledsen, att gråta ut och prata om sin oro. Jag hoppas verkligen allt går bra med er lilla tjej!♡
Åh, fina du <3 vilken kämpe ni har och vad starka ni är tillsammans!! <3 Mitt fokus är precis samma som ditt: att hon alltid ska må jättebra. Håller helt med dig om att det är otroligt viktigt att gråta ut och prata. Det behöver man <3 hoppas detsamma för er, kram
Jag har en son på snart 3 år & en dotter på snart 7 månader. Jag oroar mig också hela tiden. Inget specifikt då dom är friska & mår bra & allt går framåt i utvecklingen som det ska. Men ändå oroar man sig att något ska hända dom, att dom ska bli sjuka osv. Fy så jobbiga tankar! Älskar ihjäl mig & dom är det bästa & finaste som finns. Är så lycklig att dom är friska & njuter varje sekund över att få vara deras mamma. KRAM finaste du!!!!
Förstår dig helt <3 känner precis samma för mina. KRAM <3 <3
Den dikten läste jag mycket efter att fått vårt första barn. Hon föddes med en svår sjukdom där prognosen över tid skulle bli grav hjärnskada, där och då var hon till synes ”frisk”. Prognosen i övrigt var också oviss.
Så jag känner igen mig i delar av det du skriver. Vi gick där med vagnen och folk låg mot oss och ville kika på bebis inne på Ica, men de visste inte att vi var knäckta. Vi kunde knappt andas. Jag håller med om att man ska ha ett ödmjukt förhållningssätt till de man möter. Även de som ser mest lyckade ut kan bära på tunga bagage <3
Fina du <3 du är så stark. Då har vi precis samma inställning till livet. Kram och kärlek.
Min dotter är född med en ovanlig hjärnskada. CP. Epilepsi och är fast i ett spädbarns utveckling och kommer alltid att vara.. Hon kan inte kommunicera eller frivilligt röra en enda kropps del. Vi lever med vetskapen att hon bara är oss tillfälligt till låns, öron är konstant. Mediciner. Hennes anfall som kommer dygnets alla timmar. Oron över framtiden
Oro över hur jag ska kunna andas när hon inte gör det. Öron över att jag inte gör allt jag kan för att hon ska ha det så bra som möjligt. Öron över ekonomin då jag inte kan jobba och vi inte får assistans av både sig kommunen eller försäkringskassan. SRÄNDIG ORO
Jag förstår.. 🙁 <3 du är så stark som mamma och människa. Beundrar dig! Kram
Hej fina Gabriella. Vill bara lämna en liten notis kring mjölkprotein, min son har allergi mot det vilket missades i 6 månader (från att vi började uppmärksamma problem och sökte till att vi fick diagnos) detta för att dem sällan får ett korrekt resultat med pricktest på barn under 3 år, min son var alltså frisk på pricktestet MEN jag hade läst på om just detta och var extremt säker på min sak så jag propsade för ett blodprov (!) vilket dem inte var så jätte givmilda med men vi fick det och det provet visade ganska kraftig allergi emot mjölkprotein. Så ett tips 💖 se till att även få ta blodprov om pricktestet inte visar något. KRAM FINASTE DU!!
Hej fina du <3 ja, jag har förstått att det är svårt att se på andra vis än med uteslutningsmetoden.. 🙁 kram kram och tack för tips och omtanke.
Jag oroar mig så mycket för framtiden, om Jimbos skolgång – fem år kvar men tankarna finns där!
Sen är jag orolig över Jimbos utslag som inte ger med sig trots glutenfri kost och smörjning. Hoppas på besked imorgon<3
Förstår dig verkligen <3 kram och håller tummarna för bra besked!
Våran dotter är också sen i talet. Är lite prolig men hoppas det släpper nu när hon börjar förskolan. Annars så ska vi kontakta bvc och få hjälp av en logoped när hon är två, vilket hon blir i oktober. Känner mig ändå lugn över de tack vare att vi har en fantastisk bvc sköterska som gör att vi känner oss sedda och vet att hjälpen finns, vi vet att vi är i trygga händer🌸
Tack för att du delade med dig <3 håller tummarna för att det släpper. KRAM
Hej fina du!
Jag tror inte du behöver oroa dig för talet. Min brorson var väldigt sen med att börja prata. Han var väldigt duktig på annat istället.
Men en dag så släppte det bara. Och han kunde till och med säga massvis med ord på engelska kort därpå.
Ibland tar det lite tid innan det ”släpper” 🙂
Tack för en fin blogg och att du är så jordnära!
Det finns inte många som du.
Hej fina du <3 tack snälla för peppen och tack för så fantastiskt fina ord. Värmer i hela hjärtat. KRAM<3
Oroa inte dig, det kommer! Min dotter klarade inte 3års kontroll dvs kunde ej svara på sköterskans frågor i hela meningar som hon har förväntat. Det skickades remiss till både logoped och psykolog. Min dotter kunde alfabet, räkna, förstod allt som vi sa men kunde ej svara. Vi var så oroliga men en dag så släppte det! Hon var 3,5 år och sedan dess hennes mun stängs typ aldrig haha. Så var tålamod, det kommer jag lovar kram
Så skönt att höra!! <3 kram kram <3
Hej fina du!
Jag tror inte du behöver oroa dig för talet. Min brorson var väldigt sen med att börja prata. Han var väldigt duktig på annat istället.
Men en dag så släppte det bara. Och han kunde till och med säga massvis med ord på engelska kort därpå.
Ibland tar det lite tid innan det ”släpper” 🙂
Tack för en fin blogg och att du är så jordnära ♡
Det finns inte många som du.
Ja, det är ju så <3 dom som är sena är ju duktiga på mycket annat och före med andra saker. Så skönt att läsa, kram! Och tack för så fina ord. Det finns inte många som du heller <3 <3
Talet kommer jag lovar. Sonen va också sen men när han var cirka 3 år och 4-5 månader där så släppte allt över en natt bokstavligen. Han babbla som aldrig förr och är 5 i oktober och super duktig på engelska nu. Pojkar är oftast senare och ett tips, fråga hur det sett ut på eran familjs sida. Man ärver oftast sånt 🙂 jag själv var tidig med allt medans vissa av mina bröder var super sena med ALLT 🤷 och vissa av dom tidiga med allt.
Så skönt att läsa verkligen! Ja, det sa BVC med 🙂 att han är både pojke och första barnet (inga storasyskon att kolla på) så därför behöver vi inte vara oroliga. Kram!
Håller helt med dig! Och villen fin dikt och verkligen tänkvärd.Tror man alltid kommer vara orolig över sina barn, oavsett om man får friska barn eller inte. Har själv en liten bebis på två månader som de misstänker har artrogrypos, och hela kroppen värker när jag tänker på att han kanske måste opereras, få ortoser eller gipsas för att räta ut benen. Oron över att inte veta hur prognosen ser ut, man vet ingenting just nu. Men jag tänker att vi har bra sjukvård som är rädda om våra små.
Nej men det är ju så <3 Åh, jag förstår.. Jag tänker på er. Hoppas allt går bra <3 kram
Jag brukar säga att sedan den dagen man blev mamma blev livet också väldigt sårbart. Oro kommer liksom med föräldraskapet och den oron som tillkommer samma sekund som barnet kommer upp på ens bröst är rätt skrämmande men också väldigt viktig. Jag oroar mig för väldigt mycket vad gäller min son men mest av allt tror jag att jag oroar mig inför framtiden. Kommer jag verkligen att räcka till som mamma, kommer Milo säga när han blir stor att han hade en helt fantastisk barndom, kommer han att vara lycklig ? Sånt oroar mig väldigt mycket.
Ja, det är ju så.. Allt blir så annorlunda när ens barn kommer till världen. Man får en helt annan inställning och tanke kring allt. Tack för att du delade med dig, kram
Vad gäller Jasons tal så vill jag bara säga att det ordnar sig. Min äldsta som nu är tio år hade stora problem med talet. Och det var i princip bara jag som förstod vad han sa. Här där jag bor blir man inte remitterad till logoped förrän vid fem års ålder. Så det gick dessvärre så långt så att han började sluta sig lite. För att ingen förstod vad han sa. Han kunde inte ens uttala sitt namn korrekt.
MEN, sedan fick vi hjälp av logoped och tillslut släppte det. Hos oss hette det heller aldrig att vi skulle till logopeden på sjukhuset (där det låg då). Vi skulle till kuldoktorn. Och roligt hade han där.
Läs gärna på lite om TAKK.
Det är inte samma sak som teckenspråk men hjälpte vår son mycket. Han hade en pedagog på förskolan som lärde honom.
Vi slapp mycket frustration från honom när han istället kunde visa med tecken.
Nu visade det sig att han också hade dyslexi och det påverkade säkert hans inlärningtid då han har problem med arbetsminnet och inte kan memorera lika enkelt som andra. Men han lär sig visuellt på ett sätt som många andra barn inte har förmåga att göra.
Så mitt tips, lek med bokstäver. Du kan googla fram mycket material på nätet som logopeder använder. Men nöt inte så att det blir ångestladdat för Jason. Det måste vara kul. Och så fick vi lära oss att träna på bokstavens läte och inte hur det skrivs om du förstår. Och läs MASSOR.
Jag lovar att det kommer ordna sig. Han tar lite längre tid på sig bara. Inget konstigt med det. Han är underbar och superbra ändå ❤️
Men jag förstår oron. Min äldsta har fått vara med om en del tråkigheter i skolan. Mobbning helt enkelt. Ett ord jag knappt kan uttala för att det är en sådan sorg och hjärtefråga. Det jobbigaste jag tvingats utstå skulle jag säga. Att tvingas lämna honom på en plats där han är rädd för vad enskilda elever kommer utsätta honom för var vidrigt.
Tack och lov är det bättre idag och han har många vänner. Stor oro fortfarande dock. Mycket på grund av hans dyslexi så skolan är extremt krävande idag. Det ska gå fort och man måste prestera. Han hinner inte med alltid och det skrämmer mig. Jag är livrädd för att han återigen ska börja tänka att han är sämre än andra.
Stor kram.
Vilken bra kommentar! Stödtecken är verkligen superbra. Finns en app som heter ”TSP Lex” där man kan söka efter ett ord och se hur det tecknas. Supersmidigt!
Jag undrar om ni har kollat Jasons öron? Man kan ju ha vatten eller mycket vax. Kanske behöver man då operera in rör i öronen. Ibland kan det vara så ”enkelt”. Men precis som Catarina skriver kommer talet att komma! Två av syskonbarnen hade problem med bokstäverna S, R, F och ljud som stj, sch, ch osv. Ärligt talat förstod vi typ hälften. Kanske 😅. Men sen släppte allting (i skolåldern) och det är inga konstigheter med vare sig talet eller språket.
Du är så mänsklig Gabriella, det är det jag gillar allra mest med din blogg.
Tack snälla du för tips och råd. Ja, det har vi gjort! Var inget fel på hörseln <3 kram och tack för så enormt fina ord. Blir så glad.
Men tack snälla du för att du skriver så peppande och fint. SÅ starka ni är som familj, jag beundrar er enormt mycket. Så fruktansvärt med mobbing vid så ung ålder.. Får ont i magen.. Barn kan vara så hemska.. Blir så ledsen 🙁 Och han ska aldrig behöva känna sådana känslor.. Tur att han har en sådan fin mamma som påminner om hur fantastisk och perfekt han är. <3 All kärlek till dig och stor kram! Och tack för alla tips och råd.
Hej,jag har två barn två tjejer en 4år och en 18månader man slutar aldrig att oroa sig sen dom födds va hela tiden små till stora grejer.Där med tal jag tycker att det kommer med ålder att dom börja prata mer och mer och det är viktig att hjälpa barnet att säga rätt bästa tips på språkutvecklande aktiviteter med Babblarna,Läs böckerna förstås! Att läsa böcker för är alltid språkstimulerande, men Babblarnas böcker kommer med en extra hjälp.Min dötter som är 4år jag förstår henne mycke bättre och dom har på förskolan språkutveckling med Babblarna ,du kan prata med förskola dom kan hjälpa mycket.Sen där med exsem min dötter hade exem att jag grät varje gång för att hon hade så ont och hon kliade o kliade så att blodet kommer, på Bvc dom sa till mig bara kortison det hjälpte men jag gillar inte att använda kortison den förtunnar huden,du kan alltid göra på Bvc allergitesta.Jag bara duschar min dotter ingen bad i badkar dusha med vatten och ibland weleda calendula och på dom område hon har exsem smörja in med eucerin aquaphor skin balm det va bästa.Jag upptäckte själv att hon får alltid reaktion och exem av produkter som innehåller Sojalecitin , då slutade jag ge henne allt som innehåll den och allt eksem försvann.Lycka till med allting.Kramar till alla mammor vi är bästa.
Hej fina du <3 tack snälla för att du delade med dig. Ja, vi läser massor här hemma 🙂 Kram och tack snälla återigen! <3
Min dotter är snart 17 månader och jag oroar mig för att hon inte säger några ord typ alls. Hon vill inte upprepa när jag säger något typ ”hund, katt osv”. Så följer jag andra mammor på sociala medier med barn i samma ålder som kan säga massor med ord! Förstår såklart att alla barn är olika men det är ändå en lite del av mig som är lite orolig. 😕
Oroa dig inte! Jason var också så i den åldern <3 alla är ju så olika. KRAM <3
Min äldsta son fick diagnoserna autism och adhd grad 1 i sommar.
Nästa vecka ska vi ha ett möte på skolan igen men är orolig för hur de ska gå för honom ändå även om jag vet att han är jätteduktig men han har de kämpigt för de är mycket strul med skolan och vi har haft massa möten men de känns som dom inte fattar vad man säger till dom om saker och ting. Nu gäller de inte alla som är omkring min son men dom flesta.
Och att vi inte bytt skola än är för han har världens bästa elevassistent om dagarna som är värd guld för honom och de får de mesta att funka men som sagt mycket andra strul istället.
Och man kollar efter andra skolor för att byta men de verkar som de är strul i många andra skolor också och inte bara den han går i så jag vet inte vad jag ska göra längre..
Så jag hoppas att nu att detta möte vi ska ha nästa vecka går bra.
Åh jag förstår. Vilken fantastisk och engagerad mamma du verkar vara <3 dina barn är nog enormt tacksamma som har dig. Och det förstår jag verkligen.. Håller tummarna för att allt ska gå bra, kram
Att få barn är att få hjärtat utanpå kroppen och man slutar nog aldrig oroa sig. Har själv två flickor, en på 2,5 år, som har precis så du beskriver med Jason. Talet. Hon pratar mest hela tiden men man förstår väl ungefär hälften. Väldigt få ihopsatta meningar och mycket bara vi förstår. Men hon förstår allt som sägs och hon ändrar uttal när hon pratar och det tror jag är viktigare än själva orden. Att hon förstår hur man bygger meningar med uttal och hur det ”låter när man pratar” om du förstår vad jag menar? Orden lossnar nog. Blir nog ändå remiss till logoped på 3-årskontrollen här med om det inte släpper men jag är ändå inte alltför orolig, man får så bra hjälp därifrån oftast!
Min minsting på 2 månader har haft instabila höfter, en fot som gick att böja upp hela vägen till framsidan på smalbenet (allt det har läkt fick vi reda på idag på ortopeden!) och nu senaste tiden SÅ mycket problem med kolik, jättemycket eksem, torr hud, supertufft med magen. Hon har fått konstaterad komjölksallergi. Pricktestet visade inget men hon har blivit såå mycket bättre med mjölkfri kost så vi skulle behandla det så och se igen vid 6 månader. Sedan har hon haft det jättetufft med sin hals (förståeligt nu när det varit så varmt) och fått det ”klassiska” röda i halsvecken men hon fick så mycket att det blev skinnflått, flagnade massa hud, illrött och vätskade sig. Fy, blir alldeles tårögd av hur mycket hon måste lidit älsklingen. Men efter ihärdigt tvättande, torka försiktigt, ha kompresser emellan och smörjande så är det nu borta. Så skönt!
Men som sagt – mammahjärtat blöder när dom små mår dåligt och man vill ju ta över allt! Kram till dig!
Att få barn innebär ett livstids oroande känns det som, jag är nästan konstant orolig över att förlora någon av mina barn. Dom är ju hela ens liv ❤
Talet kan komma lite senare för en del barn, oftast går det lite fortare när dom börjat förskola så det släpper nog snart men är ju ändå bra att man är uppmärksam. Ni verkar btw vara helt underbara föräldrar 😊
Ja, det är ju verkligen så. <3 TACK för så fina ord <3 kram!!
Tack för att du delade med dig. Du är en fantastisk mamma till dina flickor.. Just det där med allergi är så jobbigt och speciellt när pricktest inte visar något alltid heller.. 🙁 Man får typ prova sig fram vilket kan kännas så tufft. Skickar en megakram till dig. Glöm aldrig vilket jobb du gör!! <3
Håller med dig! Oron började vid plusset och har sett annorlunda ut längs vägen. Men för mig var den allra värst när sonen föddes i oktober förra året. 2 dygn gammal kördes han akut till Göteborg där han blev inlagd på barnsjukhuset. Först visste ingen vad det var och jag och sambon grät floder och det kändes som om vår son skulle tas ifrån oss och jordelivet. Tack och lov för vården och dess kunskap idag! Vår son föddes med en väldigt ovanlig tarmsjukdom och fick opereras när han var 3 veckor. Hela sjukhustiden bestod av oro. Hur ska det gå? När får vi komma hem?
Är så tacksam till sonens läkare och övrig personal som gjort allt så bra och pedagogiskt och som lugnat oss. Nu är oron en annan även att den till största delen är kopplad till sonens sjukdom. Än så länge går det bra för honom men oron för att det ska vända till det sämre finns alltid där i bakhuvudet. Och just oron över att han ska dö är störst i perioder.
Tack Gabriella för att du delar med dig så mycket av ert liv och dina tankar, känslor och din fina familj.
Ja, det är ju så.. 🙁 Skickar en jättekram till dig.. Vet dom där tankarna när man tror att man ska förlora sitt barn. Trodde jag med i början och var helt förkrossad.. Ni är fantastiska och tänk vilken resa ni har gjort tillsammans. KRAM och tack själv. <3 <3
Min son är 2 och pratar inte heller bra. Kommer mer och mer ord. Men han går knte på förskolan än. Tror man blir mest stressad pga omgivningen och all stress kring barnen och vad de kan. Blir nästan som en tävling ibland tyvärr. Men man oroar sig verkligen mer än någonsin sen man fått barn. Min dotter som är 8 månader säger redan flera ord så tror det är väldigt olika. Massa kramar ❤️
Ja, det är ju så. Alla är olika <3 kram
Åh vilken fin dikt, blev alldeles tårögd ❤️
Jag oroar mig lite för vår lilla pojke på 2 månader.. Han har ända sedan födseln kämpat något enormt när han ska bajsa. Är absolut inte hård i magen eller förstoppad utan det är löst och i ”rätt konsistens”. Men han kämpar.. stånkar och stönar och tar i så mycket så att han ibland tillochmed spyr.. De på BVC säger bara att det kommer gå över men när kommer den dagen undrar vi.. 😔 tycker så synd om honom!
Ja, visst är den så fin <3 Förstår det.. 🙁 Det är så jobbigt när dom har problem med det. 🙁 kram och det kommer bli bra<3
Åh såå bra skrivit!!
Alla kämpar med sitt stort o smått! Ingen annan kan döma eller känna som just du och jag! Jag känner så igen dig i din text!! Tack för du lyfter det och visar sån ödmjukhet!
Uppskattar man det lilla når man det stora o att tro på att det kommer gå bra! ❤️
Tack snälla <3 ja, det är ju verkligen så!! Men tack själv underbara du, kram 🙂
Håller med dig till hundra. Man är konstant oro, på en mindre eller större grad. Jag har legat på en ganska stabil orosgrad på mina två äldsta. Men när vi fick vår minsta, som även har en hörselnedsättning så har min orosgrad stegrat. Idag, 3år senare är jag ff lika ledsen och orolig. Vi har fått otroligt mycket stöd från hela öronteamet på NUS, även vår dotters hörselpedagog. Nu har hon börjat en förskola för barn med hörselnedsättning eller barn med föräldrar var dom är döv eller har hörselnedsättning. Det blir med åren lättare att ”acceptera” vardagen och man lär sig så otroligt mycket om deras ”problem” men kommer alltid vara orolig.
Men verkligen 🙁 Åh, förstår. Är lite orolig för Jasons hörsel med för att han är sen i talet.. Vi kollade upp den hos BVC och det visade inget men dom sa att det är svårt att se med det testet dom gjorde men att vi kan få en vidare remiss med om vi vill framöver. KRAM <3 du är en supermamma!
Dom hörde blåsljud på min lilla tjej vid 6 månaderskontrollen i januari, och har väntat på tid till ultraljud sen dess. Ringt flera gånger men de är sån kö att de tar lång tid, på måndag ska vi äntligen dit, den dagen blir hon 1 år och 2 månader! Lång ängslig väntan där oron har fått tryckas ner, hon hade även skena för höfterna från 3 månader till 9 1/2 månad dygnet runt. Lilla lillasyster ❤
Åh, jag håller tummarna för att allt ser bra ut <3 kram
Gud vilken fin dikt! Fick mig att bli tårögd. Tack för att du delade med dig av den, det satt faktiskt något i perspektiv hos mig. Även om jag inte har fått ett barn med hjärtfel och kanske inte riktigt kan greppa smärtan och öron som du, och alla andra mef barn som har hjärtfel och liknande, går igenom så fick den dikten mig att förstå på andra plan.
Förlåt om detta verkar som svammel, ville bara dela med mig av styrkekramar till alla som har det svårt nu i början på hösten. Ni är alla fantastiska! Och starka!
Många kramar till Jolie! Som är så stark!
Men visst är den! Får gåshud varje gång jag läser den <3 tack snälla för så fina ord. All kärlek till dig <3
Jag har funderat på detta nästan varje gång Jolies hjärtfel kommer upp på bloggen och måste passa på att fråga nu när det kom på tal igen! Svårt att formulera mig dock, men ska försöka! Den tanken jag fått är om jag hade tyckt som du att det är bra att hon får växa på sig och bli större innan det är dags för operation. Eller hade jag bara tyckt att det hade varit skönt att ha operationen bakom sig och sen då förhoppningsvis få leva ”vanligt” utan att ha operationen framför sig med all oro den innebär. Följer även Emma Sundebäck på Instagram och deras lilla Benjamin opererades ju nästan direkt efter födseln, men nu behöver dem ju inte gå runt och vara oroliga längre inför den i och med att det är bakom dem. Förstår du hur jag menar? Tänker du någon gång som så att det hade varit skönt på ett sätt att ha det bakom sig eller är du helt d asti vid att det är bättre ju större hon blir? Jag vet inte vad jag hade tyckt och har som sagt kommit på mig själv att fundera över detta varje gång jag ser antingen Jolie eller Benjamin. Kram på dig, tycker du är stark som delar med dig av dina jobbiga stunder, jag är helt säker på att dina inlägg fungerar som stöd för många människor ❤️ hälsningar från Finland!
Skulle hon opereras nu så skulle hon få en biologisk klaff och den håller inte livet ut. Då skulle hon behöva en till operation om några år.. Så nej, jag vill verkligen skjuta på operationen så länge det bara går så att hon kan få en mekanisk klaff direkt eller så att tekniken och forskningen har gått ännu mer framåt så att det finns nya vis att göra på. Emmas son hade ju ett helt annat hjärtfel som bara krävde en operation men Jolies är ju annorlunda. Kram och all kärlek <3 tack för omtanken.
Ja alltså den konstanta oron för sina barn försvinner nog aldrig. Jag är orolig för min äldsta son som är mitt uppe i en utredning för autism, jag kan räkna på en hand sakerna han äter och han kan inte prata i meningar, han har svårt för olika ljud och håller för öronen och blir ledsen. Jag är orolig för min yngsta för att han är i en fas där han blir distraherad konstant när han ammar och inte äter ordentligt. Jag är orolig för vårt mellan barn för att han inte får tillräckligt med uppmärksamher jämfört med dom andra två… och jag ä orolig för dom alla för att jag gått in i en depression och känner mig otillräcklig som mamma 😔
Åh jag förstår verkligen. Ja, det blir ju så till slut 🙁 oron kan äta upp en ifrån. DU är en fantastisk mamma. KRAM
Hej!
Min son är idag 4år och vi bad om remiss till logopeden när han var 3år. Han pratade nästan ingenting vid den tidpunkten, och jag kände mig orolig.. Vi har gått hos logopeden 4 elle 5 ggr detta år, och har nu blivit ”avslutade” där då han kommit ikapp och pratar som alla andra 4åringar. Så var inte orolig, det kommer med tiden. Men jag uppskattar all hjälp vi fick från logopeden, det var superbra!
Hej <3 Skönt att höra verkligen! Ger mig hopp!! Kram
Hej Gabriella. Du ska inte vara orolig för Jasons tal.
Jag har fått lära mig att antingen är man före med talet eller de praktiska ☺️. När han börja på dagis så kommer allt släppa. Min började prata konstant efter bara några veckor på dagis 😂. Bästa är att inte stressa med att träna på tal oh andra saker för det kan blir fel. Jag hade tal förmåga när jag var lite och fanns andledning till de vid födseln ☺️. De stressade oh stressade så min tal blev lite rubbning . Vill bara väl ❤️
Tack snälla för peppen och stödet! <3 kram
Jag och min sambo väntar vårt andra barn och på ultraljudet såg man ett par avvikelser. Blev helt chockad och helt förstörd när de började prata om att barnet kanske har kromosomavvikelser. Har bara gråtit hela helgen. Igår fick vi göra ett fostervattensprov, vi väntar svar på fredag förhoppningsvis. Men den här oron man känner är fruktansvärd, att inte veta vad som kommer hända. Önskar så innerligt att mitt barn ska må bra… Så jag förstår dig verkligen, igår kände jag mig inte lika orolig men idag är oron där igen och jag vill bara dra täcket över huvudet och gråta💔
Men fina du!!! Ååååh förstår verkligen vad du går igenom.. 🙁 fina, fina du.. 🙁 skickar all kärlek och massor med kramar. Håller tummarna för att ni får så bra besked som möjligt.
Hej finis läser din blogg regelbundet och kollar även på dina vloggar. Har följt dig länge och jag är lika gammal som du och har två barn en Son på 2 år och min dotter på 8 mån. Min son pratar inte heller mkt men han förstår allt! Oroar mig också över det och man jämför alltid med andra barn i hans ålder som kan säga meningen och min son säger bara några enstaka ord men förstår allt gör han men talet har inte riktigt släppt ännu. Han går inte heller på förskolan men ska börja nu i september så då kanske språket utvecklas mera. Men förskolepersonalen sa att det är helt normalt och att vissa barn börjar inte prata fören efter 3 års ålder så man ska egentligen inte oroar sig så mkt även fast de är lätt att man oroar sig för allt som förälder. Du har en jätte fin familj och ska absolut inte oroa dig över Jason han är så fin och utvecklad så!
Massa kramar!
Skönt att läsa <3 ja, det är ju så! Alla barn är ju så olika och man kan lätt haka upp sig på det när dom flesta i samma ålder kan något som ens egna lilla inte kan. TACK och stor kram!!! <3 <3 du är en fantastisk mamma!
Jag har hört Jason babbla och det låter braa<3 det kommer släppa 🙂 men som förälder är man mitt inne i bubblan och ser oftast lite sämre från det stora perspektivet.
Jag oroar mig inte så mycket ÄN, men min son äter fruktansvärt dåligt! Det är lite jobbigt.
Men så skönt att läsa 🙂 ja, han babblar på massor och en del förstår man och en del inte, haha! Kram kram <3