I måndags var vi hos en jurist för att göra vår bodelning. Det kändes så otroligt konstigt att på något vis.. Fick en så obehaglig känsla i hela kroppen när jag tittade på mina barn som faktiskt var med. Tänk att dom inte ska få ha sin mamma och pappa under samma tak. Tänk att vi ska gå isär nu efter 10 år och att vi inte ska vara ett par med. Att allt vi lovat varandra liksom inte gäller längre. Det gör så ont. Inte för att beslutet känns fel eller ens tveksamt utan mer bara för att det är en sorg att vi faktiskt står där vi står och att det är såhär det ska bli nu. Och att det känns rätt. För mig är det på något vis det sorgen sitter i. Att det är bestämt och klart och att våra vägar går åt olika håll härifrån. Och att det är det rätta beslutet. Något som däremot känns SÅ bra är att jag ska bo kvar i huset. Känns nästan lite för bra för att vara sant att barnen ska få kvar sin trygghet där och att jag får behålla allt det som jag har jobbat för. Är så otroligt tacksam för det.
Nej, måndagen var en sjukt tuff dag i överlag. Verkligheten kom ikapp lite under mötet. Tårarna var överallt och jag fick vara barnfri hela kvällen då jag hade haft kidsen under förmiddagen. Vi käkade tidig middag ihop på stan efter mötet och sedan drog jag till gymmet där jag bara köttade på stenhårt och stängde av alla känslor. Efter det drog jag hem till Tove för en middag nummer två, vin och massor av tjejsnack. Fattar inte hur hon kan få mig på bra humör när allt känns som tyngst men hon lyckas alltid så där satt jag i hennes soffa och skrattade ihjäl mig åt precis allt och ingenting.
I slutändan så vet jag att detta ÄR det bästa för våra barn. Man ska aldrig hålla ihop bara för barnens skull även om det alltid såklart är första tanken. Man förtjänar att vara lycklig och jag vill visa mina barn att man ska följa sitt hjärta och leva sitt liv så som det känns bra och rätt. Inte som man ”borde” eller enligt vad andra tycker är rätt och fel. Man har bara ett enda liv och det pågår precis här och nu.
Kommentarer
Så tungt! Förstår din sorg, man vill ju så gärna få vara alla tillsammans för alltid. 10 år är en lång tid så förstår den stora omställningen, men som du skriver så mår barnen bäst om föräldrarna är glada och mår bra. Hoppas att du får en bättre kväll.
KRAM och tack snälla du! <3
Åh det är så svårt att inte vilja fråga varför. Du känns så ”nära” oss läsare och ja, det känns svårt bara.. men respekterar självklart er och ert beslut. Önskar er båda allt gott!
Tack snälla <3 kram
Gabriella, jag har följt din blogg i flera år. Du har en väldigt bra sådan. Jag hoppas allt ordnar sig till det bästa för er. Vill bara säga till er håll i er förmäga att samarbeta när det gäller barnen. Ta hand om er!
TACK snälla du <3 kram
Jag frågade mina vänner som velade fram och tillbaka om de skulle separera eller inte, om de hade varit tillsammans idag om det inte var för barnets skull. Båda sa nej. Tyckte det var rätt tydligt svar på hur de skulle göra… de är separerade nu och lever båda bra lyckliga liv och är goda vänner! Hade kunnat sluta i katastrof istället.
Förstår helt <3 KRAM <3
Det låter som att ni kommer lösa saker bra. Och toppen att du ska bo kvar, det tror jag är ett riktigt klokt val!
Känns så bra 🙂 Kram <3
du är en stark kvinna du kommer klara detta galant, skönt för dig o ha en sån otroligt bra vän i ditt liv, såna har jag med 🙂 det behövs när livet är tufft ibland 🙂 du är en sån förebild för mig o många andra 🙂
TACK <3 ja, det är så värdefullt, kram! 🙂 <3
Fy vad jobbigt att var och varannan skriver att hoppas ni hittar tillbaka till varandra. Ifall beslutet redan är taget och skilsmässopapper är påskrivna är det ju över. Det är som folk skulle skriva hoppas du känner att du vill börja jobba på ett en arbetsplats igen som man redan sagt upp sig ifrån. Kanske konstig jämförelse men i det fallet skulle ju ingen säga det. Så varför kan inte folk bara respektera ert beslut.
Ja, det är skitjobbigt! <3 Kram till dig!
Har du funderat på att kanske skaffa en assistent? Jjag menar du o F jobbade väl tillsammans och ni ska du klara allt själv? Jag tror så klart att du kommer greja dt men jag tänker också att dt blir väldigt stressigt för dig, det märks ju att du knappt hinner sova så mycket som du behöver / borde. Var rädd om dig och tänk på att även om dt kostar att ha avlastning i form av ASS så är dt värt för din hälsas skull! Jag menar så klart inget illa då utan tänker bara på din hälsa. Förövrigt så blir jag imponerad av allt du klarar! Du är stor inspiration för många!!
Ja, jag ska försöka lösa något sådant. Vi får se hur det blir! Känner inte att jag vill ha någon så nära mig hela tiden just nu men kanske blir något mellanläge och att jag tar in en fotograf vid behöv eller så, kram <3 och tack för fina ord, blir så rörd!!<3
Hur lever Tove och hennes man/familj? Jag skulle tycka att det var jobbigt om min bästa vän hängde sådär frekvent hemma hos oss, min man och mina barn var och varannan kväll. Jag har stöttat flera av mina vänner som gått igenom tuffa saker genom sms, ibland telefonsamtal och långpromenader men de har inte fått ”flytta” in till oss eller uppta all min tid. Därmed inte sagt att jag inte finns där för mina närmare vänner i vått och torrt.
Tänker inte gå in på hur hon lever då det är hennes privatliv men vi ar umgåtts typ varje dag sedan 2015 så du behöver inte oroa dig för vår relation eller att någon tycker att vi umgås för mycket/lite 🙂 jag har inte flyttat till henne och upptar inte all hennes tid. Långt ifrån! Hon är här precis lika mycket som jag är hos henne och vi umgås sjukt intensivt och har alltid gjort. Hur du stöttar dina vänner är ju upp till dig och alla får ju göra som dom vill, kram på dig!
Det där är så olika hur man är som person. Du hjälper till och stöttar som vän på det sätt som känns bäst för dig och någon annan kanske hjälper till genom att öppna upp sitt hem för en vän när hen går igenom en kris/separation i sitt liv. Vi är alla olika och har olika behov och visar kärlek på olika sätt till våra vänner. Finns inget rätt eller fel. Låter som att Gabriella och Tove har en väldigt fin vänskapsrelation <3.
KRAM <3
Hej Gabriella!
Jag separerade från min sons pappa i februari och jag känner fortfarande en sån extrem skuld över det. Har träffat en ny nu och när jag tänker på att vi kommer skaffa barn i framtiden så får jag ännu mer skuldkänslor. Tänker bara att min son kommer känna sig som det ”misslyckade” barnet om du förstår hur jag menar. Känner skuld över allt med separationen trots att jag vet att det var för det bästa. Har du några tips eller lite pepp?
Men varför då!? Känn tvärtom! Hur underbart att du har träffat en ny? DU förtjänar att vara kär och lycklig!! <3 och ditt barn förtjänar att ha en lycklig mamma! Allt man känner återspeglar sig ju på barnen. Och om ni får barn är det ju bara magiskt fint att ni kan ge honom ett syskon? Så vänd på det istället! Allt handlar om en positiv inställning och positiva tankar. KRAM <3
Jag kan bara tänka mig att det är riktigt tufft.. tur du har sån fin vän, alla borde ha en sån i sitt liv. Kram!
Jamen visst, kram <3
Vad fick dig att bestämma dig att stanna kvar i huset? Nyss var du ju ohändig och kände att du inte skulle klara av det. Bara nyfiken!
Bestämde mig för att jag visst kommer klara av det 🙂 kram <3
Även fast beslutet känns rätt så finns nog alltid där en sorg, en sorg för att livet inte blev så som man hoppades att det skulle bli. Men du är stark och kommer tillslut även kunna hämta styrka i detta! Era barn kommer när de blir äldre se vilka kärleksfulla och respektfulla föräldrar ni varit och kommer vara gentemot varandra och barnen. Ni har bara allt att vinna på ert beslut.
Jamen visst är det så <3 kram kram och tack för peppen!
Så klokt! Hoppas att både du och Fjodor blir lyckliga på varsitt håll med barnen. 🌺 Er relation tar ju bara en ny form. Kan vara fint det också! Allt blir som det är menat, det är jag säker på!
Var rädda om er!
Tack fina du, det tror jag med! Stor kram! <3 <3
Ja hoppas ni hittar tillbaka till varandra ni är gjorda för varandra
Nej, det är vi inte <3 kram!
Du är så klok, klart att man ska vara lycklig och absolut inte hålla ihop bara för barnen, det blir sällan bra.
Du ska lyssna till ditt hjärta, till vad du vill i livet och sen köra på. Det blir bra längre fram.
Förstår din sorg också, det är ett kapitel som avslutas i ens liv, det är ett löfte som bryts, det är en dröm som kraschar och det är en framtid som tar en rejäl omvändning så att det skakar än, hur rätt att än känns så skakas man om, av allt. Så en sorg är det alltid. Men då är det okej att sörja den också och sen gå vidare. <3 Kram fina, kämpa på.
Vad fint skrivet. Tack för så peppande och varma ord. KRAM <3
Bara en fråga, hoppas du ej tolkar den fel. Som bilderna i detta inlägg: är dom från juristen? I sådana fall: hur kommer det sig att ni tar bilder där? Känns så märkligt att behöva tänka i en sådana situation ”Just det jag måste ha bilder till bloggen också! F kan du ta här på mig och J?” Förstår du hur jag menar? Känner du att du måste ta bild pga bloggen i situationer som du annars kanske inte skulle tagit bilder?
Ja precis! Det är faktiskt exakt så det är! Förstår absolut hur du menar och jag kan hålla med, men det är ju mitt jobb så det är bara att göra det 🙂 Kram kram
Vill bara skriva att jag håller med dig till 100% om att man INTE ska hålla ihop för barnens skull. Jag fick höra av mina föräldrar när de till slut separerade att de fortsatt bo ihop för ”min skull” men det resulterade tyvärr bara i ett hem med en dålig stämning, istället för två hem där alla mådde bra! Klart att det är fantastiskt att kunna leva ihop livet ut men livet är ingen saga helt enkelt! Tusen kramar <3
Håller helt med dig! Stor kram och tack för peppen <3
Jag får en tanke när jag läser dina inlägg. Är det verkligen svart eller vitt? Oavsett vad ni går och har gått igenom.. Vem säger att denna break up inte blir en wake up? Alltså den sprudlande kärleken finns naturligt bara ganska kort efter man blivit ihop. Det övergår ju liksom till en djup trygg förälskelse där det trygga vinner över smekmånadskänslan, tycker JAG. Missförstå mig rätt, men ni liksom har/hade ett (bra?) sexliv, båda har ett kompisumgänge på sidan om. Ni tränar, skrattar ihop emellanåt. Känns som att det uppstod en panik när huset var klart, två barn födda. Lite ”-jaha vad ska vi göra nu då? Ska livet vara såhär nu?” Typ att vardagen kom ikapp? Vardagen som barnen älskar, som är så sjukt tråkig men värdefull. Att ni varit mycket osams tror jag beror på stress, småbarnsåren generellt, man är så lätttriggad och lättirriterad. Kanske har du fått värre pms efter två barn. Det fick jag.. . Att man behöver träna på att säga förlåt. Se det fina man faktiskt har. Tacksamhet.
Fy vilken kommentar jag skriver. Vågar egentligen inte publicera den. Känns som pekpinnar osv. Men det är verkligen något som slog mig när jag läste detta……
Nja, det stämmer inte i vårt fall men förstår absolut hur du tänker <3 men nä, vi är inte menade för varandra helt enkelt och här går vi skilda vägar av väldigt många bra anledningar som inte handlar om småbarnslivet eller något annat som du nämnde, kram kram <3
Misstänker att det är just Familjens Jurist ni har varit hos? Känner igen inredningen och stolarna haha. Väldigt bra val i så fall. Dom vet verkligen vad dom gör.
Ja, det stämmer! Håller med, kram