Jag jobbar som socionom på ett behandlingshem för familjer med olika problem, exempelvis missbruk. Många barn har det verkligen fruktansvärt och det kan vara oerhört jobbigt att ta in. Men jag älskar mitt jobb och vill aldrig byta. Att få hjälpa föräldrar och barn att få en bättre tillvaro tillsammans, stärka anknytningen mellan förälder och barn, värna om barnets bästa och få se utvecklingen som många familjer gör, det är ovärderligt! Men det är också väldigt tufft i de fall där det inte slutar bra, när barnet/barnen måste placeras i familjehem, när föräldrar tar återfall eller på andra sätt väljer bort sina barn. Det är inte lätt att inte ta med sig jobbet hem, men man lär sig. Dock finns det alltid familjer som fastnar lite extra i hjärtat.

Oj, vad har Jason för skostorlek?

Jag är socionom! Arbetar dock just nu på soc inriktat mot vuxna missbrukare. Har alltid haft lite samma tanke som dig, att det är för påfrestande att arbeta med barn och unga som far illa – framför allt nu när man själv är småbarnsförälder. Nu har jag inte arbetat på just myndighet (soc) mot barn och unga, men har däremot gjort praktik på en öppenvårdsverksamhet där man jobbar behandlande med barn, ungdomar och deras familjer. Kan av den erfarenheten säga att det är en väldigt stor skillnad på VAD man jobbar med när det kommer till barn och unga. Finns ju stora variationer. Jag personligen hade inte i nuläget klarat av att jobba på myndighetssidan med barnavårdsärenden, men å andra sidan är mitt drömjobb att få jobba med öppenvård mot barn och unga, typ familjebehandling. Det jag försöker säga är att det finns så många olika sorters verksamheter som man som utbildad socionom kan arbeta för att göra skillnad för barn och ungdomar som behöver hjälp, man är inte ”tvingad” till en framtid på soc för att utreda, bedöma och besluta i jobbiga barnärenden.
Jag läste för övrigt själv på Umeå universitet, tyckte utbildningen var helt fantastisk.
Kram 🙂

Åh tycker det är så fint att du som influencer ändå vill arbeta med något mer vardagligt i framtiden. Influcencer/eget företag är ju såklart också suuuperstort och något man ska eloge för att ha lyckats med, men tycker ändå det är beundransvärt att du har andra mål och ambitioner! <3 Minns när min största dröm var att bli influencer haha!! Mest för friheten egentligen. Pluggar nu till förskollärare och tanken är att arbeta i förskoleklass eller plugga vidare ytterligare till något!

All lycka till er. Minns när jag följde dig och du hade 11k på instagram, du har kommit så långt och är så duktigt och genuin!!! Kram

Så fina bilder! Tror alla dom utbildningarna/ jobben är roliga! Hade kunnat tänka mig plugga till beteendevetare eller personalvetare om jag skulle plugga igen. En fråga till dig – du hade ett samarbete ett tag sen med ett företag som bland annat sålde personliga jättefina födelsetavlor. Hittar inte det inlägget och vill så gärna beställa därifrån, la inte namnet på minnet såklart. Kan du snälla skriva det här? Tack!

Hej! Har en termin kvar på socionomprogrammet och jobbar just nu med utredning barn & unga. Älskar det! Precis som för dig så klappar även mitt hjärta lite extra för barn. Jag är grymt känslosam som privatperson – har nära till tårar och skratt. Gråter åt i princip allt, haha! Imorse grät jag till vattenfalls reklam på tvn till exempel…! Men jag vet inte… jag har jobbat många år innan jag blev socionom, och tror det i grunden har gett mig en bra grund att stå på. Det gäller att känna sig själv enormt bra innan man bestämmer sig för att bli socionom tror jag. Vem är jag, vad triggas jag av osv. Detta lär man dock få mer pejl på under utbildningen då man utvecklas otroligt mycket!! Men det kan vara nyttigt att ha lite erfarenhet av livet! Jag har alltid varit väldigt medveten om vad som är professionella jag och privata jag. På jobbet antar man ett mer objektivt förhållningssätt gentemot ärendet. Med det sagt betyder det inte att jag är en robot, men jag tror du förstår vad jag menar! Jag låter inte känslorna ta över och påminner mig själv om vad min roll är i det hela. Sen blir det självklart mer känslosamt i vissa fall! Detta är tankar som du kommer få tillfälle att bolla under utbildningen, i alla fall om du läser i Umeå! Om du börjar plugga nästa år så kommer du vara liks gammal som jag var när jag började. Det var en bra ålder tycker jag! Jag var inte yngst i klassen men inte heller Äldst! Jag älskar yrket men man är aldrig fullärd. Det finns ständigt mer kunskap att ta in! Tror du skulle bli en jättebra socionom! Kram!

Var är de vita byxorna ifrån? 😍

Jag ska faktiskt plugga samhälle beteende i gymnasiet nu efter sommaren :)))) älskar din blogg

Jag är själv lärare och kan inte tänka mig ett annat yrke. Men… det finns en baksida av yrket som knappt pratas om under lärarutbildningen och det är alla barn som faktiskt inte har det bra hemma. Vi lärare har anmälningsplikt och jag har gjort orosanmälningar till Socialtjänsten som alla lagts ned, trots bevis. Det är tufft att dagligen sägs hejdå till barn som vet inte har det bra hemma. Sedan är en del föräldrar hotfulla, både i mail och ansikte mot ansikte. Vissa jag jag behövt polisanmäla.

Men att få jobba med barnen, få umgås och undervisa dem. Det gör att jag stannar kvar.

Men det tror jag verkligen att ni skulle kunna göra!!! Med alla goda pannkakor och fruktfat och diverse grejer som ni bara ”slänger ihop” allt verkar ju bli toppengott! 😀 Ni som är så bra på att skapa nya recept och grejer kommer klara det galant tror jag! Och som du säger så önskar en ju verkligen en god smoothie, avokadomacka och pannkakor till en söndagsbrunch! <3

Jag ångrar inte en sekund att jag läste till socionom. Jobbar med utredningar på socialtjänsten.. Ja man får se mycket hemskt, och jag fick en chock under min första praktik då man inte kan föreställa sig hur mycket skit som pågår i samhället och vad vissa barn och familjer lever i. I början hade jag svårt att lämna jobbet och kännde att jag tappade hoppet på mänskligheten. Men sen lärde jag mig att se det som mitt jobb, och oftast lämna det där, gråta ut med kollegor vid behov eller ta en promenad hem för att ”rensa” skallen och släppa det. Kan låta tufft men för att kunna hjälpa kan man inte gå under själv.

Viktigt är också den oslagbara känslan när man bildar relation med fantastiska barn, ungdomar, familjer och bidrar till en positiv förändring i deras liv ❣

Vad pluggar din man med? Och vad jobbar han med? Älskar din familj

Spännande planer! Jag pluggar själv till lärare, år 4-6, har själv två små barn (1,5 år och snar 3 år) hemma men det fungerar. Det negativa med att plugga till lärare att allt negativt man går höra av samhället om hur det är att vara lärare.. Visst kommer det blir tufft men också helt underbart.

Jag jobbar som socionom – har dels jobbat med ekonomiskt bistånd tidigare, jobbar idag med barnutredningar/beslut om insatser.

Oftast handlar det om att föräldraförmågan brister och vi tillsammans försöker hitta vägar för att hjälpa föräldrarna att skapa förståelse kring barnets behov samt hur föräldarnas beteende påverkar barnet. Givande och ”kul”.

En del är såklart de barn som faktiskt far illa och hur man skapar förutsättningat för dem. Det är såklart stundtals jobbiga situationer – men trivs endå bra.

I framtiden önskar jag jobba inom LSS-verksamhet / mer organisatioriskt/politiskt. (därför jag utbildade mig).

Älskar min utbildning – såå bred och finns mycket möjligheter. Arbetsmiljöverket/kurator/behandlare/utredare/bistånd/enhetschef/fängelse, hvb, sjukvård

🙂

Jag har en beteendevetenskaplig utbildning, fil.kand i psykologi. Jobbat inom olika myndigheter, samt kommun. Bred utbildning och ger goda möjligheter till arbete.

Hej. Vart kommer dina fina vita kläder från? ☺️