Gabriella Joss Gabriella Joss
AllmäntHjärtebarn

22:09

Jag och Jason kom precis tillbaka till vårt ”hem” medan F är kvar med Jolie på sjukhuset. Vi har varit tillsammans i princip hela eftermiddagen då hon flyttades från intensiven till barnhjärtcentrum vid 14-tiden. Allt har gått så bra men det gör så jäääääävla ont i mig att se henne så som hon är och så som hon mår just nu. Så utslagen och trött är hon.. Känner knappt igen mitt egna barn. Hon har ont överallt och är gnällig och ledsen, vill inte ha sladdar och kateter och är väldigt påverkad av morfinet och andra mediciner. Det är jobbigt att se henne så hjälplös. Vid ett tillfälle så satt jag och pratade med henne och plötsligt så blev hon rosslig i halsen och ville hosta men kunde inte då det gör så ont över hela bröstkorgen för henne då. Hon satte plötsligt i halsen och kunde inte andas alls. Det såg ut som att hon bara gapade och skrek helt tyst (i panik) och jag blev helt skakig och full av tårar. Fick sådan panik i hela mig. Minns bara hur jag ropar på F (som sitter i en soffa i samma rum), gråter och går iväg. Håller för ansiktet och vänder mig bort. En sköterska kommer in och hjälper F och jag bara står på sidan och tårarna rinner. Det är så jag alltid har hanterat paniksituationer med barnen. Jag bara går för jag kan inte se. Blir så arg (och sjukt jäkla besviken) på mig själv att jag är så men det är något i mig som gör att det sker per automatik. Jag kan bara inte se. Sedan vet jag inte om jag hade reagerat annorlunda om jag visste att jag var den enda vuxna i rummet och om vetskapen kring att jag var den enda som kunde ”rädda” barnet hade gjort det annorlunda. Förmodligen. Men har aldrig varit i den sitsen och barnens pappa har alltid varit med när det har hänt något sådant här. Nej, fy.. Det var hemskt. Jag har varit så trött, sliten och känslig idag. Men samtidigt rätt lugn och trygg. Men det beror nog på att allt har gått bra och att hon återhämtar sig väldigt, väldigt snabbt. Jag litar på sjukvården och dom är så otroligt fina på avdelningen. Beundrar dom SÅ mycket. Vilka hjältar!

Jag har annars mått bra och som sagt känt mig stabil typ hela dagen men nu när jag sitter här så känner jag mig plötsligt ledsen igen. Jag vet inte ens varför. Kanske för att jag har snusat till och från under dom här dagarna och inte har gjort det nu på ett par timmar, kanske för att jag saknar F och Jolie eller kanske för att situationen i sig är så himla påfrestande och jobbig. Återigen så är barnens pappa den bästa som finns och körde iväg mig en stund på kvällen då han såg att jag behövde vara för mig själv. Och så tar han båda barnen som om det vore ingenting och säger ”stressa inte och ta den tiden som du behöver så ses vi sen”. Vem är han ens? Och vad har jag gjort för att förtjäna att han bryr sig så mycket om mig precis just nu medan han samtidigt orkar vara en superpappa till båda våra ungar? Och då har han sovit sjukt lite dessutom efter en lång natt på intensiven. Jag har alltid haft ett så mycket större behov av egentid än vad han har haft och ibland när jag inte mår bra så kan jag helt enkelt inte ha någon runt mig över huvud taget. Spelar ingen roll om det är barnen som jag älskar mest i världen, spelar ingen roll vad det är för situation vi befinner oss i. Ibland behöver jag bara vara ensam och han ser direkt på mig när det går åt det hållet. Jag är så extremt lättstressad och känslig och han är så otroligt trygg och stabil. Och det är något som alltid har gjort att jag har känt mig dålig i vår relation (för att han alltid pallar när jag inte gör det) samtidigt som det har givit mig ett sådant extremt lugn också. Och det fina är att han för senast några dagar sedan sa ”du orkar alltid när du måste” när jag berättade hur dålig jag känner mig som är så svag just nu. Jag är så lyckligt lottad att jag fick barn med just honom. Att han alltid ser mig, bryr sig om mig och höjer mig i min roll som mamma när jag ifrågasätter eller skuldbelägger mig själv.

Ni som frågar om vi kommer att bli tillsammans igen.. Det är typ den mest frågade frågan i min dm om man räknar bort allt som har med Jolie att göra, haha. Jag vet ingenting. Och det är det sista jag orkar tänka på just nu heller. Men jag älskar honom mer än allt iallafall. Lika mycket som jag älskar mina barn. Jag älskar honom som människa, som pappa och för att han är precis den han är. Har aldrig träffat en människa i mitt liv som har ett finare hjärta än vad han har. Han var verkligen min första, riktiga kärlek och min allra bästa vän och jag som har så svårt med kärlek och känslor har väldigt svårt att släppa alla känslor helt när jag har känt så mycket som jag faktiskt har gjort för honom. Ni som har träffat er partner tidigt i livet vet nog vad jag menar när jag säger att det är en känsla som inte går att beskriva. Man blir verkligen familj på riktigt och man får verkligen följas åt genom den där viktiga tiden i livet när man går från barn till vuxen. Det är speciellt. Nej, jag vet inte. Jag är så känslosam just nu över huvud taget. Alla mina känslor är precis överallt och jag har svårt att placera dom på rätt plats. Men något jag kan placera är att jag älskar honom och är tacksam för att han finns för både mig och barnen just nu. Jag hade inte klarat en sekund av detta utan honom.

Hela morgonen spelade jag och Jason Mario Kart. Är det något som många kanske inte vet om mig så är det att jag är väääärldens nörd i det. Är sjukt duktig på det också, haha. Så vi spelar mycket tillsammans hemma! Jason älskar ju alla typer av tvspel och vi får ständigt påminna om att han ska sätta sig på ett bra sätt då jag är livrädd att han ska få gamnacke ;p Han brukar alltid sitta så krokigt med ryggen och nacken också när han inte spelar på tvn. Han får inte spela så mycket som han vill heller såklart. Hade han fått välja hade han suttit med sitt Nintendo eller med sin iPad dygnet runt typ.

F ringde och sa att Jolie ville ha hallon och ballonger så jag och Jason åkte och fixade det. Även han fick såklart en ballong.

Köpte också klistermärken som vi klistrade på ballongerna för att få extra mycket enhörningar (som hon älskar) på dom.

När vi äntligen fick komma dit så var det en sådan lättnad. F drog iväg med Jason i typ två timmar och jag fick egentid med min lilla tjej. Trots att hon är känslig och ynklig, knappt orkar prata eller röra sig så vågar hon säga det hon tycker och känner. Och det kändes så himla bra. ”Mer saft”, ”aj, det gör ont”, ”nej, inte så” osv orkade hon säga och då kände jag på något vis att min dotter finns kvar där inne trots att hon är så borta och annorlunda just nu.

Dadelboll till fika =)

Hon fick äta alla sina favoriter också. Blev bara någon liten bit av allt men det var imponerande att hon orkade tugga över huvud taget. Oliver, sushi och rosa munkar, haha. Bra kombo.

Nu smsade F att Jolie ville ha mamma istället för pappa så vi ska nog byta av. Det känns så läskigt men det blir nog bra för jag vill ju såklart vara nära henne också. Vi hörs snart igen. Och jag ska försöka svara på alla era kommentarer när jag har en stund över med. Vi får se när det blir men vi är ju här i säkert två veckor till så har ju lite tid på mig. Tack för att ni finns och tänker på oss. Det betyder så mycket. Stor kram/G

Skriv kommentar

  1. Lisa

    Tyckte också att jag mådde så bra när vi var på IVA och avdelningen, men sen när man kom hem till Ronald. . . Då blev det alltid en lipstund! 🙈😭😭 Tänker att när man är med barnet stänger man av vissa delar av dig själv, för du är för knäppt och jobbigt att se sitt barn sjukt och man koncentrerar sig p0 barnets välbefinnande liksom. Sen kommer man ”hem” och kan känna allt igen! 💔

  2. Elin

    Så fint att ni har varandra 💗 Önskar Jolie och familjen all kärlek och välmående. Vilken liten kämpe ni har 🌸 Kram

  3. Lo

    Vet du vad jag tänker när jag läser det du skriver om F? Att de flesta bara kan drömma om att hitta någon som ens i närheten så bra för dom. Många är i relationer som inte är i närheten. Jag vet förstås inte anledningen till att ni gått skilda vägar. Men det verkar som han har allt du söker i en partner. Jag hoppas det blir ni igen, känns som ni är menade.

Visa alla 7 kommentarer
AllmäntHjärtebarn

Tisdag

Jolie har återhämtat sig så otroligt bra och kommer att få flytta från intensiven redan idag. Inatt tog dom bort respiratorn helt och då fick hon ett andningsuppehåll. Så himla läskigt.. Men det hade gått bra och pappan var på plats då. Hon hade också vaknat till och varit törstig och frågat efter Jason. Hon hade sagt att hon ville sova med honom innan hon somnade om igen. Mitt hjärta går sönder av kärlek. Det är så fint att dom har ett så starkt band till varandra. Jason sken upp som en stor sol när jag sa att vi ska få träffa lillasyster lite senare idag. Jag är så tacksam att allt bara går åt rätt håll hela tiden. Hade inte ens föreställt mig att det skulle kunna gå såhär bra och att hon skulle få flytta från intensiven såhär fort efter operationen.

Skriv kommentar

  1. Penny

    Det är i såna här situationer personer visar sitt rätta jag, F verkar vara en helt fantastisk pappa/ man håll hårt i honom liksom du är en helt fantastisk mamma 🥰😍

  2. Tess

    Du skriver så fint och målande att jag blir tårögd. Är så genuint lycklig för att allt gått bra. Kramar om mina egna barn och känner tacksamhet för att vi är friska och krya. Det är bra att bli påmind ibland mitt i vardagsstressen. Stor kram till er alla!

  3. Sara

    Är så rörd och tagen av er resa, har ni någon insamling i Jolies namn som går till forskning? Vill gärna bidra ❤️ Massor av styrka och kärlek till hela er familj, ni är fantastiska!

Visa alla 6 kommentarer
AllmäntHjärtebarn

22:54

Att skriva har alltid varit terapi för mig. Så nu är jag här inne igen. Inte för att jag känner att jag måste utan bara för att jag vill. För att det är skönt att skriva ner och skriva av sig. Jag behöver det.

Till att börja med vill jag återigen skriva TACK till er. Kan inte tacka er nog för all kärlek <3 Och sedan måste jag skriva att jag är så lättad och lycklig. Klart att jag fortfarande är rädd och i någon form av chocktillstånd men jag känner bara att allt kommer att bli bra från och med nu. Det värsta momentet som var själva operationen är avklarat och nu ska vi bara komma på fötter hela familjen igen och läka. Framförallt Jolie då. Och jag vet att återhämtningen är en resa i sig men vi är förberedda på den och på hur den kommer att gå till på ett ungefär. Jag håller alla tummar och tår att vi slipper komplikationer, eventuell vätska runt hjärtat eller annat som kan uppkomma. Men jag har bra magkänsla och jag hoppas att den stämmer.

Jag är så tacksam för att kirurgerna här i Göteborg har räddat min dotters liv och jag är så tacksam över att dom lyckades med ross-operationen som var ett av alternativen och det vi alla var överens om att vi föredrog. Vi visste dock inte vilket av alternativen som skulle bli av förrän dom faktiskt kunde se hennes klaff ”på riktigt” och inte bara med ultraljud och röntgen. Så hela denna dag var som en evig väntan på något som vi inte ens visste. Det andra alternativet som vi var rädda för var att hon skulle få en mekanisk klaff. Anledningen till varför mekanisk klaff inte var något som vi eller kirurgerna önskade var att Jolie skulle behöva äta blodförtunnande mediciner resten av sitt liv med denna. Och eventuellt ha en pacemaker med om det skulle uppstå vissa komplikationer som vi också kom in på. Och det är väl inget som någon önskar sitt barn? Klart att det är bättre att göra det och faktiskt få leva men om alternativet finns att slippa så är det ju fantastiskt. Och det fick hon. Jolie kommer att behöva opereras igen i framtiden men har vi tur så slipper hon då en sådan här stor och öppen hjärtoperation och man kan gå in genom ljumsken istället och operera. Det är inget jag vill tänka på just nu dock då det lika gärna kan bli när hon är vuxen och alltså väldigt långt fram i tiden.. Så det får vi oroa oss över längre fram. Just nu njuter jag bara av att min dotter faktiskt lever och att operationen gick utan några komplikationer.

Jag ligger på rummet i vårt ”vanliga” hus med Jason just nu. Han sover så gott bredvid mig. F är på intensiven med vår lilla  tjej. Dom ringde oss därifrån vid 18:30 och sa att vi får komma och hälsa på och vi tog på oss skorna och sprang dit alla tre. Jag fick gå in först och benen skakade, hjärtat slog i otakt och det kändes som att jag skulle kräkas och svimma på samma gång. Var rädd för det jag skulle få se, var rädd för hur jag skulle reagera och kände hur tårarna brände. Ville bara ha med mig F in men i dessa tider så får man bara gå en och en. På skakiga ben kom jag in i rummet och plötsligt så försvann alla tårar som låg och brände. Förstod inte vad som hände med mig. Där stod jag och bara mådde bra. Strök min dotter i håret, sa att jag älskade henne, pratade med sköterskan som var där… Allt kändes så bra. Hon såg ut att må bra trots alla sladdar, slangar, allt blod, alla infarter.. Det kändes bara helt okej plötsligt efter en dag av oro, tårar och ovisshet. Kände mig som en så konstig och dålig mamma. Varför reagerar jag såhär? Varför tar jag så lätt på att se min dotter ligga där nedsövd och uppkopplad till typ tio datorer? När jag kom tillbaka till F och Jason så var det såklart Fs tur att gå dit och när han kom ner så sa han ”det var mycket lättare än vad jag trodde att det skulle vara”. Vi kramades länge och jag kunde pusta ut. För det var exakt min känsla. ”Jolie såg ju ut att må jättebra” sa han. Och det gjorde hon verkligen. På något konstigt sätt så såg det faktiskt ut så och det var fint att vi båda fick samma känsla och upplevelse. Jag tror att det på något vis var en lättnad för oss båda efter en så sjukt orolig dag att bara få se henne andas och leva.

Ikväll somnar jag lättad och har jag tur så kommer F tillbaka från intensiven och sover här med oss. Anledningen till varför han är där nu är för att Jolie eventuellt ska väckas redan ikväll. Det verkar dock ha blivit ändrade planer och hon kommer nog att få sova tills imorgon istället. Vi får väl se. Men jag kan säga att jag saknar honom så mycket. Har verkligen vant mig vid hans trygghet och hans närvaro. Det finns seriöst ingen människa i hela världen som kan få mig att känna mig så trygg bara genom att finnas nära. Så tacksam att just han är pappa till mina barn.

Imorse kom vi tidigt till barncentrum här i regniga Göteborg. Känns som att det var i ett helt annat liv trots att det var imorse. Minns att stegen dit var så tunga, ville gråta heeeeela tiden men försökte låta bli framför barnen och allt kändes bara så läskigt, fel och overkligt.

Jolie fick göra sin tredje dubbeldusch innan operationen och vi lyssnade på musik och blåste såpbubblor under tiden. Hon fick ta på sig sina sjukhuskläder efteråt och så vinkade jag och Jason hejdå till pappa och Jolie. ”Jag vill inte säga hejdå” sa hon när vi skiljdes åt och mina tårar bara kom trots att jag försökte hålla tillbaka dom allt jag kunde. ”Du får drömma något fint och spännande och berätta vad du drömde sen när du vaknar” lyckades jag klämma fram. Sedan satt jag och Jason och bara grät och grät och grät tillsammans i väntan på att F skulle komma tillbaka till vår våning igen. Jag grät för att allt gjorde så ont och Jason grät för att han var tvungen att vara med mig och inte fick umgås med sin pappa ;p

När F kom tillbaka så grät jag ihjäl mig i hans armar och sedan gick vi dom där tunga stegen tillbaka ”hem”. Det kändes hela tiden som att vi hade glömt att ta med oss något viktigt under hela promenaden. Det var en konstig känsla att bära hennes lilla enhörningsväska utan att hon var med. Hon fattades verkligen oss.

Sedan gick bara timmarna och dagen. Vi har myst här i huset, varit ute, åkt en sväng i butiker och köpt presenter till vår lilla tjej.. Köpte tre klänningar som hon kommer att älska, en enhörning i glitter som Jason fyllde med hennes favoritgodis, medaljer (då fjärilen Rosali i boken om att operera hjärtat får det efter sin operation och Jolie har varit noga med att hon också vill ha det) och lite annat som hon tycker är kul. Jag passade på att köpa en ansiktsmask som jag faktiskt har på mig nu + lite nya läppstift med. Timmarna stod verkligen stilla och det var svårt att få i sig mat, att prata om något och att tänka på annat än att dom precis just nu skär i mitt barn. Jag är ju en mästare på att visualisera saker i huvudet i form av bilder och video med och det är något som i sådana här situationer inte alltid är till min fördel. Kändes som att jag saknade luft hela dagen. Och vetskapen att operationen skulle ta cirka åtta timmar var bara hemsk. Väntan var hemsk.

Körde förbi mitt gamla jobb och jag insåg hur mycket som har hänt i mitt liv på dessa sex år. Det var nog här mitt liv började på riktigt. Jag blev gravid, började satsa på mina sociala medier och vips står jag här där jag står idag. Jag hade nog aldrig kunnat ana hur livets resa skulle bli. Det blir inte alltid som man har tänkt sig men det kan bli väldigt bra ändå.

Mitt i middagen ringde dom som sagt från intensiven och vi bara kastade allt och fick bråttom till vår lilla tjej.

Och att äntligen få se henne och känna på henne var typ bland det finaste jag har varit med om på något sätt. Det var typ som att få träffa sitt barn efter en förlossning. Jag var bara så lättad och lycklig och ja.. Lycklig. Lycklig över att det hade gått så bra. Har fått veta att hon har andats i princip helt själv sedan hon kom från operationen och bara en sådan sak.. Hon är så stark, min lilla, lilla tjej. Längtar tills hon vaknar och kan babbla med mig igen. Hon säger alltid ”alltså mamma, vet du..” innan hon berättar det hon ska berätta, haha. Nu rinner mina tårar längs kinderna igen. Men gud vad jag älskar mina barn. Det är helt obeskrivligt.

Och denna kille då. ”Jag vill ha samma hår som pappa” =) Och så fick det bli. Han är nöjd och vi är nöjda, haha. Han är verkligen världens bästa storebror. Han ville så gärna följa med och träffa lillasyster nu direkt men det fick han ju inte på grund av corona. Han blev så himla, himla förkrossad. Jag tog bilder och videos på henne när jag fick komma upp till intensiven som jag visade honom sedan. Märks att han är så stolt över sin lillasyster. ”Kommer Jolie att kunna leka med mig sen igen mamma? Direkt hon vaknar eller?”. Att ge mina barn varandra är verkligen det bästa jag har gjort någonsin. Sa till F idag att jag vill ha tio barn till, haha. Lär ju ångra mig om det snart igen men jag stänger verkligen inte dörren för det trots att jag flera gånger har tänkt att jag faktiskt är helt nöjd.

Tack för att ni har varit med oss på den här resan. Jag är verkligen så lyckligt lottad som får ha en hel armé med tiotusentals fina tjejer som peppar och hejar på mig och på oss. Jag hade verkligen inte haft samma styrka om det inte vore för just er. Så ni betyder så mycket mer än vad ni kan förstå. Och jag är så tacksam över vården här i Sverige och över dessa fantastiska kirurger som räddade min dotters liv under dessa åtta, långa timmar. Kram/G

Skriv kommentar

  1. Carolin

    Gråt ihjäl mig när jag läste allt detta. Över hur fina ni är, hur fin storebror Jason är & över hur stark Jolie är. Vilken superhjälte hon är ♥️

  2. M

    Jag gråter. Jag gråter för att ni är en sådan fin familj, att du är en sådan fin mamma, att er dotter är lycklig som har er! Gråter för att jag känner igen mig så i dina ord. Jag har haft en svårt sjuk son som föddes 2017 och dog under 2018 (ej hjärtfel utan annan sjukdom). Jag är bara så glad och lycklig att det gått så fint och att ”det värsta är över nu” för er del. Hoppas på snabb bättring för Jolie och att ni snart är tillbaka hemma i Umeå igen. Många många kramar!

  3. Hanna

    Grät mej genom hela inlägget.. vilken fruktansvärd lång väntan. Min mamma opererades för en hjärntumör för ett par år sedan, en operation som skulle ta ca 3 h, men som tog 8 (!!) och vi hörde ingenting ifrån sjukhuset under tiden, den väntan var fruktansvärd 😧 är så glad att allt gick bra 🙏🏼 Hoppas hon återhämtar så lika bra ❣️❣️❣️

  4. Angelica

    Tack för dina fina inlägg! ❤️ Jag satt och grät när jag läste det, och så kom jag hit:

    ”Jag grät för att allt gjorde så ont och Jason grät för att han var tvungen att vara med mig och inte fick umgås med sin pappa ;p”

    Hehehehehe underbart!

  5. Elin

    Vilka härliga nyheter att allt gått bra. Har tänkt på er så mycket under senaste dagarna. Ni är verkligen starka och jag beundrar ert sätt att hantera detta som familj.
    Grät när jag läste inlägget, du skriver så fint om dina barn ❤️

  6. Micaela

    Så otroligt starkt å läsa om era erfarenheter! Kan inte ens tänka mig hur påfrestande det måste vara. Tårarna bara rinner av att läsa. Så glad att allt hittills gått bra för er lilla tjej! ❤️

  7. Ida

    Tårarna bara sprutar, herregud vad fina och starka ni är ❤️ Så underbart att hon mår bra så fort, blir så himla imponerad av henne! Minns när ni la ut den bilden på henne när hon var bebis när hon sträcker sig som superman och kallade henne SuperJolie, och det är ju precis vad hon är ❤️

  8. Hanna

    Vad skönt att allt gått bra för Jolie. Dock måste jag skriva att jag reagerade på att ni vart ute i butiker, du har gymat osv i pandemi tider. Och sen har du rört dig på sjukhuset bland sjuka barn. Är du inte rädd för att risken finns att du blivit smittad av covid och sen rört dig i sjukhusmiljöer?

  9. Ida

    När jag läste Jolies ord om att hon inte ville säga hej då, då brast det för mig <3 hon satte verkligen ord på det som hela familjen känt, stunden då det är dags <3

  10. Kajsa Vik

    Grät så mycket när jag läste 😭😭 Är så glad att allt har gått bra. Ni är verkligen en riktig power familj ❤️

  11. Cecilia

    Blir helt tårögd av att läsa detta, ni är så starka allihopa som klarar detta, lycka till i fortsättningen med ❤️

  12. M

    Jag önskar jag kunde skicka en bild på hur jag ser ut, Sitter på campus och läser o bölar och försöker gömma mig i ett grupprum.
    Jag är så GLAD för att allt har gått bra!
    Skickar så många kramar till hela familjen

  13. P

    Nu får du mig att gråta igen! Är gravid och hormonell och kan inte läsa nåt om operationen utan att grina. Så otroligt skönt att allt har gått bra ❤ Många kramar till dig och din familj ❤

Visa alla 20 kommentarer
HjärtebarnOkategoriserade

Operationen är klar

Jag är så lättad. Är så tacksam. Saknar typ ord och är helt skakig. Ville egentligen inte blogga på flera dagar men då jag ser hur otroligt många som verkligen känner med oss och för oss, tänker på oss och ägnar oss hela sin dag så vill jag bara säga att allt är okej och allt har gått bra såhär långt. Tack, tack, tack, tack för allt ert stöd och all er kärlek.

Vet inte vad mer jag ska skriva men detta nedan sammanfattar mig och det jag känner just nu rätt bra:

All kärlek/G

Skriv kommentar

  1. Ninna

    Uh även jag är lättad🙌💕. Tack och lov att allt gått bra för fina tjejen. Och tacka alla läkare och kirurger för att de finns. Stor kram till dig och dina fina familj❣️

  2. Ellinor

    Vad skönt med en uppdatering från dig. Så glad för att allt har gått bra, vi har fantastisk sjukvård i Sverige. <3 hoppas att allt fortsätter gå bra, hon verkar vara en tuff och stark liten tjej. Ta hand om varandra! Många kramar <3

  3. Martina

    Så underbart att det gått bra❤❤❤ Sitter här och bara ryser och så glad för er skull att det gått bra:)

  4. Melina

    Håller alla tummar att de fortsätter gå bra tänker på er varje sekund❤️ vilken underbar kämpe till dotter du fått🥰 massa kramar till hela familjen ❤️❤️

  5. Malin

    Åh, underbart att läsa!! Vilken tjej ni har ❤️ skickar många stora kramar till er alla och extra till lilla super-Jolie ⭐️

  6. Jennie

    Tårarna rullar ned för kinden… Har tänkt på er och känslan ”en mamma till en annan” har gjort mig så orolig… Kramar till dig/er, ta hand om er nu ❤

  7. Li

    Åh så skönt att läsa, blev helt tålig nu. Shit kan inte ens föreställa mig.. phu! Hoppas ni kan slappna av nu och ”njuta” 💛 kramar.

  8. Nathalie

    Du är såå stark!! Jolie är verkligen en fighter! Vilken annan vuxen människa hade inte hanterat det här hälften så bra som din Jolie verkar göra! Styrkekramar!!

  9. Zenja Jonsson

    Har tänkt på er och sötaste flickan. Hela dagen. Så skönt att höra att allt gått bra. 🙏Sänder många Kramar till er ❤️/Zenja

  10. T

    Åååh! Har tänkt på lilla Jolie hela dagen! Har själv narn så kan inte ens tänks mig hur rädda ni har varit idag! Styrka till er alla och hoppas all återhämtning går bra!

    Lilla älsklingen, så stark hon va 💕

  11. C

    Tänkt på er i flera dagar och såå mycket idag. All lycka till er och er fina dotter. Hon har tur som har er. Stort grattis!

  12. Sara

    Så himla skönt att läsa att operationen gått bra! Måste vara en stor lättnad att den delen är avklarad. Håller alla tummar att Jolie piggar på sig snabbt och snart kan leka som vanligt igen. Stor kram till hela familjen!

Visa alla 48 kommentarer
AllmäntHjärtebarn

Imorgon

Nu sover hon för natten, min lilla tjej. Imorgon klockan 07:15 ska vi vara på sjukhuset. Hela jag gör ont. Idag började jag förstå. Fick ont i magen, kunde knappt äta, blev så orolig, stressig osv. Nu är det liksom dags. Dagen som jag har gruvat mig inför i över tre år är här.

Vi har haft samtal med narkosläkare idag. Vi har fått sitta med en sjuksköterska och gått igenom alla sladdar och slangar som hon kommer att ha på sin kropp efteråt.  Googla ”barn hjärtoperation” så ser ni ungefär hur det kommer att se ut. Vi gick igenom alla mediciner, komplikationer, eventuell vätska runt hjärtat efter operationen, själva såret osv osv osv. När vi hade det samtalet så tappade jag typ all luft. Kände att tårarna kom och fick känslan av att jag skulle svimma. Sa till och med att ”nu svimmar jag tror jag” och mådde så himla illa. Så tacksam för F och för att han gång på gång på gång på gång är min klippa trots att vi är separerade och trots att vi inte har haft det bäst mellan oss alltid under dessa snart två år. Men när jag behöver stöd som mest så håller han alltid min rygg och det mina vänner är så himla fint. Hade inte klarat denna resa utan honom för fem öre.

Idag har Jolie fått lavemang, dubbelduschat två gånger (sista duschen blir imorgon på morgonen) och fått en infart i armen. Allt har gått bra men hon har varit ledsen med. Allt gör så ont i hela mig. Dessa heldagar med olika jobbiga moment som hon har haft ska inget barn behöva gå igenom. Och att se det från sidan som förälder är verkligen så fruktansvärt. Även om man vet att det är för en bra saks skull. Man vill bara ta upp sitt barn och gå därifrån. Men det funkar ju inte riktigt så. Det var så fruktansvärt jobbigt att natta ikväll. Vi läste boken om fjärilen som har opererat hjärtat och jag bet mig i kinden för att inte gråta. Frågade Jolie hur det känns att operera hjärtat imorgon och hon svarar glatt ”det känns bra”. Frågade om det inte känns lite läskigt och hon sa ”jo, lite och det kommer göra lite ont med”. Sen skrattade hon och bad mig kittla henne. Hon slapp borsta tänderna ikväll och fick äta godis fram tills att hon somnade i princip.

Återigen TACK för all kärlek. Har fått så mycket meddelanden på instagram att inkorgen blivit överfull och meddelanden som bara är någon timme gamla har försvunnit, har fått sms från gamla vänner som jag inte har pratat med på flera år och har fått så mycket omtanke från alla håll och kanter. Till och med från marknadsansvariga och säljare på företag som jag har arbetat ihop med för längesedan. Det är helt sjukt. Men det är så fint med. Så fint att jag blir tårögd. När man är i en sådan här situation så betyder det så otroligt, otroligt mycket med ett ”det kommer gå bra” eller ”lycka till”. Det betyder så mycket att få höra den där erfarenheten från en annan mamma som gjort samma resa. Så det ni skriver gör skillnad för mig. Och det vill jag tacka för. Jag vet också vilka människor jag ALDRIG kommer att ge min uppmärksamhet, vilka jag aldrig kommer att finnas för igen, vilka sms jag inte någonsin kommer att svara på och vilka som sjönk från typ 100 till 0 för mig på bara denna vecka. Det är faktiskt i sådana här situationer man märker vilka som är på riktigt och inte. Och bara det för mig har varit jobbigt dessa dagar. Men jag är evigt tacksam iallafall för all omtanke vi har fått. Ni anar inte hur mycket den faktiskt betyder. Det är nog svårt att förstå när man inte har varit i samma sits själv.

Skulle kunna skriva en hel bok om bubblan vi befinner oss i just nu. Sköterskan nämnde denna ”bubbla” som typ alla familjer går in i när dom kommer hit när vi var där tidigare idag och jag relaterar så himla mycket. Jag vet knappt vilken dag eller månad det är. Har vi varit här i en månad eller i tre dagar? Det är så svårt att ha någon form av perspektiv på något över huvud taget och man är så inne i det som är precis här och nu. Det är på något sätt läskigt men samtidigt fint då precis allt fokus hamnar på barnen.

Jag vet inte när vi hörs igen. Har ingen aning om hur jag kommer att må imorgon, vad som kommer att hända eller hur allt kommer att bli. Jag vet bara att jag får leva timme för timme och försöka lägga fokus på Jason och att sysselsätta mig. Hade en tanke på att trycka i mig lugnande och sova hela dagen men jag ska låta bli det.

Jolie ville ha pizza till middag så självklart fick det bli så. Med ananas och oliver =)

Idag har vi inte haft några lagar eller regler alls nästan. Har hon bett om godis har hon fått det mellan varje moment på sjukhuset. Och hemma fick hon en helt egen guldpeng med som hon blev SÅ glad över. Hon har verkligen hanterat dessa dagar som en boss och precis som min pappa sa om mig säger jag om min egna dotter – ”hon kommer att gå långt”. Jolie är och kommer verkligen bli en riktig powerbrud och jag är så jäääääkla stolt över att jag får vara hennes mamma. Ska bygga henne starkare än starkast och göra allt i min makt för att hon ska få behålla sig själv, sin personlighet och sin tro och styrka på och i sig själv genom hela livet. Köpte en borste med enhörningar igår, klämmor och tofsar med enhörningar på till håret och en så fin bok med klistermärken (också i form av enhörningar, haha) åt henne igår kväll. Återigen så är F en klippa och såg på mig igår att jag bara mådde skit. Och han vet att jag mår som bäst i bilen när jag är ledsen. ”Åk och ha lite egentid” och den spenderades på ett tomt Ica Maxi fram tills 23.00. Som jag tog en lååång tur med bilen till. Behövde bara andas, lyssna på musik och gå bland alla hyllor.

F tog dom sista momenten på sjukhuset själv idag med Jolie och jag och Jason tog det bara lugnt ett tag. Såhär kommer dagarna se ut nu framöver då jag blir själv med honom medan pappan hänger på intensiven med vår lilla tjej.

Nu checkar jag ut och åker till gymmet. Behöver andas och få ut allt det jobbiga ur kroppen och det vet jag att jag gör som bäst när jag får lyfta tungt och ha hög musik i öronen. All kärlek och stor kram – och återigen TACK. <3/G

Skriv kommentar

  1. Ida

    Jag hade svårt att sova inatt för att jag följt er intensivt de senaste dagarna och kände ångest inför vad ni går igenom idag <3 den där känslan när kroppen är tung som betong och man kan knappt gå och andas av rädsla, ångest och oro för att man inte vet vad som kommer hända . Känslan när varenda sekund är ett lidande och man tänker att "det kommer bli bra och sen en dag kommer vi göra det här och det här och vara lyckliga " men samtidigt dras man ner av ångesten kring om man ens törs tänka så. Och att ljuset är långt långt bort I en lång läskig tunnel. När man blir tillfälligt lugnad av sin omgivning och att man kanske tänker på annat och så kommer man tillbaka till verkligheten. Men man får aldrig sluta hoppas och tänka positivt, allt kommer bli bra <3

  2. Emma

    Tänker så på er allihop, främst så klart på lilla Jolie. Det sägs att man inte ”får” mer än man klarar av och tänker att det i den här fruktansvärda prövning är sådan tur att Jolie är en sådan viljestark liten tjej med en sådan stark, inspirerande, power-kvinna till mamma <3

  3. Stina

    Jag tänkte faktiskt på er det första jag gjorde när jag vaknade, även om jag inte känner dig så känns du som en nära vän eftersom jag är en trogen bloggföljare.
    Hoppas allting gått bra idag, och fortsätter att gå bra. Ni verkar vara världens bästa team alla fyra, det är så beundransvärt ❤️ Känn ingen press med bloggen, jobbet eller någonting kom tillbaka när du är redo vi alla som följer dig här förstår och finns kvar!

  4. Becca

    Det är så fint att läsa om din och Fs relation under hela de här resan. Hur ni kan vara tillsammans och vara ett team även om ni inte är tillsammans, det är så fint att se. Ta hand om er hela familjen och hejja Jolie, du kommer fixa det här. <3

  5. Sandra

    Vilka flashbacks jag får. Där var vi 2018 när vår dotter opererade sitt hjärta och i december 2020 opererade vår son sitt hjärta. Fantastiskt personal på både Ronald och 323an 🙏

  6. Ebba

    Har aldrig kommenterat här tidigare. Men måste bara berätta att jag tänker på er så himla mycket idag! Största kramarna till dig, Jolie och hela familjen ❤️❤️❤️❤️

  7. Carolina

    Stort lycka till. Jag hoppas allt kommer gå så bra det bara kan och att ni snart får komma hem igen. Sänder er massa styrka ❤

  8. Ida

    Åh gud jag får så ont i magen av att läsa om hur ni har det, samtidigt som det är så så så fint att få läsa. Ni är så starka tillsammans och det här kommer att gå BRA ❤️ Jag kan inte ens sätta in mig i situationen för er som föräldrar just nu, jag kan bara tänka mig och bara det ger mig magont. Skickar all min kraft till Jolie idag ❤️

    Och en sak till, har full förståelse för din besvikelse för en del som du skriver som du aldrig mer kommer att höra av dig till. Tyvärr är det ju så, människors sanna sidor kommer fram i jobbiga tider som dessa. Man får se det som en positiv lärdom i slutändan.. För många andra fina sidor hos människor man kanske inte tänkt på tidigare visar sig istället. Kram på er, lycka till idag ❤️

  9. Janina

    Sänder all kärlek & styrka inför morgondagen!!! 💖💖 Jag ber för henne, och för er som familj! ❤️ Ni kommer att vara i mina tankar <3 Kramar från Finland!

  10. Sara

    Våra hjärtisar är så starka, det kommer bli bra. Imorgon kommer att vara en fruktansvärd dag i väntan på att få det där samtalet att allt har gått bra. Gör bara precis det ni känner för och orkar, vi försökte hålla oss sysselsatta hela tiden för att få tiden att gå ❤ Stort lycka till imorgon, hoppas att hon återhämtar sig snabbt. Tänker på er! Kram

  11. S

    Hej Gabriella,
    Från ett mamma hjärta till ett annat, en stor kram och all positiv energi som jag bara kan skicka. Vi är födda på samma dag jag och du (25/5) och jag har själv varit med om många trauman och mycket ont. Men jag vet att våra tvillingsjälar är bland dom starkaste som finns. Du kommer att kämpa imorgon det vet jag men din flicka kommer klara detta och du oxå❤️ Vi är en hel armé som tänker på er imorgon, glöm inte att vi är här med dig
    Kram

  12. Jenny

    Förstår så väl det du skriver om att man förstår vilka som verkligen finns där när man går igenom svåra stunder. Min sambo och jag gick igenom nåt väldigt jobbigt under en lång tid och en stor del av sorgen var faktiskt att vissa personer bara försvann 😔 Med det sagt vill jag bara önska er lycka till ❤️ Jag hoppas och tror att det ska gå bra.

  13. Kirsten

    Hej Gabriella. Jag har nog kommenterat i ett gammal inlägg om din dotters op. Det kommer gå bra och kan förstå hur du mår. Det är en stor op som hon skall genom gå. Sänder all styrka och kärlek från Skåne.

  14. Sandra

    Håller tummarna för er och vackra krigarprinsessan Jolie i morgon 🦄❤! Ni verkar vara en fantastisk familj och team 👊!
    Kramar 💖

  15. Anna

    Det kommer gå bra! Tänker på er och håller tummarna för er starka tjej under morgondagen ❤️ Kram från en annan mamma som bara kan föreställa mig hur jobbigt det ni nu går igenom är ❤️

  16. Sofie

    Vill bara skriva och önska er all lycka till under morgondagen! ❤️ Jag vill bara trösta dig med att säga att ni kan inte vara i bättre händer än där ni är just nu! Min lillasyster har gjort flera operationer på samma ställe som Jolie ska göra sin, då hon med föddes med ett allvarligt hjärtfel. Dom är helt fantastiska 🙏🏼 Massa kramar till er, känner er oro här hemma och alla tankar går till just er imorgon ❤️
    Ni har en super stark dotter!! 😘

  17. Julia

    Min son hade mycket vätska runt hjärtat efter ross operationen. Ett halvår sen operationen nu å vi var i fredags på ultraljud och vätska är fortfarande kvar. Men mycket mindre än dagarna efter operationen. Vet känslan ni har nu 😔 Styrkekramar ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Visa alla 58 kommentarer
×

Om Gabriella Joss

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram! SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR: gabriellajoss@hotmail.com INSTAGRAM: @gabriellajoss